Idag är det dags, idag flyttar Reka hem! Äntligen! Jag känner förväntan, glädje, upphetsning och en gnutta nervositet faktiskt. Hon har varit borta länge, mitt liv har sett väldigt annorlunda ut den senaste tiden och jag vet inte vad som händer när det gamla och det nya möts.
Generellt kan man säga att det senaste året har varit stökigt på hundfronten. Det är snart ett år sedan den nattliga incident som ledde till att Elsa så småningom fick somna in för alltid. Mindre än två månader senare flyttade Reka till Kumla för att få sin första kull. Tiden gick fort eftersom vi samtidigt gjorde en fullständig renovering av huset.
Tiden hon var hemma efter första kullen, innan det var dags att flytta för att föda andra kullen, gick fort och kändes mest som en transportsträcka. Och nu känns det som om det var år och dag sedan hon var här.
Hon är den som sprider mest glädje i mitt liv. Hon är den som gör mig harmonisk och lugn, som ger mig den bekräftelse jag ständigt kräver. Hon tycker alltid att jag är den bästa som finns, hon tröstar mig när jag är ledsen och hon vill alltid, alltid vara med mig.
Du som inte själv haft en hund som bästis vet antagligen inte vad jag pratar om. Tycker att det verkar vrickat. Eller tror att du förstår. Jag tänker inte försöka förklara mer än vad jag gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar