Run off med TSM

Igår var det start på träningssäsongen med TSM.

Först ut var en inspirationsföreläsning med Susanne Johansson som i våras sprang från Portugal till Sverige tillsammans med Rune Larsson. Hon var helt omöjlig att inte tycka om! Försynt ärlig på något sätt. Och väldigt inspirerande! Hon lyckades klockrent med att förmedla sitt budskap. Blev ännu mer övertygad om att min plan att springa Roslagsledens 19 mil (i etapper) nästa år är en bra idé.

Sen var det träningsdags. Valde 4:15-gruppen som skulle hålla ett ungefärligt tempo på 6:20 min/km. Kändes bra och inte allt för jobbigt men just under löpningen var jag ändå övertygad om att jag absolut inte kan springa med en snabbare grupp. Efteråt är jag lika övertygad om att jag måste våga prova, även om träningen blir lite tuff. Att springa fort är en vanesak, var det inte så jag sa?

Kul att TSM är igång igen i alla fall. Nu gäller det bara att strukturera upp resten av träningen och hålla mig till planen. T ex är planen ett morgonpass med korta backintervaller imorgon, eftersom Sara fortfarande är krasslig.

Analys av lydnadstävlingen

Till att börja med; jävlar vad jag är besviken över att platsliggningen inte funkade. Jag var så grymt säker på den. Jag såg att Reka låg och kollade på något bort åt höger istället för på mig så kanske var det något som störde henne. Slutsats; mer träning med konstiga störningar på långt håll.

För det andra så var jag inte någon vidare rolig matte. I normala fall är det skojigt när vi tränar. Jag försöker förvisso vara stel och konstig då också, men mellan momenten är det holabaloo och roligt. På tävlingen var jag stel som en pinne hela tiden och bara nervös. Inte kul någonstans tyckte Reka!

Problemet med nervositeten vet jag inte hur jag ska komma tillrätta med. Jag kan inte lura mig själv med låtsastävlingar eller träningar. Jag blir inte nervös på samma sätt. Kanske är det enda raka att bara tävla så mycket jag orkar, tills jag inser att det inte är så mycket att hetsa upp sig över?

Nåja. Agility är i alla fall roligare. Just nu. Fast jag funderar ändå på om jag inte ska ta och köra igång lite bruks eller lydnad med Elsa igen, samtidigt som jag och Tratten jobbar vidare. Inget förnöjer som omväxling.

Tävlingen får hur som helst vara färdigältad nu.

På bio: Tintins äventyr - enhörningens hemlighet

Jag tyckte inte om filmen! Förvisso snyggt gjord, men väldigt tråkig. Jag längtade efter att den skulle ta slut. Dessutom hatade jag Kapten Haddock.

3/10 tootsies.

Resultatet av dagens lydnadstävling

Jag börjar med att sammanfatta det som var bra:

• Inkallningen var jättesnygg
• Vi fick oförtjänt höga poäng i de moment vi fick poäng
• Reka fick många kommentarer om hur söt hon var
• Jag trotsade tävlingsdjävulen och ställde upp

Resten var inte så bra. Hela poängen med dagens start var att gå dit, få full pott på platsliggningen och sedan ta resten som en träningstävling. Jag behöver få bort ångesten med platsliggning och Reka har hittills varit som en klippa. Tills idag då.

Under linförigheten lallade hon på ungefär som om vi var ute på promenad, förutom en liten sträcka i mitten där jag faktiskt tyckte att hon gick riktigt bra.

Läggandet nollade vi. Det hade jag inte räknat med. Ställandet nollade vi också, men det var inte alls lika oväntat. Inkallningen gick som sagt klockrent.

Apporteringen fick vi en sjua på, vilket var mycket oväntat och helt oförtjänt. Reka orkade inte vänta på mitt kommando utan hoppade och tog apporten, landade en meter bredvid mig, jag kommenderade sitt och hon satt snällt tills jag tog apporten. Inte snyggt.

När vi gick till hoppet såg jag hur det blixtrade till i hennes ögon och plötsligt blev det liv i luckan. Hon var på väg att ta hindret själv två gånger, sen tutade hon iväg till tävlingsledaren innan hon kom och satte sig vid mig. Hon hoppade på kommando men satt inte kvar i fotposition efteråt utan pep iväg och kollade något framför hindret.

Det blev sammanfattningsvis fler nollor än jag hade räknat med (faktiskt hade jag inte räknat med några) men i övrigt poäng i klass med vad jag väntat mig innan, men ändå högre än vad vi förtjänade för vår insats. Hängde du med?

Så här blev protokollet:

1. Platsliggning 0
2. Tandvisning 10
3. Linförighet 5
(Ojämnt placerad, tränger i vä-marsch. Ett hjälpsteg in i vä-halt. Långt från sidan. Sent sättande i höger halt. Nosar)
4. Läggande 0
(Lägger sig ej)
5. Inkallande 10
(Mycket bra)
6. Ställande 0
(Stannar ej)
7. Apportering 7
(Ändrar ställning, tar innan kommando)
8. Hopp över hinder 6,5
(Dålig avslutning)
9. Helhetsintryck 5,5
(Ej färdig, mycket egna initiativ)

Total 85,5 poäng och plats 8/10 i klassen. Ja, jag vet. Helt fantastiskt att vi inte var sämst.

Jinxad platsliggning?

Varför ligger inte mina hundar på tävling? Dagens resultat: Reka satte sig, ställde sig, gick ett steg, stannade, satte sig, la sig, låg kvar. 0 poäng.

Det här var ju vårt bästa moment!

Träningsplanering

Träningsperioder

Hade en mycket intressant pratstund med PT-Tompa igår om upplägget av träningen kommande året. Han visade en cirkel med grunden för träningsupplägget, där vi ska fokusera på olika delar i träningen under olika delar av året. Hela syftet med planen är att få mig snabb(are än förra året) och uthållig till Stockholm Marathon, och att jag inte ska dra på mig några skador under träningen.

Period 1 (sep-nov):
Uppbyggnads/kom igång-fas. 2-3 styrketräningspass i veckan med fokus att hitta de svaga länkarna i kroppen och stärka dem. 2-3 löppass i veckan, lätt distans och intervaller. Yoga och klättring som bonus.

Period 2 (dec-jan):
Uppbyggnad, fortsättning. 2 styrketräningspass i veckan med tunga, explosiva övningar som är bra för de snabba musklerna. 3-4 löppass i veckan, varav 1-2 lätta distanspass och två intervall/fart-pass. Distanspassen ska fortfarande vara korta, max 15 km mot slutet av perioden och strax över en timme i början. Yoga och klättring som bonus.

Period 3 (feb-mar):
Funktionell träning. 2 styrketräningspass i veckan med fokus på snabbhet och explosiva funktionella rörelser. 3-4 löppass i veckan varav 1-2 distanspass, nu något längre, 18-22 km och 2 intervall/fart-pass. Yoga och klättring som bonus.

Period 4 (apr-maj):
Fartperiod. 1 styrketräningspass i veckan med sportspecifika uthållighetsövningar. 3 löppass i veckan, distanser på 18-32 km och något enstaka intervall/fart-pass. Yoga och klättring som bonus.

Period 5:
Tävlingsperiod. Löpning och eventuellt något enstaka corepass.

Var fjärde vecka är en "vilovecka" då träningsmängden ska vara densamma men styrketräningen ska göras med lägre vikter och löpningen i ett lugnare tempo. PT-Tompa rekommenderade även å det starkaste att jag inte tränar mer än 5 dagar per vecka för att hinna återhämta mig ordentligt. Lös gärna den ekvationen åt mig.

Vilken grupp jag ska välja på TSM kunde han inte riktigt svara på, eftersom det mesta beror på hur jag känner mig och hur jag svarar på träningen, men jag kommer att börja i 4:15-gruppen så får vi se om jag törs ge mig på 4:00 veckan efter eller så. Beroende på hur det känns. Om jag springer i en snabbare grupp räknas det som ett fartpass.

Under två timmar hann vi prata väldigt mycket och det är mycket som går runt i mitt huvud nu och som jag säkerligen har glömt att skriva om. Det var i alla fall oerhört inspirerande och återigen känner jag en enorm tacksamhet mot PT-Tompa som tar sig den här tiden och engagerar sig så mycket i min träning.

Mina mål för nästa år blir i alla fall följande:

1. Att följa träningsplanen och se till att få kvalitet i de pass jag genomför. Inget larv.
2. Att älska träningen och genomföra den för att jag vill, inte för att jag borde eller måste.
3. Att springa Premiärmilen i mars på under 55 minuter.
4. Att springa Stockholm Marathon i juni på under 4:30.
5. Att ha kul under Jubileumsmarathon i juli.

Manglad

Igår blev jag totalmanglad av PT-Tompa. Först benen tills de grät och skakade. Sen bröst och armar. Det visade sig att jag har missförstått (inte velat förstå?) övningen med armhävningsstudsar. Jag ska först studsa framåt, sen gå bakåt med rak kropp och raka armar, sedan studsa framåt igen. Tre gånger. Inte bara framåt en gång, och sen klar. Igår fick jag göra rätt. Jösses. Det var inte att leka med. Mina armar och framför allt min mage var helt satta ur spel efteråt. Helt skakis. Avslutade med att förstöra magen ytterligare lite grann innan jag fick en avslutande klapp på axeln. Puh.

Efteråt var jag tvungen att sitta en lång stund i omklädningsrummet, dricka en yoghurt och låta armarna hämta sig. Kändes omöjligt att jag skulle kunna ratta hem bilen ens, så trött och skakig var jag.

Idag känns det dock inte så illa som jag trodde att det skulle göra. Inte än i alla fall.

Nu ska jag iväg och träffa PT-Tompa igen, den här gången för att göra träningsplanering för det kommande året, med Stockholm marathon som mål. Det ska bli kul. Mer om det senare.

Tema mod

Rackarns nöjd med prestationerna på väggen igår. Bestämde mig innan för att vara lite modigare (därav kvällens tema: mod) och att inte tro att jag är trött  när jag egentligen är rädd. Man sitter ju säkert i sin sele och att falla är inte hela världen, fast det känns så. Jag ramlade faktiskt ett par gånger igår när jag försökte nå ett grepp som var för långt bort, men jag överlevde det också.

Sedan gav jag mig på en gul 6a på stora (höga) väggen som jag klarade en tredjedel av förra veckan. Den här gången skulle jag vara stark och modig. Inte ge upp. Hela vägen till toppen.

Men jag gav upp. Jag tittade ner och blev rädd. Det var helt orimligt högt och jag fick panik. Kroppen frös. Men fick jag komma ner?

ICKE!

På marken stod mina så kallade vänner (Äventyrs-Gunnika, Lim, Roger och Martin) och sa nepp! "Fortsätt uppåt." "Du får inte komma ner." "Kom igen." "Heja på." "Snart vid toppen." "Stark och modig." Jag, som var färdig med väggen och nöjd med min insats, blev skitarg och tyckte inte de skulle lägga sig i. Men enda sättet att få tyst på dem var att klättra vidare, så det gjorde jag. Hela vägen upp. Det var inte svårt sista biten, bara väldigt, väldigt högt. Jag ville inte. Och jag ville hellre dö än att firas ner. Försökte hålla mig i greppen på nedvägen. Krampaktigt.

Väl på marken var jag oändligt glad och tacksam över vännerna jag svor över bara minuter tidigare. Utan dem hade jag helt i onödan gett upp och förmodligen varit mycket argare under en mycket längre tid över det. Så tack för pushen!

Så här högt var det. Den känslan i alla fall.

Oväntad start och efterlängtad eftermiddag

Sara var sjuk idag så jag och flickorna fick springa morgonrundan på egen hand. Slumrade till efter frukosten med ett Reka-täcke på magen och hade i ärlighetens namn inte alls lust att ge mig ut i dimman och springa. Men iväg kom vi i alla fall.

Efter insikten på Hässelbyloppet om att jag måste utmana mig själv mer under mina vardagsrundor så hade jag i bakhuvudet att försöka tuffa på lite snabbare än vanligt. Lite. Tidig morgontimme är inte tillfället för rekord eller stora utmaningar. Men efter första kilometern i härligt, lätt nedförslut så var hastighetsmätaren satt, och sen var det bara att köra. Det gick verkligen oväntat bra. Visst var det ansträngande, men inte så att det blev obehagligt på något sätt. Jag andades till och med hyfsat normalt och kände mig stark, snabb och snygg. Och Reka gjorde ett alldeles förträffligt dragjobb. Tappade tempo någon kilometer i skogen när det gick brant nedför i kombination med lera och rötter, och sedan rätt mycket uppför, men kom igen och avslutade bra. Fick ihop 8,3 kilometer och en ny mycket trevlig runda att lägga på minnet.

Efter denna mycket bra start på dagen längtar jag nu till eftermiddagens klättring. Sedan förra veckan har jag tänkt en hel del på vad som händer i mitt huvud på väggen. Är det verkligen så att jag ger upp för att jag är för trött i armarna eller är det för att jag inte vågar riktigt? Blir tröttheten en ursäkt för att få komma ner på stadig mark? Det känns inte helt omöjligt, för jag borde ha betydligt mer att ge i styrka än vad jag hittills har visat. Istället för att säga till mig själv att jag orkar, kanske jag borde fokusera på att jag vågar! Vågar jag så orkar jag. Hur svårt eller läskigt kan det vara?

Man blir som man äter

Idag är jag less. Inte bara för att jag behövde skrapa bilen imorse, utan i allmänhet. Less och på dåligt humör. Känns inte allt för långsökt att härleda det till gårdagens kosthållning (eller brist på). Socker odlar aggressivitet. Idag blir det bra mat, vila från träning och hårda insatser för att hålla humöret i schack så att jag inte nitar någon.

Om socker odlar aggressivitet så odlar passivitet överaktivitet, i alla fall när det gäller hundarna. Efter en helg där de kommit i både andra och tredje hand var de inte heller så roliga att ha att göra med i morse. Så för att minimera följderna av helgen åkte jag till hundklubben och körde agility med båda och lydnad med Reka. Är ganska nöjd med resultatet och det är definitivt lugnare i den fyrbenta gruppen nu.

Kanske att man kan försöka jobba lite nu...

Direkt fast i en negativ spiral

Jag avslutar denna dag i samma näringsmässigt usla anda som den började. Med fett och socker.

Tur att det är måndag imorgon så att livet får återgå till det normala.

Socker, fett och träning

Började dagen med att stoppa i mig orimliga mängder fett och socker. Åt brunch med bästa tjejerna (inte de på fyra ben utan de på två) och det bjöds mest onyttigheter. En och annan fruktbit kanske slank ner, men sen var det mest scones, våfflor, sylt, marmelad, juice och grädde. Och saffransbullar.

Åkte sedan med min proppfulla mage till Crossfit Solid för ett prova-på-pass. Jontan skulle varit med men blev sjuk, så jag åkte dit ensam men fick support på plats av Sara som hejade på.

Passet bestod av en rejält svettframkallande och kreativ uppvärmning. Efter den skulle vi göra:

5 burpees
5 push-ups
10 sit-ups
10 squats

så många gånger vi hann under 10 minuter. Lång tid. Jag gick ut lugnt men blev ändå rejält trött mot slutet. Vet inte hur många varv jag hann och jag klarade knappt att räkna hur många gånger jag gjorde varje övning.

Passet hade hög intensitet och kändes väldigt effektivt, särskilt eftersom det var svårt att mygla, vilket jag gärna gör då och då. Instruktörerna (Rennie och Jocke) gick runt och stöttade, hejade och korrigerade, vilket gjorde att man ansträngde sig lite, lite till. Överlag kändes det som att det var väldigt skön stämning (i den ganska ruffiga lokalen) och som ett ställe man gärna hänger på. Hemtrevligt helt enkelt.

Stannade kvar och tittade på passet efteråt, där alla var sjukt vältränade och apsnygga. Bäst var det förstås när killarna efter en stund började slita av sig tröjorna... mjoo... så jobbar man tydligen inom crossfit och inte mig emot. Hello muscles!!!

Skulle absolut kunna tänka mig att köra ett crossfitpass var annan, var tredje vecka sådär för att påminna mig själv om att jag överlever träningen, även om den har en hög intensitet och är tokjobbig. Men vi får se.

Ska i alla fall försöka få dit Jontan när han är frisk. Med tanke på vad han har för önskemål på styrketräning så borde det här passa honom helt perfekt.

Magnus Hult har kalas!

Trevligt!

April 2012

Vi har nu sett sista delen av första säsongen av Game of Thrones. Alla dog. Faktiskt. You win or you die liksom.

Något avslut i serien var det ju förstås inte tal om, snarare en början. Och fortsättningen kommer inte förrän i april 2012. Gnnn.

Det bästa

• när Jontan är borta är att jag kan gå och lägga mig när jag vill. Men inte före 19:30, där går min gräns. Men gärna exakt 19:30.

• jag ser ut som Spock i min nya tröja. Jag ska ha på mig den varje dag!

• skilladen mellan igår och idag är att det är fredag idag. Och det var en härlig morgon redan igår.

• ikväll hopppas jag på ett nytt avsnitt av Game of Thrones. "When you play the game of thrones, you win - or you die". Ingen hjälte går säker, det har Sara sagt.

Bra eller dålig karaktär?

Jag köpte en tröja på Desigual idag som jag absolut under inga omständigheter hade råd med. Men jag blev kär. Tog ett extra varv i butiken för att se om kärleken avtog men det gjorde den inte. Så jag slog till och är nu helt barskrapad. The things you do for love...

Faktum är att jag blev kär i två tröjor, men någonstans var jag ändå tvungen att sätta en gräns, vilket borde tyda på att jag, trots ovanstående, har en ganska bra karaktär. Eller? Om man bortser från att det var för att pengarna var slut? Inte?

Istället för Pedro

Fick tips från Mikke om ett fordon som är som gjort för mig och girlsen. Jag kör och de åker i sidovagnen. Perfekt till jobbet! Jag ser framför mig hur jag dessutom lackar om den i en fräsch rosa.

31000 kr får man ge för den här raketen. Vem hjälper till att skramla?

Bekanta ansikten

Är det inte märkligt så säg. När jag och Jonas lämnade KC efter att ha klättrat med Gunnika mötte vi dessa två stiliga herrar i entrén. De dök upp helt oberoende av varandra och just när vi skulle gå. Otur.

Klättringen gick rätt bra. Utmanade lite mer och fick höjdproblem igen.

Dessutom blev jag och Jontan förälskade i samma tjej. Jag för att jag ville se ut som hon (grymt snygg överkropp) och Jontan för att hon klättrade så jäkla bra (en av de svåraste lederna, upp och ner flera gånger som en spindelkvinna). Han sa att det var därför i alla fall...

Crapagility

Det var absolut inte Elsa som var crap igår. Nejdå, hon var helt lysande, precis som vanligt! Hon sprang förbi slalom en gång, glad i hågen i full fart framåt. Inte alls likt henne, så hon måste ha missat det. Sen hade jag lite trubbel på slutet av banan, men Elsa löste problemet ändå.

Däremot blev jag så där otroligt less på träningen igen. Det tog sååå lååång tiiid, trots att vi bara var fyra personer. Omständigt är bara förnamnet. Förra gången fick vi till en mycket bättre träning med lagom snack och lagom agility. Igår var det en jävla massa snack.

Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med måndagsträningarna, men jag ska definitivt ta paus en vecka i alla fall. Träna lite på egen hand istället. Vilket fler borde göra. Det är superkul att se de som gör framsteg och utvecklas, och tråkigt och lite tröttsamt med de som har samma problem, vecka efter vecka och månad efter månad... (gäller inte nödvändigtvis de som var där igår, utan överlag). Det blir jag också less på. Jag blev helt enkelt på lite dåligt humör igår.

Körde i alla fall banan med Trattimus när alla var klara. Det gick oväntat bra, hon har blivit duktig. Hon har inte samma hindersug och tankeläser inte lika bra som Elsa förstås, men är ändå begåvad. Kanske ska ta med henne i träningsgruppen snart. Hon skulle inte vara mycket sämre än många andra.

Kom hem och var gråtfärdigt trött. Packade prylar till idag och stapplade i säng. Tittade på klockan och den var 21:59 när jag släckte. Vi har en timer på övervåningen som släcks någon minut över 22. Jag minns inte att det blev mörkt, för då sov jag redan. Sov uselt och frös som en idiot tills Reka väckte mig halv två och behövde gå ut. Hon menar allvar när hon väcks mitt i natten, så det var bara att gå upp. Medan hon gjorde toalettbestyr tog jag på mig varma sockor och mössa, och när jag la mig igen limmade jag fast mig mot Jontan och blev till slut så varm att jag slutade skaka. Sen sov jag tills klockan ringde.

Nu ska jag träffa Sara för morgonjogg. Wohoo!

En ny arbetsplats har vuxit fram

Hässelbyloppet 2011

Bakgrund: mitt ursprungliga syfte med loppet var att försöka slå min förra tid på milen. Hässelbyloppets bana sades vara flack och lättsprungen (ganska...) och att komma under 55 min kändes som ett rimligt mål efter 56:44 på Milspåret i maj.

Tyvärr blev inte uppladdningen som planerat eftersom jag missade 5-6 veckors träning pga semester och rygg(ålders)krämpor. Nytt mål blev istället att göra ytterligare ett bra lopp rent mentalt. Inte tvivla och inte vika ner mig, bara se det som vilket träningspass som helst, i ett tempo som kändes bra men lite utmanande.

Genomförande: jag var duktig! Positivt inställd före, bra kämparglöd under loppet och en finfin avslutningsspurt. Ingenting att anmärka på alls. Tiden blev 58:14, ett snitt på 5:44 min/km.

Trots att jag är väldigt nöjd med min insats är jag besviken på tiden. Tyckte den borde varit bättre, jag förtjänade bättre. Men jag ska försöka att inte gräma mig för mycket och istället komma ihåg att alla rekordförsök var nedlagda och att uppladdningen i veckan var därefter. T ex dubbelpass träning i fredags (varav ett pass löpning) och Longhornmiddag igår. Så med detta i beaktande framstår jag som ännu bättre idag.

Efter målgången var jag extremt hungrig och petade i mig två bananer, tre glas vatten, två nöt/müslibars, en fruktguck, en smoothie och en Powerade. Toppade detta med McNuggetsmeny på vägen hem. Gick nog inte minus på det här träningspasset direkt. Inte var det så gott heller, bortsett från vattnet och colan.

Slutsats: för att komma ner i samma tid som på Milspåret behöver jag kapa blott 4 s/km. Helt genomförbart. Kanske går att ordna med bättre förberedelser veckan före bara. För att komma under 55 min behöver jag kapa 14 s/km. Känns också genomförbart med bättre disciplin i intervallträningen och mer regelbunden träning med lite högre intensitet än de bekvämlighetsjoggar jag oftast ägnar mig åt. Jag känner mig försiktigt positiv inför kommande utmaningar.

Avslutningsord: jag gjorde ett bra lopp idag. Långsamt, men bra. Heja mig!!!

Jag är ledsen att säga det

Bäst att försöka få lite uträttat den kommande veckan då.

Det man inte har i huvudet...

...får man ha i Grisen.

Ikväll åkte Jontan och jag iväg på kalas, glada i hågen! Tyvärr blev vi lite sena iväg och eftersom jag lyckats förlora värdparets telefonnummer i mitt mobilbyte så ringde jag en annan vän för att meddela vår sena ankomst.

Denna vän kunde glatt meddela att festligheterna vi var på väg till inte skulle äga rum just idag, utan om ett par veckor eller så. Och hon önskade oss en trevlig kväll.

Suck.

Jag har en idé om hur det kunde bli så fel, men det var ju åtminstone tur att det var fel åt det här hållet, så att vi inte missat hela balunset.

Istället åkte vi och åt på Texas Longhorn i Enebyängen. En cola på 33 cl kostade 37 kr. Det är heeeelt sjukt. Nästan 40 spänn för en cola!! Jag är i chock. Bäst att tagga ner framför ännu ett avsnitt av Game of Thrones. Det är en (saj-faj-fäntasy)-serie vi har börjat följa, med krigare, utomjordiska varelser och mycket sex.

Farväl, sista resterna av sommaren

Nu är utemöblerna inplockade och hela trädgården rustad för snö. Tack vare Karin, Carl och J-moster Ingbritt finns heller inga äpplen kvar på marken, vilket känns riktigt bra.

Är verkligen nöjd med mängden äpplen som har skeppats iväg åt olika håll i år. Nästa inga har lagts på komposten. Har inte bakat så mycket själv men än finns det lite frukt kvar på trädet, så det ska nog hinnas med.

Välkommen jävla vinter.

Vad tar du i bänkpress?

Idag har jag lärt mig att jag inte ska ställa den frågan. Eller, PT-Tompa rekomenderade vänligt att jag låter bli, eftersom det jag klarade idag inte alls skulle ge någon imponerande pondus, om jag var tvungen att svara på frågan tillbaka. Nu var dagens träning på inga sett ett styrkeprov, men jag lyfte ju inte 130 kg direkt. 30.

Fick två nya träningsprogram som var helt fantastiska. De kommer göra mig snabb i löpningen, stark i skidåkningen, grym i klättringen och dessutom muskulösare, snyggare, smartare och uthålligare. Och detta på bara tre veckor. Det är sant!

Nej, det är det inte. Det är inte sant. Men jag önskar att det var det. Programmen verkar i alla fall rätt lajbans. Seriösa funktionella övningar kombinerat med rena styrkeövningar i maskin kombinerat med helknasiga lekövningar. Till exempel att ha fötterna på en flowinplatta så att de kan glida fram på golvet, göra armhävningar och kraftfullt trycka mig upp så att händerna lättar från golvet, samtidigt som jag drar fötterna framåt en bit. Armhävningsförflyttning typ. Knasigt. Hade jag inte sett PT-Tompa göra det (dessutom lekande lätt) hade jag trott att det var omöjligt. Själv var jag totalt markbunden och lättade inte märkbart från golvet. Men i teorin ska jag tydligen vara förmögen att göra det där.

Handlade mat på vägen hem och kände mig extremt nöjd med vad som hamnade i korgen. Nästan bara bra saker, trots att jag var tokigt hungrig. Och detta förbannar jag nu. Varför kunde jag inte smugit ner bara en liten chokladbit? Trots att middagslaxen med Rufus Teaguemarinad och exotisk salsa var löjligt god (att steka lax är en av mina kanske för allmänheten hittills okända talanger) så känner jag mig otillfredställd. Får försöka med en kopp te, några vinisar och en bra bok.
 

Mmmums! Jordgubbar, knäckemacka med ost och vinisar!

Nya jobbarkompisar

Vi har fått en helt ny personalstyrka på jobbet. Läckra iögonfallande typer med nya, snygga kläder. Alla som jobbade i den arbetsgruppen tidigare har fått sparken under hösten, på grund av att de uppnått en för hög ålder (på fem år eller mer). Just på det här området vill vi faktiskt ha en äckligt ung och pigg personal, även om de tills vidare måste ses som ett gäng orutinerade snorgärsar.

Nikotingult med tjocksvanar, bye bye!
Oskuldsfullt med beach 2012-svanar, hello!

Ny kompis!

Knepig start

• Is på bilrutorna och höstens första skrap. Skrapan var förstås försvunnen men jag lyckades till slut få bort isen med ett plastlock. Vinterdäcken bytte Jontan tack och lov igår kväll (vi håller hårt på könsrollerna), annars hade det inte blivit något bilåkande alls idag.

• Sprang 6 km i Ursvik och hatade varje steg. Har aldrig varit så nära att lägga löparskorna på hyllan som nu. Försökte styra tankarna i huvudet åt det mer positiva hållet men ärligt talat var det mest fula ord som for genom skallen. Dessutom höll jag på att tappa byxorna. Långsamt gick det också. Crap.

• Kom tillbaka till bilen och såg att ena bakdäcket hade obehagligt lite luft. Hade inte lust att göra något däckbyte mitt i skogen, så jag chansade på att det skulle hålla till närmsta mack där jag fyllde på luft. Får se om luften stannar kvar eller om det är punkis.

• På jobbet släppte jag som vanligt ut hundarna på baksidan av huset. Hörde ett hysteriskt yl-skall och plötsligt kom ett rådjur farande framför mig. Det hoppade genom häcken mot parkeringen och landade, förmodligen elegant, på Grisens motorhuv. Där lämnade det, förutom en tuss hår, några schyssta repor efter sig. Larmet gick förstås igång också. Hur rådjuret klarade sig vet jag inte, men jag såg i alla fall inga blodspår.

• Det nymålade vita golvet i mitt nya kontorsrum var helt pepprat av små bananflugor som klibbat fast. Hoppas det var hela flocken som gick åt så jag slipper dem i det lager jag har målat nu. Förhoppningsvis det sista.

• Jag är ensam på jobbet idag. Inte nog med att det är uselt att vara ensam, det är ensamt också. Om du förstår skillnaden.

Punkis eller bara lite luft?

Rådjurshår i sprutmojängen

Tjejkväll på agilityplan och i skogen

Vem är snyggast?

Passande inställningar

Igår fick jag veta att både morgonens planerade löptur med Sara och kvällens planerade klättring med Äventyrs-Gunnika blivit inställda. Kände mig riktigt bedrövad när jag gick och la mig, men planerade att övervinna alla motstånd och ta en löptur på egen hand på morgonkvisten.

Så blev det inte. När jag vaknade kände jag mig lite mosig och det är som om en förkylning ligger och lurar. Så jag bestämde mig för att vila en dag till, vilket kommer ganska lägligt eftersom jag håller på att renovera mitt nya kontorsrum. Så istället för åt träning har jag ägnat morgonen åt att måla och foga. Inte helt ojobbigt det heller.

Filmrecensioner

I helgen har vi sett två filmer. Försökte oss på att lämna det trygga action-alien-thriller-träsket och valde istället två dramafilmer:

Company men: lite långsamt men underhållande när Ben Affleck får sparken och livet går vidare ändå. 6/10 tootsies.

Dogtooth: märklig grekisk film om en familj där de tre barnen har fått en konstig uppfostran och aldrig lämnat huset. 5/10 tootsies.

Succé på agility-DM

Agility-DM i Vaxholm idag. Elsa var laddad som vanligt och jag ansträngde mig verkligen för att försöka "komma in i bubblan" med henne innan hoppklassen. Fokusera! Och fy fan vad bra det gick!!! Är så jävla nöjd med loppet. Jag var noggrann, pratade med henne hela vägen och körde för allt var tygeln höll!

Tyvärr glömde jag ett hinder på vägen... och vi blev diskade.

Måste erkänna att jag, oavsett hur nöjd jag var efter loppet, har grämt mig en hel del över min egen klantighet efteråt, men jag försöker tänka på allt vi gjorde bra, och den här gången var det mycket.

Reka fick vara med vid tävlingen och så körde jag några moment ur lydnadsklass ett med henne bredvid agilitybanan. Fotgåendet var en katastrof, men resten gick rätt hyfsat.

Valde sedan att hoppa över agilityklassen och åka hem. Orkade inte vänta 2-3 timmar på att det skulle bli vår tur att diska oss igen (gungan var med, annars hade jag nog stannat). Istället hann jag med ett besök hos farmor också.

Har för övrigt varit megatrött idag. Sov länge imorse, ända till kl. 9, och har ändå känt mig rätt förstörd. Kanske beroende på löpturen igår. Sprang hemifrån till M&D, den södra vägen runt Edsviken. Fick bara ihop 11 km men det kändes som det dubbla, minst. Höll på hur länge som helst och efteråt kände jag mig som efter de värsta långpassen i våras. Trött, orörlig och osugen på mat. Helt orimligt och töntigt efter en så "kort" sträcka, men så var det. Så idag har det varit träningsfritt och likaså blir det imorgon.

Skatteverkets dåliga idé

Fick post från Skatteverket igår med förslag på ett nytt taxeringsvärde på huset. Lustigkurrar.

Byggnadsvärdet har ökat med ungefär trehundratusen sedan 1996 (vi fick 26 poäng) men det totala taxeringsvärdet har mer än fördubblats. Undrar om de jobbar efter samma princip varje gång? I så fall blir det inte roligt vid nästa värdering.

Jag hoppas innerligt att fastighetsskatten fortsätter lysa med sin frånvaro.

Vem som vann bowlingen?

Onödig fråga. Jag vill inte påstå att jag sopade banan med Jontan, Simon och Eva Marie i kvällens viktiga bowlingmatch, men man kan väl säga så här: jag var aldrig orolig.

Fick ett bra spår i rygg på ledaren första serien, knappade in under andra och drog ifrån på upploppet. Fortfarande med krafter kvar.

Nämenjoråsåatt...

Jag är så glad att det är fredag

Jag älskar fredagar!

Nu ska jag värma upp bowlingarmen med takmålning av mitt nya kontorsrum.

Motar godissuget

Har varit hemskt godissugen ikväll men jag kämpar stenhårt för att inte ge vika. Inte för något.

Till min hjälp har jag tagit Jonny, Sveriges fetaste man, vars öde man kan följa i Outsiders på kanal5 play.

Funkar bra!

Mina sporter

Vet du med dig att du är jävligt bra på något som du egentligen aldrig har provat? Eller som du har provat, med uselt resultat, men du står ändå fast vid din tro? Så är det för mig. Jag har alltid varit övertygad om att jag är grym på längdskidor och på att paddla kajak. Det är liksom mina sporter.

Mina första längdskidor i vuxen ålder köpte jag till förrförra vintern. Åkningen gick sådär, jag var ganska trög och långsam men jag vet ändå att jag innerst inne besitter en stor talang. Jag känner mig inte nedslagen. När som helst lossnar det.

Paddling provade jag första gången på Nya Zeeland 2007. Perfekta förutsättningar på en av jordens vackraste platser, och ingenting blev som jag hade tänkt. Jag hade usel teknik, ingen ork, kom långt efter övriga, blev attackerad av mygg och var arg som ett bi. Efter det här var det inte lika lätt att stå fast vid övertygelsen om min oerhörda kompetens. Jag hatade att paddla!

När jag lärde känna Äventyrs-Gunnika för några månaders sen så lovade hon nästan omedelbart att omvända mig i frågan. Gärna för mig och lycka till tänkte jag!

Det löftet infriades igår.

Jag åkte och hälsade på efter jobbet och när hundarna fått gå varsitt spår som Gunnika förberett några timmar tidigare (Elsa: ängsspår som hon följde fint men bara tog första pinnen på. Reka: kort, rakt, lätt som gick kalasbra tills det började springa hästar på andra sidan vägen) så plumsade vi kajakerna i vattnet och paddlade runt sjön.

Det var faktiskt en grym upplevelse! Kvällen var perfekt, vattnet stilla och det var härligt att bara glida fram, tyst i vattnet. Och jag kände mig inte alls lika talanglös som sist! Tyckte det gick ganska bra, om än långsamt. Vet inte om jag skulle klara att paddla flera timmar, men att ge sig ut på en sommartur med tältning, korvgrillning och naturupplevelser känns faktiskt otroligt lockande. Så nu måste jag visst köpa en kajak också. Det blir dyrt, men då kan jag å andra sidan paddla till jobbet. Miljötänk!

Jag månskenspaddlar. Bilden stulen från blog.52adventures.se

Just nu i direktionsmatsalen

Hmmm... Undrar vilken nyttig och näringsriktig lunch chefen ska välja idag...

Morgonagility

Bra: Elsa var så glad!! Hon studsade runt jämfota och det riktigt lyste ur ögonen på henne. Och hon lät sig leverpastejas över gungan 2-3 gånger.

Dåligt: Resten. Hon var övertaggad och det var egentligen ingenting som fungerade.

Men dålig träning är också träning och bra humör och attityd kan få övriga brister att verka mindre viktiga. Vi hade roligt och sällskapet var toppen!

Under förväntan

Baconlindad lax med potatis- och blomkålsstomp till middag. Inte alls så fantastiskt som man skulle kunna tro.

Ingen anledning att ligga på latsidan

Träning är bra för ryggen. Det är bara att köra på! Och det gör jag. Den här dagen började riktigt fint med löpning i Ursvik tillsammans med Sara.

Nu är det mellisdags och sen ska jag bli fin.

Typiskt skönt

Skräpet är slängt! Vi fyllde släpet med metallskrot, brädor, gamla betongklumpar och färgburkar. Nu är det snyggt i trädgården igen och vi har plats för utemöblerna i garaget.

Bättre investerad tid än flera timmar bredvid en agilityplan. Förlåt Elsa...

Tiden är oregelbunden

Jag tror inte på att tiden tickar i jämn takt. Det har jag aldrig gjort. Visst är det praktiskt att en timme alltid är en timme, men i själva verket tror jag tiden varierar. Idag har till exempel varit en sån dag som gått orimligt fort.

Det började redan i morse på morgonpromenaden. Tittade på klockan och hade gott om tid. Tittade igen lite senare och plötsligt var klockan jättemycket!

Förmiddagen bara swoschade förbi. Det är ju lätt hänt om man har extremt mycket att göra, men jag gnetade bara på i lugn takt utan att känna mig särskilt stressad. Och plötsligt var det lunch. Jag hade knappt hunnit bli hungrig!

Åt snabbt och åkte iväg för att köpa målarprylar. När jag skulle promenera hem från färgaffären med hundarna var det bara 20 minuter kvar av lunchen. Swisch, swosch.

Eftermiddagen har också bara blåst förbi och nu är det strax dags att lämna jobbet för idag.

Ikväll ska vi hyra släp och slänga gamla staketet och lite annat skräp på tippen, men om tiden ska gå så här snabbt så kommer vi inte hinna dit innan de stänger.

Skynda skynda!

Projekt Äpple

Jontan provar lyckan med gelé och själv ger jag mig på en provomgång av rumstorkade äpplen samt äppelsmulpaj.

Vi försöker bli som den äldre generationen, som verkligen förstår värdet av fin frukt från trädgården och tar tillvara på allting. Vi gör vårt bästa men en 4-5 skottkärror fallfrukt har redan hamnat på komposten, förutom alla de kassar vi gett bort. Och fortfarande finns det så oändligt mycket kvar. Träden har gått överstyr!

Äpplen någon?

Dagens boktips

Kanske en av de bästa barnböcker som skrivits. Den är helt underbar, och lite otäck också.