Lyckades fa tag pa en sista-minuten twinhytt ombord pa Fiordland Navigator i Doubtful Sound. Tog bilen till Manapouri dar vi forst klev pa en liten farja som tog oss over Lake Manapouri pa ungefar en timme. Pa andra sidan vantade en buss som korde oss over ett litet bergspass pa 670 meter ner till fartyget. I det har laget kande jag mig lite som en pensionar pa resa, men det var helt okej.
Baten tuffade ut pa Doubtful Sound, en fantastisk fjord omringad av berg som stupade ner i vattnet. Efter en stund stannade vi for en kajaktur i en av fjordens "armar". Kajaking visade sig lite ovantat att inte alls vara min grej, men upplevelsen var anda storartad. Jag har kommit till insikt om att alla spektakulara upplevelser i livet ar jobbiga.
Efter kajakturen serverades soppa, vi gjorde nya bekantskaper med ett tyskt och ett schweiziskt par och vi drack vin. Baten fortsatte sin fard och ute vid Tasmanska havet stannade vi och tittade pa sjolejon vid en klippa. Vadret var ovanligt bra och havet lugnare an vanligt sa vi rundade Secretary Island, en stor o i fjorden. Pa vagen runt on sag vi Albatross, salar och delfiner. Det var grymt!!
Landskapet var otroligt vackert (completely unik - untouched and unchanged) med regnskog (the lush green rainforest) som vaxte pa bara ett tunnt lager mossa (not one moss but more than 500 different mosses) langs bergvaggarna. Pa vissa stallen kunde man se hur laviner rivit ner skogen och blottat berget bakom.
Pa kvallen la vi till i en annan av fjordens "armar" och det blev middag och bildspel.
Nasta morgon hade vi turen att fa syn pa en mycket sallsynt pingvinart som stack upp huvudet ur vattnet vid baten. Vi akte in i Hall Arm och var naturguide Ben skruvade upp forvantningarna rejalt infor det har. Vi blev dock inte besvikna. Det var helt otroligt vackert.
Vattnet var helt stilla och de branta bergvaggarna speglade sig i ytan sa att det knappt gick att urskilja var berget overgick till vatten och reflektion. Helt grymt. Kaptenen stangde av motorn och vi stod en stund pa den har fantastiska platsen och bara lyssnade till den absoluta tystnaden.
Pa formiddagen la vill till vid Deep Cove igen och med buss och bat kom vi tillbaka till Manapouri vid lunch. Hela batresan med de fantastiska vyerna, naturen, djurlivet och den maktiga fjorden var en obeskrivlig upplevelse, och aterigen kanner jag att jag inte kan satta ord pa allt jag sett. Jag onskar att jag kunde skriva ner varenda liten detalj men det gar inte och det ar frustrerande.
Jag håller på att utbilda mig till proffsminglare. Igår var jag och far på BNI-mingel i World Trade Center och idag var det lunchmöte i Kista. Lunchmötet är för övrigt något vi från och med nu förbundit oss till att vara med på varje vecka, men "äta ska man ju ändå" som vi brukar säga här på jobbet.
