... är enligt Elsa att få springa och sätta tassarna på ett litet plastlock. Åtminstone verkade hon tycka det igår när vi tränade i Kista. Svansen i topp!Körde några skick till rutan, vilket långsamt går bättre och bättre. Det känns inte helt stabilt inför tävlingen men vi är på väg åt rätt håll och än har vi ett tag på oss att träna. Hon vet att det är något med konerna, men verkar inte helt 100 på om man verkligen måste stå mitt mellan dem eller om det kan duga på sidan.
Övade apportering också och bortsett från att hon hade svårt att hitta apporten i det lite för höga gräset så gick det också ganska bra. Ingen 10-poängare än, men vi jobbar vidare. Det går framåt här också.
Slutligen tränade vi lite på det fria följet och ställande, läggande och sättande under gång. Det gick bra. Fortfarande är det uthållighetsträning i ff som det behövs mer av.
Ska starta en sista gång i klass 1 om ett par veckor och jag känner mig väldigt lugn och säker inför det. Platsliggningen känns ju, som jag nämnt tidigare, väldigt mycket tryggare nu än tidigare. Om man då inte räknar när vi tränade platsliggning här i Ekhagen för några veckor sen och Elsa helt utan förvarning reser sig upp och kutar i 190 för att hälsa på en okänd kille som just parkerat sin bil... men juryn väljer att bortse från det lilla oförklarliga utspelet.
Man glömmer lätt sånt när hon är så glad och laddad som hon var igår. Tack vare plastlocket och ett litet magiskt ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar