Mina Idol-favoriter 2011

Jag tycker om att titta på Idol, så trots att TV:n är utslängd sen länge gör jag mig besväret (?) att titta på nätet. Kan hålla med min far om att det är lite tråkigt att alla deltagare är fjortisar. Hade varit roligare att se en större variation i ålder bland de tävlande. Men nu är det som det är.

Mina favoriter är:
Amanda P (grymt duktig fjortis)
Molly (grymt mycket bättre)
Amanda F (uppfriskande annorlunda)
Rochana (vågar ta överdrivet mycket plats)

Mina absoluta intefavoriter är:
Alla killar (speciellt inte Maikel)
Linni (har svårt för det där androgyna - bestäm dig!)
André (det där grinet... fast det ska bli kul att höra vad han går för)

Det var väl det hela. Någon annan som har en åsikt?

Jag skolkar från logiken

Men som jag ser det finns det ändå en viss logik i mitt val, så det kanske går på ett ut?

Underbart väder, skogspromenad och lyckliga hundar istället för svettig undervisningssal och obegriplig information. Ja!

Bästa träff på Google?

Visst gillar jag att min blogg hamnar högt i träfflistan på Google, men jag är inte säker på att det är rätt läsare jag når just här. Jag vill absolut inte döma någon för deras annorlunda böjelser, men personligen, och trots att jag en gång var hästtjej, ställer jag mig mycket tveksam till konceptet.

Här kan du läsa mitt mycket populära inlägg i ämnet (med tillhörande bilder, så kika över axeln först så att ingen olämplig person står bakom), vars rubrik jag undviker att nämna igen.

Bloggens namn och inläggets rubrik - en dålig kombo

Ny mental löparutmaning

Igår var det dags för ett pass med PT-Tompa igen. Det blev lugnt den här gången, med bra övningar för min rygg. Ägnade en del tid i början också åt att diskutera mina framtida löparutmaningar.

Som jag uppfattade det bekräftade han min egen åsikt att det är bäst att lägga ner tanken på att slå rekord på Hässlebyloppet. Träningen har inte alls blivit som planerat och det krävs förmodligen mer mental styrka än vad jag har för att kunna prestera det jag vill. Det hänger på huvudet, inte på kroppens förmåga att springa under 55 minuter, för så snabbt är det inte.

Däremot öppnade han en dörr som jag överhuvudtaget inte sett. I mitt huvud fanns "ge järnet" eller "inte springa alls" att välja på. Men jag kan ju faktiskt se loppet som träning, ta det som det kommer och släppa de mål jag tidigare haft. Jogga runt. Även det kommer att bli en rejäl mental utmaning för mig, att våga ändra planerna och anpassa dem efter hur träningen har varit. Och någon löpträning har ju i princip inte existerat de senaste fyra - fem veckorna. Så får det nog bli. Det är ju alltid trevligt att gå i mål och få en banan eller kexchoklad eller vad det nu kan vara. Som på träning, fast bättre!

Snö på ingång?

Prognosen får nog anses som en smula osäker men jag är ändå oroad över att flingorna redan börjar dyka upp i bild.

God morgon förresten.

Agility - klättring - agility

Vi börjar på agilityträningen i måndags, eftersom den var legendarisk. För första gången i vår karriär körde jag och Elsa hela agilitybanan, inklusive gunga. Förvisso höll jag i gungan, tog ner den extremt långsamt och lät Elsa mumsa så mycket leverpastej under tiden att hon knappt märkte vad som hände, men hej hallå! Vi gjorde det! Är så världsaglad över det!

I övrigt så tog det mest oändligt lång tid, över två och en halv timme totalt, med bara typ 3x40 sekunders effektiv träning. Ska nog fundera över om jag ska fortsätta med det där.

Gårdagen började hemskt, men blev bättre och bättre ju längre dagen gick. På kvällen träffade jag Äventyrs-Gunnika på Klättercenter i Solna. Är helt nöjd med klättringen! Det gick bra och det som var lätt förut kändes ännu lättare igår. Slutade (helt trött i armarna) halvvägs upp på en vägg, med en perfekt utmaning kvar tills nästa gång. Ser verkligen fram emot att ta mig an den leden igen.

Och i morse var det mer agility på schemat. Träffade Eva Marie och Äventyrs-Gunnika (igen, värsta lyxen!) redan kl. 06:15 och tränade ett par timmar. Sjukt hur fort tiden går. Första varvet kändes riktigt bra för mig och Elsa, sen fastnade vi i en svårighet som vi inte var riktigt redo för men jag vägrade ge mig. Löste sig väl sisådär.

Körde Reka lite på slutet också, ett par starter och vändor genom slalomet. En duktig liten tjej, och hon brydde sig inte alls om att Gunnikas vrålsnygga miniaussie Diesel tränade lite längre bort på banan.

Helt enkelt en väldigt bra start på dagen!

Nyhetsvärde?

Aftonbladet är verkligen duktiga på att nosa upp viktiga nyheter som intresserar det svenska folket.

Kommunikativ

Jag vet, jag var i en kommunikativ fas igår. Jättemånga inlägg. Idag ska jag hålla snattran.

Middag

Långkokt högrev med ört- och citrontopping.

Och så lite staketbygge på det

Tjejsöndag med brunch

Förtjänad duschlyx

Inga problem med ryggen

Nej, med ryggen var det inga problem, men den var väl också den enda som fungerade bra.

Tungt, långsamt och motigt kändes det, men om jag gräver någonstans långt in så kan jag nog tycka det var skönt också. Blev 4,5 km på en halvtimme.

Nu kan vi alltså börja om igen. Hej å hå!

Morgonpromp = morgonjogg

Idag har jag friskförklarat mig. Okej, helt som vanligt är inte ryggen men den är tvåtusen gånger bättre än förut. Idag klarade jag testet att lägga hakan mot bröstet utan att det gjorde hysteriskt ont.

Alltså, idag springer jag. Tar med mig pälsänglarna och kör mitt eget lilla Lidingölopp i skogen. Det blir perfekt.

Tjohoo!!!

Ledig lördag

Inget inbokat, ingen träning, no nothing. Vad gör man då?

1. Äter en smarrig frulle.

2. Åker till DTBK med hundarna, tränar agility (Elsa rockade gungan idag!!) och lydnad (drog igenom lk1 med Reka två gånger, vilket var en gång för mycket).

3. Bygger staket och plockar äpplen. Reka skördade en rödbeta.

4. Försöker (antagligen förgäves) motstå pizzamiddag.

5. Ser på film.

Äntligen fredag

• Reka missar aldrig det viktiga tillfället på morgonen då mattes byxor tas på. Det är valet av byxor som gör att man kan lista ut vad för kul som kommer hända efter frukost.

• Jag var på gymmet idag och körde lite kondition. Cykel 15 min och någon trampmaskin 15 min. Ryggen kändes helt okej och är bättre igår efter lasringen hos Kaija igår. Har dessutom fått någon tejp på ryggen som ska öka blodcirkulationen. Vi hoppas på det.

• Jontan kom äntligen hem igår kväll.

• Elsa är mycket gladare nu för tiden. Sällan orolig eller konstig. Har därför släppt tanken på att kastrera henne (eller heter det sterilisera? eller något annat?) tills vidare. Ska se hur hon blir i vinter för som jag minns det är det då hon brukar vara värst.

• Målet för helgen är att få upp resten av staketet. Om ryggen pallar.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Jag vet inte riktigt vad som just hände men gissningsvis tänkte jag parkera Grisen med nosen i höjd med Pedro.

Problemet är att Yarisen är typ hälften så lång som Volvon. Oops! Det här blir dyrt.

Min största fiende

Medan jag väntade på att lunchlådan skulle bli varm i micron kikade jag in i direktionsmatsalens (aka mammas och pappas kök) skafferi.

Det första ögonen fastnade på var en och en halv påse holländska Stroopwafels. Mums! Medan jag funderade på om jag skulle våga ta ett kex (utan att få onda ögat av mor) såg jag en påse torkade aprikoser också, som jag genast öppnade och tog två små godingar av.

Där, precis där, kopplades huvudet på igen. Vad håller jag på med?? Lunchen är snart klar och jag ska INTE stoppa i mig massa skit. Punkt. Hur jävla svårt ska det vara?

Ja, uppenbarligen ganska svårt eftersom inte tanken på att jag skulle låta bli slog mig förrän det var för sent. När jag redan hade tassarna i kakburken, så att säga. Varför jag ens stoppade in nosen i skåpet är obegripligt!

Det är svårt att hålla sig borta från onyttigheter när det är så naturligt för mig att äta dem att jag knappt ens märket att jag gör det.

Den här gången kom jag i alla fram lindrigt undan.

Uppsträckning

Nu när sommaren är slut är det dags att byta ut dåliga semesterrutiner mot bra jobbrutiner. Bra rutiner innebär bland annat att äta mindre fett och socker, en förändring som nu, precis som alla gånger den tidigare skett, genererar en rejäl huvudvärk som vanligtvis håller i sig de tre första dagarna.

Dessutom blir man alltid lite spak av att börja jobba igen, efter att ha varit ledig.

Ryggen känns bättre idag men ikväll är det sofflocket som gäller.

Fjärrkontrollsagility och fotkaos

Eftersom jag ska undvika att springa så antog jag att det även gäller korta rusher i agility. Åkte till hundklubben trots det, eftersom jag ville köra lite lydnad med Reka och åtminstone se de andra köra hoppklassbanan från i lördags.

Efter att vi byggt banan kunde jag förstås inte hålla mig utan bestämde mig för att köra "fjärrkontrollsagility", och bara röra mig minimalt och långsamt. All in. JÄVLAR vad det fungerade bra! Helt otroligt! Vill tro att det var för att vi kört banan typ sjuhundra gånger innan, men det är nog inte hela sanningen. Elsa funkade toppen, vi klarade banan felfritt och jag sprang inte ett enda steg. Det var så grymt! Fattar inte varför jag ska hålla på och kuta som en dåre när det uppenbarligen inte behövs. Lärorikt!

Bad dessutom Annie köra Elsa två gånger och det var också helt grymt att se! Har försökt låna ut Korven tidigare men hon har aldrig riktigt funnit sig i att någon annan styr. Men idag gick det som smör, hon förstod Annie perfekt och sprang som en skållad råtta. Superkul att se!!!

Träningen med Reka gick också bra. Ställandet går fint igen och jag börjar komma till rätta med stadgan och att hon flyttar sig när jag går tillbaka. Nötte apporteringen en del och då framför allt att hon inte ska hoppa ett steg bakåt när jag tar apporten. Gjorde framsteg. Fick bättre ingångar vid inkallningen idag också och läggandet var inga problem.

Men det här med fotgående då? Plötsligt verkar min ambitionsnivå ha sjunkit och vi knatar runt utan den där totala intensiteten och fokuseringen som jag vill ha. När blev det så? Varför? Går det att åtgärda? Hur? Fan.

Åtgärdad?

Lyckades förvärra ryggontet igen imorse på gymmet, i ett försök att stretcha ryggen. Klantigt.

Fick i alla fall en snabb tid hos Kaija och nu känns det lite bättre. Hon känns duktig!! Känner fortfarande av ryggen, men allting runt den smärtande punkten känns betydligt mycket mjukare och smidigare.

Kaija övervägde om det kan vara diskbråck, men kom efter att ha masserat lite fram till att det antagligen inte är det. Om det inte går över inom en vecka tyckte hon dock att jag ska söka läkare.

Tills jag är bra rekommenderade hon mig även att undvika styrketräning och löpning (sorry pappan, Sara och Linda) och istället simma, cykla eller yoga. Om jag måste göra något. Dessutom ska jag stretcha mycket, ben- och sätesmusklerna.

Jag gillar inte det här.

Nu är det slut

Semestern är slut och sommaren likaså. Hur kunde det gå så fort???

När klockan ringde för en stund sedan var det fortfarande mörkt ute, och så kommer det vara de närmsta sju månaderna ungefär. Jävlar! Här gäller det att hålla humöret uppe!

Crap!

Presentklättring

Idag var jag och JG och klättrade med pappan. Det var en present från oss till honom på 60-årsdagen, som alltså genomfördes idag. Klättringen dåra, inte födelsedagen.

Pappan klarade sig jättebra, precis som Jonas. För mig gick det också ganska bra. Läskigt med höjden först, men sen gick det bättre. Fick en riktigt bra känsla på några ställen, nästan så att jag blev stolt. Men mest var det som vanligt. Lika roligt!

Ingen revansch

Åkte till SoSu nu på morgonen för att ta revansch på gårdagens hoppbana med El-Zaa och samtidigt ge Los Trattilleros en chans.

Det blev ingen revansch. Tre försök tog det att få El-Zaa att ta hinder nummer 7, och det känns ändå rätt skönt att det inte spelade någon roll att jag halkade precis innan på tävlingen, för vi hade sannolikt inte klarat hindret ändå. Jag underskattade definitivt svårigheten.

Los Trattos övade jag starter med och sen fick hon springa hela första raksträckan, vilket hon gjorde jättebra.

Avslutade med en platsliggning när vi alla var lagom uppskruvade. Tyvärr en misslyckad sådan. Precis när jag stoppade undan tidtagningen reste sig Reka för att kolla efter mig. Fan. Vi gjorde om fast mycket kortare och sen kunde jag belöna.

Agilitytävling på SoSu BK

Bilden är blott en illustration.

Härligt väder med strålande sol gjorde att jag en kort stund övervägde trädgårdsarbete istället för att åka och diska mig i agilityklassen, men bestämde mig till sist ändå för att åka. Bra val! En trevlig bana utan gunga gjorde min och Elsas start mycket intressantare.

Slalomet gick bra. Chansade på att hon skulle fixa kontaktfältet på A-hindret själv och kutade vidare. Det gjorde hon inte (5 fel). De följande två hindren var inga problem. In i tunneln, ut och över balansen. Oops, glömde säga att till Elsa att ta den så hon sprang förbi (5 fel). Några hopphinder framåt gick bra men ett misslyckat framförbyte senare hade Elsa sprungit förbi ett av dem (5 fel). Däcket, platten och några hinder senare var vi i mål med totalt 15 fel och en hedrande 18:e plats. (Tjohoo, en plats och inte en disk!!)

Åkte hem, handlade lunch och mat till kvällen, donade i trädgården och inväntade ett lovat sms om när hoppklass 1 skulle börja. Det var fler klasser emellan och svårt att avgöra vilken tid min klass skulle starta. Till slut åkte jag i alla fall tillbaka mot tävlingen (utan att ha fått något sms) och på vägen kom samtalet. Banvandringen börjar strax! Kaos! Min vän (EM, jag håller dig anonym så att du inte ska känna sig uthängd - allt gick ju bra) hade glömt meddela mig att klassen startade, och jag tror jag slog hastighetsrekord Danderyd-Ursvik. Men ingen anledning till oro. Sladdade in precis i tid till min banvandring.

Banan kändes lite knepig på mitten, men vi började med att riva redan andra hindret (5 fel). Halkade någonstans efter första tunneln vilket fick Elsa att vika av och missa ett hinder (5 fel). Svårigheten på mitten gick bra, trots att jag glömde vägen en sekund och blev lite osäker. Fina Elsa fixade det ändå och raksträckan in i mål var förstås inga problem. Totalt 10 fel och en 13:e plats (Whii, en plats igen!)

Sammanfattningsvis en mycket väl genomförd tävling. Är jättenöjd med vår insats och jag har definitivt stans bästa hund. Fina Pelsie!

Passade också på att träna lydnad med lilla Los Trattos (olé!) under tävlingen. Riktigt bra störningsträning. Bortsett från linförigheten gick det okej, men vi har mycket kvar att göra ifall vi ska tävla om sex veckor...

Ännu en tuff dag på sjön

Nästan frost i skägget

Igår upplevde vi det mesta på sjön. Sol, moln, piskande regn, inga vindar alls och vindbyar på upp till 13 m/s. Höga böljande vågor och salsgolv, men tack och lov inget illamående!

Vi lyckades trots det växlande vädret komma ikapp det vi förlorade i förrgår (när vissa i besättningen var lite spaka). I förrgår tog vi oss 12 distans, igår 38. 

Igår var också första gången jag upplevde seglingen som riktigt läskig. Jag har varit med om att båten lutar mycket, men igår när jag stod vid rodret lutade det så mycket när vindbyarna kom att jag inte längre kände att jag hade kontroll över båten. Paniken steg. Jontan revade förseglet och vi planade ut en smula. Men innan var det faktiskt riktigt otäckt! Till och med vindexen i toppen på masten blåste bort.

Elsa har blivit befordrad från däckssvabb till matros efter att hon uppmärksamt deltagit i tilläggning, styrning och navigering. Hon är för övrigt som en tonåring på båten. Ganska ball, vet minsann hur saker funkar och sover i egen kupé. Reka är mer som ett yngre barn som tycker det är tryggast hos föräldrarna, gärna i knät. Fina små älsklingarna!

Lite omständigt, men det går

Enda platsen vi kunde lägga till på vid Ankarudden var i bredd med en annan båt. Det gör det lite omständigt att gå iland, och så gott som omöjligt att få av hundarna den vägen.

Tur då att vi har vår lilla jolle med oss!

Mina två brunöron är verkligen helt fantastiska! De hänger med på allt, finner sig i de mest märkliga situationer och håller alltid, alltid humöret uppe. Aldrig något gnäll, bara oändligt med kärlek tillbaka, oavsett vilka knasiga strapatser jag utsätter dem för.

Tänk att det finns människor som inte förstår glädjen med att ha hund.

De 7 haven

Jag har kräkits över relingen!! Tre gånger minst. Nu är jag en riktig sjörövare! Det skumpade och krängde så vilt på havet att mitt åksjuketuggummi inte klarade att hålla min kropp i schack.

Nu ligger vi vid Ankarudden och tar igen oss. Tydligen ett populärt ställe för sjösjuka Demnertsar.

Jag måste träna

Bilderna illustrerar hur jag känner mig, före och efter träning.

När jag får ett långt (subjektivt, men i mitt fall ungefär en vecka) uppehåll från träning så händer det saker med mig. Mentalt. Min insida känns svart, jag börjar tröstäta och tänka negativa och destruktiva tankar. Jag vill gråta.

Det är först på senare tid som jag gjort kopplingen, och nu är det nästan roligt när jag märker att det börjar gå utför.

Eftersom ryggen var fortsatt okej idag (massagen gjorde verkligen underverk!) så tog jag mig till gymmet och körde ett ganska lugnt och lätt pass med lång stretching efteråt. Så skönt!! Och det tog mig tillbaka på banan direkt.

Hoppas bara att injektionen var tillräcklig för att jag ska överleva några dagar på segelbåten.

Inställt, framflyttat, trasigt

Vaknade tidigt imorse och tuffade iväg med bilen och la spår till hundarna. I regn. Kände mig bättre i ryggen än på flera dagar (den gick sönder av att sova i tält/bil) och såg fram emot att styrketräna lite senare.

Promenerade bort till skogen och gick spåren med hundarna. Eller... vi gick väl inte riktigt spåren. Det kändes mer som om det var uppletandekaraktär på hela eventet och matte (dvs. jag) får bakläxa till nästa gång.

1. Lägg inte spåren så nära varandra när det finns en hel skog att tillgå.
2. Kom ihåg var du lägger spåret, ta riktmärken.

Reka hittade i alla fall två pinnar, inte genom att följa mitt spår utan genom att sniffa sig fram till dem. Åtminstone tror jag det. En pinne vet jag att vi kom helt från fel håll till i alla fall.

Elsa började helt förvirrat men ryckte upp sig på slutet och spårade jättebra. Hon hittade förvisso alla sina pinnar + Rekas slutleksak, men det kändes mest som tur, utom på slutet.

När vi lämnade skogen i spöregnet  började min rygg plötsligt göra fruktansvärt ont. Tog mig hem i snigelfart, mådde lite illa och fick strålningar ner i ena benet. Kaos och panik!!

Lyckades få en tid hos en massör lite längre bort på gatan, Kaija Niemi redan kl. 14. Gjorde ingen som helst research innan men jävlar vad hon var bra!!! Hon tryckte och knådade och plågade så det stod härliga till, och hittade en hel del fasansfullt ömma punkter i rygg, bakben och rumpa. Och när hon var klar... tadaaa... jag känner mig som en ny människa.

Trots detta åker vi inte till landet för att segla idag som planerat. Det ska bli busväder med kraftiga vindar natten mellan tisdag och onsdag, och kapten Jonas vill inte dra iväg med en landkrabba (jag) och två slashasar till däcksvabbare (Elsa och Reka) i sånt väder. Så vi avvaktar en dag och hoppas på bättre utsikter.

Det var väl det hela.

Film: Vi fortsätter i samma spår

Vi (som i jag och Jontan) är i en fas i vårt filmtittande. En fas där de flesta filmer vi väljer är av undergångs/alien-karaktär. Aldrig särskilt bra, men underhållande på en nivå som inte kräver så mycket av oss som tittar.

Ikväll har vi sett Skyline. Konceptet med utomjordingarna var förstås bekant, men den här filmen var faktiskt lite bättre än de tvillingar vi sett i samma genre. Slutet kändes (när besvikelsen lagt sig) frigörande!

5/10 tootsies

Snart måste vi nog dock övergå till lite seriösare filmer. Tycker de börjar titta snett på oss i videobutiken. Föreslog Tidvågen (katastroffilm, mycket mer seriöst än aliens) för JG men där blev det tvärnej. Samma sak varje gång jag föreslår dramat Historien om Secretariat (hästfilm).

Och sen skyller Jontan lite orättvist aliensskabbfilmsfasen på mig!! Humbug.

Fantastisk man - tragisk händelse

Såg ett fantastiskt klipp med Paul Simon från minnesstunden vid Ground Zero idag, på 10-års dagen av terrorattentaten i New York. Vilken fantastisk man! Vilken härlig version av Sound of Silence. Väldigt vackert.

Kräftfiske i Hulan

Jättetrevliga medkombatanter, underbar miljö, 151 kräftor och en hel del svamp.

Elsa och Reka hjälpte också till att fånga kräftor och var väldigt duktiga. Helgens enda oenighet låg i huruvida komposten skulle ätas av eller låtas bli.

Tack Greta för att jag fick följa med!!!

Se film i helgen?

The Funeral Party: 7/10 tootsies. Mysig och underhållande mamma-action.

Red Riding Hood: 4/10 tootsies. Kändes väldigt lågbudget och tveksam i början men det tog sig en smula.

Hemkört

Till middag idag serverades det hemkört. Färskpotatis, salladslök och morötter från egen odling. Fantastiskt!

Gjorde en salsa på krossad ananas, jordgubbar, salladslök och riven morot, vilket vi åt till potatis, ryggbiff och ugnsgrillad färsk ananas. En liten bit sommar på middagsbordet.

Hade vi bea?
Kan du hoppa upp och sätta dig på!

Drack vi vin?
Självklart.

Blir det efterrätt?
Chokladglass och lingonglass med kex.

Film då?
Little Red Riding Hood. Återkommer med betyg.

Reclaim the tomt!

Staketet på framsidan är... Uppe!!!

Födelsedagsmiddag med pappa

På El Diablo. Fantastiskt som alltid! Jag åt:

*Lättrökt ankbröst med majonaise på habanerochili, macadamianötter samt salsa på tomat, physalis, kumquats och salvia.
*Hängmörad Black Angus biff med hemgjord pommes frittes, brynt smör smaksatt med anchochili, pumpapuré samt pärllök.
*Cremé Diablo med päron inlagda i ingefära samt päronsorbet.

Grattis också till Magnus Hult och Farmor som även de firar fölsis idag.

Filmade lite när pappa mottog sin present (en snöslunga):

Vandring i Grövelsjön

Direkt efter Rekas MH i lördags åkte vi upp till Grövelsjön för att vandra. Kom upp ganska sent på kvällen så första natten sov vi i bilen, efter att ha bestämt oss för att gå en tredagarstur som de rekommenderade på Fjällstationen.

Kom iväg vid 10-tiden och gick mot Övre Fosksjön. Bred och fin led med ganska liten stigning. Stannade efter blott 130 meter (jag hade gps-klockan på mig) för att äta frukost. Nudlar. Det blev dessutom många stopp därefter innan utrustningen var helt kalibrerad. Till sjön var det 6 km och det var enligt rekommendationen där man skulle slå upp sitt tält för natten. En varm sommardag kan det säkert vara trevligt att gå så lite, och sedan ägna resten av dagen åt att bada i sjön som hade sandbotten och var långgrund. Vi valde dock bara att luncha där i regnet innan vi gick vidare.

Eftermiddagen var fin. Molnig men inte så dimmigt och inget regn. Hade lite problem att ta oss över Särsjöbäcken. Jontan lyckades halka över på tre stenar men jag vågade inte ta den vägen med flickorna. Istället blev det att vi vadade över lite högre upp. Det var svinkallt i vattnet! Elsa gick över utan problem och jag vågade koppla loss henne när jag såg att strömmen inte var så stark. Reka var lite mer ovillig att gå ner i vattnet, men till slut kom hon också med. På andra sidan slog vi läger, åt korv med mos i tunnbrödsrulle och la oss och sov redan vid 18-19-tiden. Under natten regnade det oavbrutet och den tidigare ganska stillsamma bäcken utanför forsade betydligt mer på morgonen. Stenarna som Jontan klev över på var borta under vattnet.

Jag och flickorna fick som små primadonnor stanna i tältet medan Jontan manligt trotsade regnet och gjorde frukost åt oss. Det regnade fortfarande när vi kom iväg, och det fortsatte sedan hela dagen. Jag hade glömt att man ska packa alla sina kläder i plastpåsar så hela min packning var blöt. Vid lunch var inte bara packningen utan även jag genomblöt och kall, men Jontan utrustade mig med torra varma kläder och humöret steg.

Bestämde oss för att försöka ta en båt från Ryvang till Grövelsjön på eftermiddagen. Sista båten skulle gå kl. 16:15 men det krävdes förbokning och vi hade ingen mottagning på mobilerna. Vid 15:30 kom vi till bryggan och där träffade vi tre herrar, där en av dem erbjöd sig att köra oss över sjön för motsvarande betalning som den ordinarie båten. Underbart! I det läget hade jag inte överlevt en natt till i tält. Dessutom var jag lite orolig för Tratten nu, som verkade helt slutkörd och knappt orkade stå upp. I sjön fick vi dessutom se vraket av ett tyskt flygplan som tvingats nödlanda i sjön på 40-talet och vår snälla kapten berättade lite om händelsen.

Från bryggan vid Grövelsjön hade vi 1,5 km upp till Fjällstationen och det var tre trötta vandrare (och en pigg, gissa vem) som stövlade in och bokade dusch och middag på Fjällstationen. Det kändes lite som att vi hade gett upp, samtidigt som vi faktiskt hade gått hela den rundan som vi planerat, fast på en dag mindre.

Sista natten sov vi i bilen igen och det var verkligen spiken i kistan för min ömma kropp. Kunde knappt gå morgonen efter på grund av smärta i ryggen och baksidan av låren.

Vädret var inte jättekul och det är svårt att hålla humöret på topp när allt är blött. Mina små flickor skötte sig däremot exemplariskt hela tiden. Det kändes lite som teambuildning för familjen. Elsa fick bära väskan med deras mat hela tiden och var trots det betydligt mindre påverkad av strapatserna än Reka. Lilltrattan la sig och somnade så fort hon fick chansen och även om humöret på henne var bra så var hon uppenbart väldigt trött av utflykten. Men så himla duktig. Det var de båda. Fantastiska!!!

Tapper skara på fjället

Jontan lagar frukost

Reka i blåbärsriset

Rekas MH

Klev upp kl. 4 för att hinna till Örebro BK och Rekas och hennes syskons MH (MH betyder Mentaltest Hund). Såg verkligen fram emot det här! Det är som ett tivoli med massa roliga aktiviteter för hunden, som bedöms utefter sina reaktioner.

Reka var andra hund ut och jag tyckte hon skötte sig fantastiskt bra. Det är en fin liten voffa jag har. Sympatisk, leksugen och modig. Det enda jag inte gillade var att hon tyckte det lilla jaktbytet var bästa grenen, men jag var å andra sidan inte förvånad. Ska träna mer på att hon inte ska springa på allt som rör sig.

Jag oroade mig lite för skotten. Inte för att Reka inte skulle klara dem, för vi har tränat och jag vet att hon inte bryr sig. Jag oroade mig för att JAG skulle reagera konstigt och skicka skumma signaler till Trattan när det var massa folk som stod och tittade på oss. Men det gick bra, jag försökte att tänka på annat och hon reagerade inte alls på pangandet.

Syskonens MH var också roliga att se. Det fanns likheter och skillnader. Vissa bitar var någon lite "bättre" på och någon lite sämre på och vid nästa moment var det tvärt om. En fin kull med trevliga hundar! Fast Reka skötte sig förstås bäst av dem alla. Och jag är inte partisk, nej nej.

"Jag ska giva dig på moppo" sa Reka när hon såg "spöket".

För många i en bil

Nostalgitripp på KTH i eftermiddags med mustascher, explosioner och vänner från nu och då. Roligt!

Årsdag och nästan fyraårsdag

Idag för exakt ett år sen köpte vi den höstgula Grisen i Örebro. Och för två dagar sedan var det fyra år sen Pedro flyttade från Värmdö hem till mig. Fyra långa, lyckliga år. Inte konstigt att jag aldrig får tummen ur och säljer honom. Fantastisk liten bil.

Han är i alla fall till salu, så om är du sugen - hör av dig. Säljs till överpris men är sannolikt unik i sitt slag. Toyota antydde det.

Den uppmärksamme kan även notera att inköpet av bil alltid infaller i samband med att jag skaffar en ny hund. Jag har sagt det förut - det är inte hunden som är dyr utan tillbehören.

Grisen och Peddan

P.S

Bloggar nu från min nya Iphone. Bilden illustrerar själva inköpet.

Överföringen av allt från gamla mobilen till nya var i teorin lätt och i praktiken omöjligt. Jag har provat allt, till och med 30 min kundtjänst. Deras slutbud var att gamla telefonen är paj och att det därför inte går att säkerhetskopiera den. Fan.

Dessutom har jag en sjukdom på G. Ruggig och halsont. När som helst, men för helvete inte nu!!! Absolut inte nu.

I skolbänken igen

Tillbaka på KTH, trots fiaskot med förra kursen. Den här gången är det Logik och specialundervisning för oss äldre stackars dataloger som inte är godkända i kursen som gäller.

Jag tyckte allt kändes oerhört komplicerat och jag har inte mycket hopp om att lyckas uppbringa den motivation som krävs ens för ett tvivelaktigt försök. Men kanske lär jag mig något av att sitta där i alla fall. Dessutom fick jag sällskap på skambänken av Junis och Nisse och det gjorde helt klart saken mycket trevligare.

Tiderna förändras

Förr i tiden, innan jag skaffade hund eller förstod fördelarna med att träna regelbundet, gick jag upp kl. 06:20 och var på jobbet ungefär kl. 7.

Numera går jag upp kl. 05:30 och är igång 3-3,5 timmar innan jag kommer till jobbet. Det ska ätas ordentlig frukost, hundarna ska få sitt och jag ska träna. Det är härligt!

Tänk förut, då missade jag fantastiska mornar som den här!