Efterbliven

Ligger lite efter i mitt bloggande nu känner jag...

Börjar med att redogöra för igår, vilket ju egentligen var i förrgår vid det här laget. Fredag.

Åkte till Utö som resvärd med 40 glada pensionärer i bagaget. Det kändes som att springa ett mentalt maraton. Ansträngde mig verkligen för att hela tiden vara glad och käck, och för att småprata lite med så många som möjligt. Jag är verkligen dålig på att småprata om ingenting, så det var en enorm ansträngning. Efter lunch var jag tvungen att gå en sväng för mig själv i skogen och ta lite foton, för att inte helt kollapsa. Kul var det iaf, och en spännande utmaning.

Kvällen bjöd på ett par goda öl, en pizza och ett helt galet sällskap hemma hos Erik.
-----------------------------------------------------------------
Idag, lördag, sov jag länge. Det var en skön natt och en lika skön morgon.

Efter lunch åkte jag till Ursvik med Henrik och sprang 15 km. Det var hemskt, men det kändes grymt att jag klarade det. Det enda jag kunde tänka på större delen av sträckan var att jag inte ville springa alls. Verkligen jobbigt. Däremot fick jag inte alls så ont i kroppen som senast och jag orkade till och med spurta på slutet. Det blev en ny rekordtid på 1:35. Hade nya skor som funkade bra, bortsett från skavsår på lilltårna.

Efter löpningen åkte vi in till stan och träffade Ann-Sofie för en middag på Taco Bar. Sen blev det fika också innan vi mötte Eskil och Björn för att gå på bio och se "Pirates of the Caribbean". Den var så där... lite väl lång men hyfsat underhållande. Avslutade kvällen med en öl på Boheme och 24 min väntan på tunnelbanan hem.

Och nu är jag i fas igen.