Mina första längdskidor i vuxen ålder köpte jag till förrförra vintern. Åkningen gick sådär, jag var ganska trög och långsam men jag vet ändå att jag innerst inne besitter en stor talang. Jag känner mig inte nedslagen. När som helst lossnar det.
Paddling provade jag första gången på Nya Zeeland 2007. Perfekta förutsättningar på en av jordens vackraste platser, och ingenting blev som jag hade tänkt. Jag hade usel teknik, ingen ork, kom långt efter övriga, blev attackerad av mygg och var arg som ett bi. Efter det här var det inte lika lätt att stå fast vid övertygelsen om min oerhörda kompetens. Jag hatade att paddla!
När jag lärde känna Äventyrs-Gunnika för några månaders sen så lovade hon nästan omedelbart att omvända mig i frågan. Gärna för mig och lycka till tänkte jag!
Det löftet infriades igår.
Jag åkte och hälsade på efter jobbet och när hundarna fått gå varsitt spår som Gunnika förberett några timmar tidigare (Elsa: ängsspår som hon följde fint men bara tog första pinnen på. Reka: kort, rakt, lätt som gick kalasbra tills det började springa hästar på andra sidan vägen) så plumsade vi kajakerna i vattnet och paddlade runt sjön.
Det var faktiskt en grym upplevelse! Kvällen var perfekt, vattnet stilla och det var härligt att bara glida fram, tyst i vattnet. Och jag kände mig inte alls lika talanglös som sist! Tyckte det gick ganska bra, om än långsamt. Vet inte om jag skulle klara att paddla flera timmar, men att ge sig ut på en sommartur med tältning, korvgrillning och naturupplevelser känns faktiskt otroligt lockande. Så nu måste jag visst köpa en kajak också. Det blir dyrt, men då kan jag å andra sidan paddla till jobbet. Miljötänk!
 |
| Jag månskenspaddlar. Bilden stulen från blog.52adventures.se |
1 kommentar:
Betyder det här att du är omvänd nu? :) Tusen tack för en fantastisk kväll!
Skicka en kommentar