Jag skulle kunna berätta om morgonens lydnadsträning med Reka, om den ytterst trevliga vinlunchen med Robert och Henkeponken på Lisa på torget, om den efterföljande glassen i Humlan eller om fikat med Jonas och besöket på hans jobb. Men det gör jag inte. För nu ska vi prata om simning.
Bestämde mig lite spontant för att åka till Rösjön och simma själv i morse. Vattnet var spegelblankt, solen värmde och allt var bara fantastiskt. Simmade fram och tillbaka till stranden på andra sidan två gånger och fick ihop 1700 meter. Tidigare när jag simmat till andra sidan har det varit 500 meter men idag var det visst bara drygt 400 meter. Dessutom gick det tydligen långsamt fast det kändes som om jag simmade jättesnabbt.
Idag körde jag första och sista sträckan utan paddlar och de två sträckorna i mitten med. Det kändes som om paddelsträckorna gick väldigt mycket fortare, men om man ska tro klockan så var det inte så.
Rent allmänt funderar jag en del på det här med paddlar. I tidernas begynnelse fick jag höra att man inte ska använda paddlar mer än... var det drygt 30% av passet? Nu kör jag ju med det nästan hela tiden och jag planerar att använda dem under hela Amfibiemannens 5,4 km simning. Så då undrar jag: Är det dåligt? Riskerar jag att bli överansträngd? Jag tycker de känns riktigt bra att simma med (och det känns oftast väldigt tomt att köra utan, vilket jag också ser ett problem med - paddelberoende) men givetvis blir det lite tyngre. Bör jag vara aktsam eller är det bara att slå fenorna i taket och köra på? Känner mig villrådig.
Det finns mycket som är bra med sommaren, men det finns en dålig sak också. Det är uppehåll med allt och jag är lämnad vind för våg med min träning. Ingen struktur, inga svar på alla ändlösa frågor och ingen som pushar mig över den stora världskanten. Varken i gymmet eller i vattnet.
Helt värdo.
PS. Två dagar kvar till födelsedagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar