Tittade mig i spegeln imorse och... Nej. Idag är inte min dag. Kände mig som Quasimodo, puckelryggig och vanskapt med plirande små grisögon.
Tittade ner och såg det sötaste bruna lilla ansikte jag sett. Kloka, stora ögon och en nos som hon har lagt i blöt så många gånger att den blivit grå. Är glad och tacksam att hon höjer vår gemensamma visuella standard just idag.
Och appropå glad... Herregud! Jag önskar att alla blev lika glada av att träffa mig som Reka blev när jag kom för att hämta henne igår. Faktum är att om en enda person någonsin blev en tiondel så glad över min ankomst som hon blev så vore min lycka gjord.
Det är fantastiskt att hon är hemma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar