World Triathlon Stockholm

Fantastiska, fantastiska jag! Jag kom på tredje plats i supersprinten på World Triathlon Stockholm igår, av 94 startande damer. Totalt i herr och dam slutade jag på en 8:e plats av 121 startande. Helvete vad bra!

Trots att jag bara nådde upp till det första av de mål jag satte för mig själv innan loppet (som var simning med ett snitt under 20 min/km, cykling över 30 km/h och löpning under 5 min/km) så är jag otroligt nöjd med min insats. Jag hade inte kunnat göra någonting bättre.

Simning 400 m
La mig längst upp och längst fram i startfältet (tror det är jag överst i bild) för att få en så rak och snabb väg som möjligt till den första bojrundningen. Jag behövde aldrig ge mig i närkamp med någon annan än vågorna, men de gjorde sitt bästa för att ställa till det för mig. Hade svårt att hitta luft utan vatten, men fokuserade på att trycka på framåt och jag tyckte jag gled otroligt bra genom vattnet. Älskar min nya våtdräkt!

Hade andra snabbast tid av damerna och fjärde snabbast tid totalt i simningen. Sjukt bra.

T1 och T2
Världens längsta växlingsområde? Loggade nästan 600 meter i vardera växling, men som tur var behövde jag inte springa så långt med cykeln, eftersom cykel ut/in var i rätt ände. Hade nog kunnat vara lite snabbare i första växlingen men andra kändes helt okej.

Cykling 10 km
Hade satt upp ett högt mål om att hålla minst 30 km/h på cyklingen, men det var innan jag visste att jag skulle fram och tillbaka över Västerbron. Uppför gick inte snabbt, men jag tyckte jag körde på fint på platten och nedför, och jag cyklade förbi en tjej (som cyklat om mig tidigare) på sista sträckan in mot växling. Är trots allt väldigt nöjd med hur jag cyklade och vet inte vad jag hade kunnat göra bättre, mer än att träna mer innan. Snittet blev 27,4 km/h.

Löpning 2,3 km
När jag kutade genom växlingsområdet förbannade jag att jag ställde upp i tävlingen. Dödsmjölksyra i benen och dödshög puls redan innan jag ens startat löpningen på riktigt. Löpningen kändes med andra ord precis lika hemsk som den alltid gör efter cyklingen. Tyvärr vet jag inte om det någonsin kändes bättre. En bit in på löpningen vände jag mig om och såg att tjejen jag cyklat om inför växlingen låg precis bakom mig. Över min döda kropp att hon skulle få ta sig förbi! Jag kämpade som fan och nästa gång jag kollade så hade hon tappat och var inte ett hot längre. Sen var det bara att rumla in i mål.

Jag snittade på 5:07 min/km men är jätte, jättenöjd med det. Har nog aldrig varit så nära att spy av löpning som jag gjorde när jag var klar. Det måste vara ett bra tecken. Totaltiden blev 48:44.

Så, slutsatsen är att jag var fantastisk. Helt otroligt duktig. Det här var min första triathlontävling och jag kunde inte ha presterat bättre. ÄNDÅ så dyker det upp massor av tankar där jag försöker göra ner mig själv och förringa min insats. Typ att det inte var någon "riktig" klass, att inte jag var bra utan alla andra dåliga, det var bara 93 startande och så vidare... Så. jävla. onödigt.

Jag och Lindad brukar ofta prata om att man inte ska jämföra sig med andra. Men jag gör det, vare sig jag vill eller inte, fast på ett extremt konstigt och korkat sätt. Jag kan utan problem titta på EM i simning och göra en helt orimlig jämförelse av mina tider på 50 meter frisim med Sara Sjöströms, men om jag jämför mig med övriga som simmade i supersprinten igår, då jag faktiskt var jävligt grym, då är det som att det inte gills.

Att jag körde den allra kortaste distansen är också något som gör att resultatet inte gills. Mycket oklart varför det är så, men min hjärnas vägar äro outgrundliga. Jag har egentligen inget att bevisa för mig själv genom att köra någon av de längre distanserna, för jag vet att jag kan nöta på länge i ett lite lägre tempo. Att däremot köra kort och hårt, DET är en jävla utmaning för mig. Framför allt rent mentalt.

När tankarna kommer så gör jag mitt bästa för att slå bort dem. Jag är ju faktiskt helt jävla awesome!

Tack Sara, Anna, Lim och Jonas för hjälpen med bilderna. Och för ivrigt påhejande!