Förra veckan tränade jag fem dagar. Två pass löpning, två pass styrka och ett pass yoga. Dessutom så hårt att jag fick grym träningsvärk i benen, som fortfarande sitter kvar. Träningsvärken alltså. Och benen.
Är jag nöjd med antalet träningspass?
Nej.
Jag tycker att jag borde sprungit mer. Jag borde ha fått in ett intervallpass eller ett långpass. Att jag stack ut och sprang i regn och mörker en lördagskväll betyder ingenting. Tydligen.
Varför är jag så här?
Idag tvångsvilar jag, mest för att få bort träningsvärken i benen, men också för att tagga ner lite. Jag vill inte träna för att jag känner att jag måste, jag vill träna för att jag känner att jag vill.
...
Om vi istället går över till spårtävlingen igår så borde ju jag vara sjukt nöjd. Vi vann och vi fick fina totalpoäng. Och visst är jag lite nöjd, men samtidigt ändå inte. Kunde jag inte gjort något annorlunda och varit lite bättre? Hade jag inte kunnat plocka några poäng till? Borde man inte få över 300 poäng för att vara helt nöjd? Idiotiska tankar som bara kommer utan att jag kan stoppa dem!
För det fanns inte så många mer poäng att plocka. Det enda vi hade kunnat rätta till var linförigheten som verkligen var dålig, annars var det bara små skitpoäng som försvann.
Jag borde ge mig själv mer uppskattning.
6 kommentarer:
Du är skitbra som du är. Snygg, välformad, välformulerad, duktig på jobbet.
PS. är vi inte i slutfasen av tävlingen Årets Pappa nu?
Kul...
Du borde verkligen ge dig själv mer cred. Sluta genast med de där dumma tankarna och njut av dina framgångar! Du har ju för i helvete sprungit maraton typ mer än 1 gång i ditt liv, bara det är en jävla bragd! Näe, fram för mera skryt nu Sofia!
Och en av gångerna i världens sämsta väder som mannaminnet kan komma ihåg... MERA SKRYT!
:-) okay, okay, jag ska jobba på det!
Bra!
Skicka en kommentar