Jag önskar jag kunde skriva att jag sprang hem från jobbet idag på lätta ben. Att det var en underbar eftermiddag med vår i luften och att löpningen kändes härligt uppfriskande och energigivande, sådär att jag nästan inte ville sluta springa. Att det var otroligt vackert och fridfullt att jogga längs Edsvikens strand på mjuka vägar.
Så var det inte.
Har haft en grym träningsvärk i hela kroppen idag. Så smärtsam att jag fick begränsa mig till att göra armisar på knäna (armhävningstorsdag, mind you) och att ta bussen till Danderyds sjukhus på hemvägen för att korta ner löpningen lite.
Gravitationen var extremt stark där jag sprang. Varje gång jag satte ner foten så sögs den fast i marken och gick knappt att lyfta. Det var svårt att komma framåt. Att jag hade en väska på 5,7 kg på ryggen gjorde ingenting bättre. Det regnade. Att springa var så in i helvete jobbigt.
Dessutom känns det aldrig särskilt glamouröst att behöva pausa löpningen för att den andra i sällskapet måste göra sina behov, speciellt inte när jag måste plocka upp det som sällskapet producerat och sedan jogga vidare med det i en liten rosa påse tills jag hittar en papperskorg. Men det är den bistra verkligheten och som hundägare måste jag ta mitt ansvar, även om det är oglamouröst, så att inte någon stackare får bajs under skosulan. Och just idag var det faktiskt en välkommen paus. Precis som fotopausen. Och lek-med-Rek-pausen.
Och hem kom jag ju till slut, med fyra ynka kilometer i bagaget. Inte mycket, men i alla fall fler än noll. Avslutade med 30 min skön och fokuserad yoga, så på det stora hela blev det väl ändå rätt okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar