Stor, stolt och vacker!

Varför är jag tjock? Så lyder rubriken på ett mycket intressant blogginlägg jag läste på Träningsglädje. Även alla länkar i inlägget är bra läsning. Jag ställer mig nämligen inte helt sällan samma fråga. Varför är jag tjock?

Jag kan mycket lätt identifiera mig med Sara som skriver bloggen. Lång, tränar mycket men är vackert kurvig istället för smal som en sticka. Trots stora mängder träning. Vad beror det på? Just nu äter jag rätt mycket kosttillskott i form av skumtomtar, vaniljsockerfyllda saffransbullar (enligt tips från Lindad), julmust och ischoklad, så att jag blir lite extra rund om magen runt jul är fullt förklarligt.

Men även i perioder av bra kost så är jag fortfarande stor. Aldrig smal och liten. Min största anledning till att vilja minska vikten är att ha mindre att släpa på i löpspåret. Att få känna mig lätt och snabb där. Kanske hade jag varit mer motiverad till en viktminskning om jag inte tyckte om mig själv som jag ser ut, men så är inte fallet. Även om jag har dåliga dagar ibland så tycker jag oftast att jag är skitsnygg. Som en grekisk gudinna - lång, muskulös och vacker. (I alla fall om belysningen är skum och jag kisar lite.)

Det finns perioder då jag känner mig "flubbig" och det tycker jag inte om, även om det inte syns någon direkt skillnad utåt, men då är också motivationen att utesluta skräpmat och onyttigheter betydligt större.

Jag ska hur som helst göra en marathon 2012-satsning nästa år när jag får lite draghjälp av att vara trött på all julmat. Till att börja med tre månader av ordning och reda i kosten, färdiga veckomenyer och matlåda. Nyttig kost minst 5 av 7 dagar, men mer om jag vill förstås. Senast jag styrde upp ordentligt var innan årets marathon, och det blev en succé. Nu ska succén upprepas! Sötsug be gone!

En sak är i alla fall klar - jag är hellre tjock och vältränad än smal och otränad.