Nu har jag varit ute på Chrille igen. Ska villigt erkänna att jag är en smula nervös inför min optimistiska anmälan till Roslagshösten den 7 september. Idag körde jag mitt andra landsvägspass på Chrille (och tredje någonsin?) och det blev sträckrekord på 27,45 km. Roslagshösten är 13 mil. Joråsåatt...
I början gick det väldigt bra, då hade jag medvind även om jag inte fattade det just då, utan först när jag vände hemåt och motvinden kom. Helvete. Jag blir på väldigt dåligt humör när det blåser, och det blåste mycket. Jag tryckte i alla fall på och höll ett bra tempo de två första milen, och ett helt okej tempo de sista sju kilometerna fram till Trosa GK där jag mötte mamma för fika.
Mamman, som också smittats av den cykelfeber som råder inom familjen Demnert, dammade av cykeln hon fick i 40-årspresent (jag vill inte uttala mig om hennes ålder men en ledtråd är att hon går i pension nästa år) och hojade dit. Efter te och smörgås cyklade vi tillsammans hem till stugan. Trots att jag har ett långt multisportlopp färskt i kroppen så kändes benen starka och pigga och jag ser fram emot att köra Stockholm Triathlon i helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar