Igår lekte jag triathlon igen, vid Sjöhistoriska. Funderade först på att bara simma eftersom jag har känt mig lite trött och sliten senaste dagarna. När jag klev upp på morgonen kom jag inte längre än in och ut ur badrummet, sen var jag tvungen att lägga mig och förstärkningssova på soffan en timme. Men eftersom jag hade vänner som körde för första gången bestämde jag mig för att ändå ta mig igenom hela träningen.
Det enda jag egentligen ville var att simma ännu snabbare än förra veckan, men det lyckades jag inte med. Var tio sekunder långsammare igår, men det kan ju bero på hur jag låg i starten och sånt. Däremot gjorde jag något förvånande och briljant.
Lyckades, trots varningar, med konststycket att gå ut alldeles för hårt på simningen så efter bara hundra meter var min puls hysterisk, jag panikade lite och fick ingen luft. Det var då det hände. Istället för att tänka negativa tankar så tänkte jag på vilken bra träning det blev nu istället. Det är lätt hänt att man går ut för hårt och det är superbra att få träna på att reda upp de eventuella problem som uppstår på grund av det. Så det gjorde jag. Samlade ihop mig själv och simmade klart. Tyckte dessutom att jag hade en bra position och bra navigering. Jag gjorde mig själv stolt, även om jag inte var snabbare än senast.
Sen tog jag det lugnt. Hade som vanligt strul med växlarna under cyklingen, vilket resulterade i att jag sannolikt, och nästan på stående fot, köpte en cykel av Roger. Det känns lite vilt men om jag ska hålla på så här så behöver jag en egen cykel att lära mig cykla på. Lära mig växla.
Löpningen var mycket lugnare, och därmed väldigt mycket trevligare, än senast. Trots den känslan så hade jag ändå ett snitt på 5:23 min/km vilket alla vet är närmast överljudsfart i min värld. Så det var ju fantastiskt ändå.
Totaltiden blev 39:19 så 35-årsrekordet på 37:05 från förra veckan står sig, men jag har ett 36-årsrekord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar