Man kan säga att Lidingö vann över mig idag. Det är därför jag nu ligger utslagen som någon form av pinuppa på köksgolvet, iklädd endast en ovanligt sexig pyjamas och tubsockor. Reka är sympatiutslagen bredvid mig trots att hon inte har sprungit alls. Hon är alltid på min sida, oavsett vad det gäller.
Så vad var det som hände idag? Jo, glada i hågen åkte jag och Lindad ut på Lidingö med målet att springa 23 km, delvis längs Lidingöloppsbanan. Problemet var att jag inte hade 23 km i kroppen idag. Jag hade 16 km, knappt. Redan efter 10 km var jag helt slutkörd och skickade iväg Linda att ensam avsluta vår planerade rutt medan jag via omvägar letade mig tillbaka till bilen. Fanns ingenting att hämta idag. Jag är stolt att jag fick ihop så många kilometer som jag fick. Sista biten sprang jag en kilometer, stannade och vilade, sprang en kilometer till osv... Det var vedervärdigt och jag hatar Lidingö. Jättemycket.
Så nu har jag och Linda bestämt att vi ska köra en repris av Lidingö halv-Ultra 26 km den 3 maj. Logik när den är som bäst. Man får förhoppningsvis åtminstone en t-shirt för besväret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar