Jag har lite issues med springet igen. Får det emellanåt. Just nu är det en stor portion prestationsångest som gör att jag försöker springa över min förmåga. Jag vill så mycket och resultatet blir pannkaka eftersom jag inte orkar. Måste försöka tona ner det där och omvandla det till något användbart. Dessutom kan jag inte tänka på annat än att jag har taskig teknik och tjockisvaggar fram.
I lördags efter Vansbrosimningen drog jag ut på en runda i trakterna kring Snöå Bruk där vi bodde. Ville bara röra lite på kroppen och såg framför mig en kort, lugn och platt runda. Ha! As if.
Sprang längs områdets stolta rullskidspår, vilket var fantastiskt på många sätt. Till exempel för att det var en fint asfalterad väg genom skogen. Best of the best, liksom. Vyerna och miljön var också grymt fina. Men för att få vyer måste man ha höjd.
Min planerat platta runda var crazykuperad. Skulle aldrig i hela livet vilja stå på ett par rullskidor (eller ens vanliga längdisar) i det spåret. Döden! Dessutom sprang jag alldeles för fort.
I måndags var det dags igen, den här gången för intervaller. 4x4 min, eftersom Johannes säger att det är bäst och att man blir jetesnabb av det.
Jag trodde att jag skulle kunna springa intervallisarna i typ 4:30-tempo, och var därför lite missnöjd när alla hamnade runt 4:50. Fast egentligen är det skitbra, det är bara jag som har fått en skev bild av min egen förmåga. Trots att det var fruktansvärt så längtar jag lite tills nästa gång.
Igår sprang jag bara för att jag kunde. För att jag hade en irriterande dag och för att jag var extremt frustrerad och obalanserad när jag gick från jobbet. Gav mina Icebugs Zeal en ny chans (som de inte tog, de kan dra åt helvete) och bestämde mig för att lämna tryggheten och de preparerade spåren i skogen.
Sprang på mindre stigar och rakt ut i spenaten, långt, långt utanför min komfortzon. Träd och kvistar rev mig och marken sög men jag uppskattade känslan av att ha kontroll. Att själv vara den som styrde det som hände omkring mig. Egenvald pain in my ass.
Det gick inte snabbt, men det var skönt och det var jobbigt. Och blodblåsan jag fick på vänsterfoten gjorde att jag omedelbart klickade hem ett par nya Inov-8 x-talon 190 så fort jag kom hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar