onsdag, september 14, 2011

Lite omständigt, men det går

Enda platsen vi kunde lägga till på vid Ankarudden var i bredd med en annan båt. Det gör det lite omständigt att gå iland, och så gott som omöjligt att få av hundarna den vägen.

Tur då att vi har vår lilla jolle med oss!

Mina två brunöron är verkligen helt fantastiska! De hänger med på allt, finner sig i de mest märkliga situationer och håller alltid, alltid humöret uppe. Aldrig något gnäll, bara oändligt med kärlek tillbaka, oavsett vilka knasiga strapatser jag utsätter dem för.

Tänk att det finns människor som inte förstår glädjen med att ha hund.

2 kommentarer:

Gunnika sa...

Tummen upp för livet med hund!

Anonym sa...

:)

Läste om spåren ;-) Ja, kom ihåg var de börjar, men inte hur de går - det är otäckt lätt att "hjälpa" hunden..... Å visst, har man en hel skog så är det lite tokigt att bara nyttja en bråkdel :)))

/Fia