Jag var så otroligt upprymd när jag kom hem igår efter höstens första simpass med bästa Hasse. Det var så jäkla roligt! Så grymt att ha återigen få ögon på tekniken, bli klockad och stämma av formen efter sommaren i våtdräkt.
Efter mina PT-pass måste jag alltid love-bomba simfröken jättejättemycket. Det är få människor jag är så tacksam och glad över att ha lärt känna som Hasse. True story. Simningen har gett mig väldigt mycket, öppnat nya dörrar, vidgat mina vyer och lärt mig en hel del om mig själv. Törs jag rent av säga förändrat mitt liv? Hasse har varit med och hjälpt mig hela vägen. Hur kan jag annat än uppskatta det enormt mycket?
Känslan i simningen igår var väldigt skiftande. Från ett jättefint flow till ett mer orytmiskt hackande. Hade svårt att hitta takten i andningen och min högerhand tenderade att dra en smula åt höger efter isättningen. Återföreningen var däremot avslappnad och huvudet inte så högt som jag var orolig för.
Fick sprinta loss på ett par 25:or och kände mig som en ardennerhäst på en travbana. Tung och orörlig, helt ovan vid att ha så högt tempo och frekvens. Men trots det... asså... det var så fruktansvärt roligt! Och i det stora hela så är jag väldigt nöjd. Bra start!
Den här veckan kör jag igång med tre långa distanspass. En mastig start, men jag är SÅ taggad! Perfekt för att komma in i simningen och hitta tillbaka till känslan igen.
Förra veckan pratade jag med Hasse om mina mål i simningen, och de är breda och luddiga men samtidigt väldigt tydliga.
Jag vill utvecklas. Jag vill bli snabbare och starkare. Jag vill slå nya rekord på 50 och 100 meter, jag vill plocka ner mina intervalltider på t ex 10x100 ytterligare några sekunder och jag vill bli ännu snabbare på längre distanser i öppet vatten så att jag kan briljera nästa sommar.
Så länge jag gör framsteg och har roligt så spelar det ingen roll om jag kapar minuter, sekunder eller tiondelar på mina tidigare personbästa, därför skiter jag i att specificera tider. Motivationen finns ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar