Kuliss: Bred skogsstig
Aktörer: Sofia, Elsa, en man samt två hundar (Weimaraner, visst låter det som ödlor!)
Plot: Två människor som inte känner varandra möts i skogen med sina hundar. Elsa går lös bredvid Sofia och ödlorna går i koppel. När mannen ser Sofia och Elsa stannar han upp och Sofia stannar också och lägger Elsa strax bredvid stigen.
Man: -"Är det en tik"
Sofia: -"Ja"
Man: -"Ah, då går det bra"
Mannen börjar koppla loss sina hundar.
Sofia: -"De behöver inte hälsa"
Man: -"Men jag kan inte gå förbi dig"
Sofia: -"...nehe"
Man: -"Jaja, jag (suck) går upp i skogen"
Den ena ödlan kommer loss ur kopplet.
Man: -"Ojdå, jaja, nu kom han lös i alla fall"
Man: -"Det är ingen fara, han är snäll och 10 år"
Sofia: -"(suck) Elsa, varsågod"
Sofia: (mumlar något ohörbart)
Elsa vill inte hälsa på ödlan utan springer i en stor lov runt den, Sofia går förbi mannen och kan inte låta bli att fundera på hur han klarar vardagen. Om han möter en annan hund på trottoaren, måste han släppa sina hundar då också?
I området där Sofia bor är folk med hund påfallande egoistiska. Det utspelar sig ofta situationer som liknar den ovan. Men Sofia har som policy att aldrig låta Elsa hälsa på, eller leka med, hundar när deras husse/matte bara släpper fram den utan att fråga först om det är okej. Ibland inte ens då. Inte heller när hussen/matten ställer krav på henne och Elsa för att de själva ska kunna hantera mötet. Hon blir bara förbannad av det.
Om det däremot är någon som försöker få ordning på sin hund, men kanske misslyckas, då är Sofia på fortsatt gott humör och tänker att sånt kan hända. Det viktigaste är att man försöker, och visar respekt mot dem man möter i skogen.
När Reka kommer hem ska Sofia se sig om efter nya promenadvägar ett tag, där de slipper möta kreti och pleti och puckskallarna som håller i deras koppel.