Lördagsmornar kl. 7-9 i Vårby är inte en jättepeppig tid att simma på. Jag höll på att banga redan igår kväll när klockan började bli sent och jag ännu inte var i säng, men efter ett förnuftigt och rimligt citat från Micke, plus löfte om ett grymt pass, så ställde jag alarmet på 05:30.
Har jag sagt att jag ska simma så ska jag. In it to win it. Framsteg görs inte av att låta bli träningen.
Passet var jobbigt men väldigt roligt. Vilken tur att jag åkte dit! Det är duktiga simmare som kör med Human Ambition men imorse var vi inte så många. Jag la mig ödmjukt ensam i den långsammaste banan och accepterade att jag kanske inte riktigt skulle kunna hänga med. Det skiljde inte jättemycket, men jag kom en aning efter, utom när vi gasade på i hårda 25:or. Då var det minsann inte alla som behövde vänta på mig. Jä!
Jag jämför mig med andra. Det ska man inte. Men jag godkänner det när jag gör det för att lyfta mig själv. När jag väljer jämförelsen utefter parametrar som gör att jag känner mig lite bättre. Jag hade mina ljuspunkter idag.
Eftersom Micke var borta hade vi snälla Pontus som coach, och tipset jag fick med mig från honom var att fullfölja draget längre och inte påbörja återföringen för tidigt. Både i min lugna simning och i sprintsimningen. I den senare tyckte han att jag skulle våga glida lite mer i kombination med det riktigt långa draget. Det kändes bra men var jobbigt. Jag blev trött.
Nu är jag mest nöjd över ytterligare en vecka med drygt 15k simning och sju timmar (!) i bassängen. Knäppt? Dedikerat? Överdrivet? Kan det ens ha baksidor när det gör mig så jävla glad och uppspelt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar