Träning då, nu och i framtiden

Jag tror att det emellanåt är viktigt att fundera över vad man håller på med i sin träning. Inte bara vilken sträcka som ska springas den här veckan eller vilka hantlar som ska lyftas, utan också på sin träning i stort:

vart har jag varit
vart är jag idag
vart är jag på väg

Jag vet ju att jag är uthålligare, starkare och smidigare idag än tidigare. Tack vare de senaste året (åren?) med yoga kan jag numera böja mig fram och nå mina tår. Det är stort! När jag började var jag så stel i baksidan av benen att jag bara kom strax nedanför knät med händerna.

För tre år sen sprang jag aldrig mer än 4-5 kilometer och jag tyckte det var obegripligt med folk som sprang över en mil. Jag var stolt när jag fick första gången på många år fick ihop 12 km. Nu är det förvisso bra gjort att springa 12 km och inget jag direkt gör till vardags, men som långpass betraktat är det inte värt särskilt mycket. Det har gått sån inflation i distansen att för att jag ska bli imponerad av mig själv behövs det minst 18-20 km. Det är ingen barnlek, men jag kan göra det.

I gymmet har det också hänt en hel del. Första gången jag t ex skulle göra höftlyft åt sidan med fötterna i TRX:en fick jag ta hjälp med armen och trycka kroppen upp från golvet. Det saknades andra muskler att göra det med. Nu för tiden tycker jag det är rätt klurigt om jag ska göra höftlyft åt sidan med knäindrag och samtidigt hålla det övre benet upp i luften. Utan hjälparm förstås.

Och framtiden då, vad vill jag med den? Just nu saknar jag faktiskt ett konkret mål. Jag vill springa mycket snabbare än jag gör, men jag är inte intresserad av fokusera på att träna snabbhet. Jag vill bli ännu starkare men jag vill inte byta bort något av mina andra träningspass mot styrketräning. Jag vill bli grym på yoga och tekniskt duktig i simbassängen, men jag har inte den tid som krävs. Jag vill börja cykla (mest för att det finns tuffa saker jag vill göra som kräver lite cykling) och jag vill återuppta klättringen.

När jag skriver det här så inser jag att allt kanske är så bra som det kan vara.

Mitt största mål har egentligen alltid varit att träna för att må bra, att vara generellt stark, uthållig och smidig. Att känna mig kraftfull under morgonpromenaderna, kunna göra häftiga fysiska grejer eller bara orka med livet och den skit det ibland bjuder på. Att få vara frisk. Jag behöver nog bara lära mig att vara nöjd med det jag gör och acceptera att det faktiskt är på det här sättet jag vill ha det. Visst vore det kul att vara "bättre i allt", men det skulle inte vara värt det, eftersom det skulle bli på bekostnad av tiden jag får tillbringa med Jonas eller på träningen av hundarna.

Kom ihåg det!

Styrketräningsprogram Ht2009 vs. Ht2012