Trots att jag bara har 500 meter till Edsviken så simmar jag sällan där. Men igår hände det, eftersom det var så lättillgängligt. Snörade på mig dojorna och sprang iväg.
Eftersom det vanligtvis är mycket båtar så ville jag inte simma utan min safe swimmer, men jag ville heller inte springa med den i handen. Så vilken tur att jag är gift med en ingenjör. Jontan löste biffen och byggde en ryggväska av bojen. Funkade asbra att springa med! Säljer ritningarna för 500 spänn.
Glad i hågen klev jag i Edsviken längst ut på Borgenudden och simmade sedan längs kanten mot Danderyds Sjukhus. Söderut, alltså.
Hela syftet med turen var simning. Löpningen var bara en smidig transport till vattnet, men redan efter några minuter hade jag aaaaastråkigt och funderade på om jag inte bara skulle kliva upp och springa istället. Öva växlingar eller något.
Men sen fick jag en sjuhelvetes feeling! Jag var i mitt element. Det var vi - jag och vattnet.
Så när jag kom fram till Nora Strand ville jag egentligen inte alls kliva upp, utan hade gärna vänt och simmat tillbaka också, men tyvärr fanns inte tid för det.
Den fina lilla swimrunturen avslutades med köttfestival, rosa champagne och bff's i kvällssolen på terrassen hemma. Väldigt nice. Fina vänner! Plötsligt kändes det lite, lite som semester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar