När jag väl kunde gå från jobbet blev allt bra. Träffade Sara, som äntligen slutat leva lyxliv nere i Portugal, för att springa intervalljävlar i Silverdal. Sara var chef och det skulle springas 8 intervaller á 45 sekunder (fast det blev bara 40 s för den braiga vägen var lite kort) med lika lång ståvila mellan intervallerna.
Löpningen gick kanonbra och det var otroligt skönt att det för en gångs skull inte var benen som satte stopp, utan bröstet som hotade att sprängas. Men jag kände mig stark, snabb och smidig (mindre av allt detta ju fler intervaller vi avverkat) och vi sprang snabbare än jag trodde att jag kunde. På det hela taget ändå ett ganska trivsamt och lätt, hårt pass.
Efteråt kände jag mig riktigt pigg och laddad med energi. Orkade nästan se hela Lymelife (somnade bara en liten stund mot slutet) trots att den inte vara särskilt bra. 4/10 tootsies.
Lite av energin sitter kvar än idag, fastän jag sov dåligt. Just nu har vi alla hundar över hela sängen så man får knappt plats. Dessutom räcker inte täcket.
4 kommentarer:
vill ju veta lite hur det går med hundträningen också.. haha.. din blogg ger mig lite ångest nu för jag är onyttigare än nånsin!!
:) Jag hade snarare hoppats på att inspirera, inte ge ångest!
Nu när ni är så duktiga med rapporten kanske du ska ta det till en högre nivå genom att ta med Rusa ut och jogga... så får ni båda bättre kondis. :)
hahah, nej nej.. Rusa ska springa, jag ska chilla ;)
Korta intervaller är skoj, men korta intervaller med trevligt sällskap är jätteskoj! :)
Skicka en kommentar