Obalans och så kallad tävlingssäsong

Jag har sprungit ganska mycket de senaste åren. Det började hösten 2010 innan mitt första Stockholm Marathon och sedan dess har det varit en regelbunden sysselsättning. Jag hade även en liten löparboom runt 2005-2007 som tog slut när jag träffade Jontan och mest satt och tittade honom djupt i ögonen under en period. Trots att jag springer ofta så är jag inte särskilt snabb, eftersom jag konsekvent slarvar med all form av fartträning. Men jag är stark och uthållig. Och hyfsat hållbar.

Simmat har jag inte gjort så länge. I höstas är det två år sedan jag började min första crawlkurs men jag har inte tränat simning (i alla fall inte särskilt seriöst) längre än ett halvår. Trots detta, och trots att jag ibland muttrat över för långsam utveckling och tyckt att jag är värdelös, så är jag nu nästan beredd att säga att jag har blivit en starkare simmare än vad jag är löpare. Tänka sig. 

Så nu måste jag försöka rätta till det här. Jämna ut. Måste få till mina intervallpass och mina backpass i löpningen. Och jag längtar efter att springa långpass, kanske med fartökning rentav?!

Men då har vi nästa problem. Jag verkar befinna mig i något som inte kan definieras på annat sätt än som en "tävlingssäsong". Det är lopp varje helg från nu och fram till slutet av augusti, med bara ett enda uppehåll. Det känns hur kul som helst, men lite skrämmande också. Jag vet inte hur man tränar i en tävlingssäsong. Jag kan ju inte ge mig ut på ett hårt intervallpass dagar innan Arlanda Aquathlon. Inte trötta ut mig med ett långpass innan Amfibiemannen. Inte styrketräna mig till träningsvärk eller cykla mountainbike precis före Ångaloppet.

Så hur fan gör man? Lallar runt bara?