Det här med att komma igång med träningen efter ett uppehåll...
Jag har nu inte tränat (förutom ett litet ynkligt yogapass i fredags) på ungefär två och en halv vecka pga. bröllopsplanering och sjukdom. Och trots att jag har längtat så fruktansvärt mycket att få komma igång igen, så tar det emot att göra det nu när jag är frisk.
Igår kväll planerade jag ett löppass idag på morgonen. När jag gick upp kändes det helt otänkbart. Planerade om och tänkte att jag istället går en sväng till gymmet, men tanken på mitt jobbiga gymcrosspass gjorde att jag planerade om igen. En sväng till simhallen, det verkade lagom ojobbigt, så det fick det bli. Packade väskan och... planerade om igen. Var för kall för att stå ut med tanken på att hoppa ner i en kylig bassäng.
Så det blev ingenting.
Kanske springer jag ikväll. Vill vilja. Borde vilja. Någon som vill följa med och stötta?
När jag väl är igång med träningen går det av bara farten, men efter ett uppehåll... det är svårt. Förstår att människor som inte har tränat så länge lägger av när de måste pausa träningen, men det är tur att jag vet bättre. Efter många år så vet jag precis hur det är och det gäller bara att ge sig ut och göra det.
Som Paolo Roberto säger - om man bara tränar när man har lust blir det inte mycket tränat.
PS. Vem skickade Hello Kitty-kortet? Tack för det! Det blev verkligen en vändning!
1 kommentar:
I morgon kl 07 i gymmet. Då kör vi järnet. Okey? / Paps
Skicka en kommentar