Efter min lilla mentala svacka igår kände jag att det var dags att träna igen. Eftersom jag var lite risig i helgen blev det mycket vila och trots att jag även igår kände mig en smula orkeslös så var jag tvungen att ge mig själv en dos träningsmedicin för att komma tillbaka på banan. Så jag stack ut och sprang några korta intervaller och avslutade med Fiji McAlpines post-run på doyogawithme.com
Mådde jag bättre efteråt? Om jag gjorde!!! Kunde återigen möta min egen spegelbild med en övertro på min förmåga och mitt utseende. Quasimodo var borta och hon som glodde tillbaka var lika stark, vacker och begåvad som hon brukar vara. Idag blev det som vanligt ett lunchpass i gymmet och jag känner mig ännu mer suverän än vanligt. Att jag är tillbaka i skogen med Reka under promenaderna har inte gjort saken sämre.
Fysisk aktivitet är faktiskt det bästa botemedlet mot fulhet. Bästa botemedlet mot puckelrygg, vanskapelse och plirande små grisögon. Dessutom blir man snyggare naken, som Marathon-Petra brukar säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar