Sömnbrist

Jag har inte mått så bra idag heller. Mailade coach #2 och sa att jag inte klarar av träningen och frågade om råd. Det kändes som värsta misslyckandet att erkänna det, och väldigt svårt att acceptera. Han rådde mig att ta det lugnt veckan ut och sa att vi skulle släppa fokus på tiden jag satt som mål på Tjejmilen.

Jag känner mig så jävla dålig. Hur mycket tid jag än lägger ner på att löpträna så känns det som om jag aldrig blir bättre. Och idag klarade jag inte av att träna överhuvudtaget. Att jag inte blir bättre, eller att jag förbättras så långsamt, vet jag orsaken till. Jag har bra disciplin när det gäller att komma iväg och träna, men kvaliteten på passen måste bli bättre. Jag är lite för snäll mot mig själv. Samtidigt är det svårt att köra hårdare när det gör så förbannat ont i kroppen. Det är lika smärtsamt att springa de längsta distanserna nu som för 1½ månad sedan.

Jag kan egentligen inte säga att jag är förvånad över att det har blivit så här. Den senaste veckan har jag sovit 1-2 timmar mindre per natt än jag normalt behöver. Eftersom sömn är så viktigt för kroppens återhämtning, och jag har fått sova alldeles för lite, så är det inte så konstigt att jag känner mig sliten. Så jag antar att jag får stå mitt kast, eftersom jag har prioriterat att göra andra saker istället för att sova.

Känner mig iaf lite piggare nu. Sov en halvtimme på lunchen idag, och när jag kom hem efter jobbet gick jag och la mig direkt och sov en och en halv timme till. Får se hur det känns till helgen. Kanske är det för tidigt att ge upp...