Lidingö Ultra 26 km

Var helt inställd på att inte se det här som en tävling utan som ett helt vanligt söndagslångpass. Inte ha någon brådska utan tuffa på och gå upp för alla jobbiga backar. Det gick bra! Jag åt och drack mycket längs vägen och hade fin energi. Nya skorna fungerade bra.

Lindad kom till start (yay!) men fick brottas med en krånglande mage större delen av loppet. Det tog förstås både must och motivation ur henne och hon hade det kämpigt. Andra halvan promenerade vi mycket och stannade flera gånger. Jag kände mig stark och försökte peppa och stötta Linda så gott jag kunde men jag vet ärligt talat inte om jag lyckades så bra.

I mål kom vi i alla fall till slut och fick bullar och en fin finishertischa för besväret. Älskar målgångs-t-shirts!

Jag hade mycket mer att ge under loppet men inget behov av att utnyttja det, vilket var en rätt skön känsla. Banan var väldigt fin om än väldigt backig. I mål blev vi bara slagna (förutom alla som var snabbare än oss på 26 km) av en av de som sprang 50 km... Han sprang alltså nästan dubbelt så långt som vi på 4 minuter kortare tid...

Benen känns helt okej efter loppet men jag har haft huvudvärk hela eftermiddagen och kvällen. Dödshuvudvärk. Hoppas jag kan sova bort den.