Idag var det kontrolldag på jobbet, vilket innebar att man som anställd var under ständig bevakning av någon av de mer erfarna medarbetarna eller cheferna. Den person man blir tilldelad står bakom ens axel under dagen och kontrollerar arbetet, dikterar mail, sufflerar telefonsamtal och kommer med allmänna bra idéer. Eftersom det är semestertider och ganska tomt på kontoret just nu så blev jag tilldelad företagets VD som kontrollant. Jag var lite nervös först - det är ju ändå högsta chefen vi pratar om - men jag tyckte nog ändå att jag i slutändan klarade mig bra, och dagen blev fantastiskt lärorik...
Efter jobbet sprang jag runt Brunnsviken på rekordtid. Rekorddålig tid. Hade ingen lust och ingen ork, och kroppen gjorde ont mest överallt. Det var inte alls kul och jag är lika glad som förvånad över att jag överhuvudtaget tog mig runt skiten. Och någon "fartlek" blev det ju inte tal om. Inte ens i närheten. Faktum är att fart är ett starkt ord att använda för det tempo jag tog mig fram i.
Sen åkte jag in till Stadion och träffade Karin. Vi promenerade ut på Djurgården och åt middag på Blå Porten. Det är verkligen ett mysigt litet ställe, och maten var helt okej. Ingen sensation, men värd sitt pris. Sen promenerade vi in till stan igen och jag gick tillbaka till Stadion och tog tunnelbanan hem tillsammans med mina ömma ben och fötter.
Efter jobbet sprang jag runt Brunnsviken på rekordtid. Rekorddålig tid. Hade ingen lust och ingen ork, och kroppen gjorde ont mest överallt. Det var inte alls kul och jag är lika glad som förvånad över att jag överhuvudtaget tog mig runt skiten. Och någon "fartlek" blev det ju inte tal om. Inte ens i närheten. Faktum är att fart är ett starkt ord att använda för det tempo jag tog mig fram i.
Sen åkte jag in till Stadion och träffade Karin. Vi promenerade ut på Djurgården och åt middag på Blå Porten. Det är verkligen ett mysigt litet ställe, och maten var helt okej. Ingen sensation, men värd sitt pris. Sen promenerade vi in till stan igen och jag gick tillbaka till Stadion och tog tunnelbanan hem tillsammans med mina ömma ben och fötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar