På gymmet var även en lite överviktig tjej och det tyckte jag kändes bra. Då var det jag och hon, vi kunde stötta varandra, vi tjocka. Man connectar med de som är lika. Busschaufförer hälsar när de möts, löpare likaså.
Problemet, och jag inser ju det, är att hon antagligen inte ser det som jag. Det finns en överhängande risk att hon ser en normalviktig, vältränad tjej, om hon ens ser mig alls. Men det är inte alls så jag känner mig. I själen är jag tjock och jag undrar hur länge jag kommer fortsätta vara det? Alltid?
Idag ska tjockisen i alla fall springa långpass med Lindad. Från Täby runt Brunnsviken är planen, ca 26 km som förra veckan. Härligt väder för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar