Tävlingspsykologi

Igår var det föreläsning om tävlingspsykologi i min tävlingslydnadskurs på Ekhagens hundskola. Eva Marie Wergård höll i föreläsningen som jag tyckte var helt lysande. Kunde relatera i stort sett allting till mig själv, mig och Elsa, mitt agerande på tävling och konsekvenserna av det.

En väldigt intressant sak Eva Marie pratade om var positiv och negativ betingning. Där såg jag direkt min första lydnadstävling framför mig:

Elsa blev rädd för något innan starten, troligtvis en dörr som smällde, och var jättelåg och spänd. Själv var jag också jättenervös. På platsliggningen såg jag hur Elsa började skaka av rädsla, och sedan smög iväg och sökte tröst hos hunden bredvid innan hon hukande sprang av planen mot min bil. Matten till hunden Elsa passerade började skrika och svära åt mig och Korven och det kändes ju förstås hemskt. Vi bröt tävlingen och åkte hem med massor av negativ betingning i bagaget.

Det här är vad jag har med mig varje gång vi ställer upp oss för en platsliggning på tävling. Kanske är det inte så konstigt att det funkar bra på träning men går åt helvete på tävling... Alltså ska jag börja jobba på det här (och en hel del annat), förslagsvis med affirmationer.

Elsa är ju trygg i platsliggningen. Det är de enklaste poängen i lydnaden. Jag behöver inte oroa mig. Punkt.

Vickulas Nytta har börjat löpa nu och hoppet om en valpusling har tänts igen. Tjoho!


Så här snällt sover kelpievalpar hela tiden!