Intervallisar

Alltså, jag kom ju i alla fall iväg. Det var en bra start. Men det var tungt i benen och jobbigt från början, så jag fick ställa in mig på att kämpa. Men också på att inte glömma varför jag trampade på där längs gatan: för att jag vill må bra och för att jag vill orka. Allt.

Tempot var inte det viktiga, bara att jag ansträngde mig extra under intervallisarna. Och det gjorde jag. Hade tänkt mig joggvila mellan dem men när intervalltiden var ute kunde jag inte andas så det blev gåvila.

Slutresultatet blev faktiskt inte så illa. Men det var jobbigt.