Igår blev det en lätt och mycket långsam MTB-tur i omgivningarna kring Gillbergsvik. Väldigt fina miljöer att cykla i och jag kom på mig själv med att faktiskt gilla läget. Man kommer så mycket längre på cykeln än när man springer, och till betydligt lägre ansträngning. Så man upplever mer. Eftersom Reka var med gick det extra långsamt.
Kände mig väldigt trygg och stabil igår, men det var ju mest cykling på helt plan mark. Så länge jag inte behöver starta (eller cykla för all del) i uppförslut, nedförslut, i terräng eller på minsta lilla ojämnhet så går det bra. Det är när det blir stökig mark som jag får problem. Men jag gillar min MTB, det gör jag!
Tyvärr är det inte på Milton (MTB:n heter så) som jag ska delta i cykeltävlingen Roslagshösten, utan på Chrille. Jag hoppas du inte missade det fullständigt häpnadsväckande i det jag just skrev, nämligen att JAG är anmäld till en cykeltävling. 13,5 mil på landsväg. Jag har hittills aldrig cyklat längre än 2,5 mil. Man kan lugnt säga att detta är en tävling långt utanför min komfortzon.
Men jag har ett gäng vänner som också ska köra, vilket förstås är anledningen till att jag gör det, och jag litar blint på att de kommer hjälpa mig runt. Rent uthållighetsmässigt ser jag inga problem med utmaningen, men min prisbelönta stjärt kommer förmodligen ha en och annan åsikt om det här. Exakt vad mina vänner ska tillföra på den fronten är en smula oklart, men jag känner mig försiktigt positiv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar