Min triathlonpremiär

Igår var jag och provade på triathlon vid Sjöhistoriska museet. Det hela var mycket trevligt upplagt och började med en kort informationsstund där man kunde välja på om man ville lyssna på bra tips om simning, cykling/växling eller löpning. Många var precis som jag där för första gången och allting kändes väldigt avspänt. Dessutom hade jag ju lyxen att ha massor av vänner med mig som körde. Det var nästan det bästa med hela kvällen! Att umgås under ansträngande former.

Var det roligt? Ja!
Kommer jag göra det igen? Sannolikt (men inte idag). Måste låta det sjunka in först.

Simningen (0,4 km) är nog det jag kan förbättra mest. Blev stressad av alla människor som plaskade bredvid mig och jag tappade min teknik. I det stora hela gjorde jag ändå jättebra ifrån mig i vattnet och crawlade i princip hela tiden, även om det ibland var mer polosim med huvudet ovanför vattenytan och vilt vevande armar än något annat. Tid 11 min och 11 s.

Cyklingen (7,4 km) gick oväntat bra och även där är jag väldigt nöjd med min insats. Jag hojjade så gott jag kunde och fick sjukt mycket mjölksyra, men körde vidare ändå. Cyklade på Jontans snabbcykel och även i den här disciplinen kan jag nog spara lite tid på att 1) lära mig hur man växlar (check!) och 2) höja sadeln så att jag sitter bättre. Tid 17 min och 28 s.

Löpningen (2,2 km) var hemsk. Under cyklingen satt jag och längtade efter att få springa men när jag väl fick det var det bara otrevligt. Benen var skakiga efter cyklingen och det kändes sjukt långsamt. Som om jag sprang i sirap. Första kilometern gick på 5:23 min/km, vilket är väldigt, väldigt mycket snabbare än jag brukar kuta, så jag var uppenbarligen fartblind av cyklingen. Det förklarar också varför det var så jobbigt. Jag kunde nog inte ha gjort det så mycket bättre, jag var i sanning duktig igår! Tid 12 min och 18 s.

Det var verkligen något nytt för mig att kombinera disciplinerna så här. Innan kändes alla sträckor så korta, som att det skulle bli en baggis, men när jag väl var där så var det rätt jobbigt allting. Däremot kände jag mig fräsch inför varje ny gren (förutom möjligen till löpningen, eftersom jag dragit på mig så mycket mjölksyra) och kunde gasa på så gott jag kunde.

För mig var det väldigt mycket värt att ha så många vänner på plats. Mikke, Gunnar, Martin, Roger och Lim körde själva och när vi möttes ute på banan kunde vi utbyta glada tillrop och high fives. Jonas och Greta utgjorde en ypperlig hejarklack.

När jag kom hem efteråt var jag helt slutkörd. Sov som en sten i natt och var fortfarande ohyggligt trött när jag vaknade. Intressant reaktion på 45 minuter träning. Tror hjärnan var mer trött än kroppen dock.