I morse blev jag och Elsa osams. Det var inte alls trevligt. Först skällde hon ut Nappe, Steffepeffebananas hund, och sedan passade hon på att muppa sig mot mig. Jättemånga tänder visade hon och jag blev arg som ett bi.Det värsta i de här situationerna är att Elsa inte mjuknar när jag blir arg på henne, utan bjäbbar emot med både näbbar och klor, helt utan tecken på underkastelse. Den kom inte förrän jag hade släpat henne till hennes plats, ett sår i tummen senare. Jävla hund.
Jag blir så himla ledsen när hon är så där, och hon är tyvärr det ibland. Oftast är hon så himla mjuk, men så plötsligt glimmar det till och hon blir skarp som en välslipad kniv. Usch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar