Roses are red

Igår var det agilitykurs för mig och Elsafladder. Jag tyckte hon var duktig även om vi uppenbarligen har problem med kvarsittandet. Hon reste sig upp vid första lämnandet tre gånger i rad. Måste motarbetas snarast!

När jag kom hem stod en ros på bordet och väntade på mig.
Lyckliga jag!

Dålig träning och bra träning

Vi börjar med den dåliga träningen. Det var igår. Var jätteladdad för att lydnasträna i Kista på eftermiddagen. Vi var ett helt gäng som skulle träffas och jag hade helt klart för mig hur jag skulle lägga upp träningen.

Pannkaka, det var vad det blev. Elsa var helt ofokuserad, så kär i Simba att hon inte kunde släppa honom med blicken och mer intresserad av allt annat i hela världen än mig. Så det blev inte så mycket av vårt träningspass. 1½ vecka kvar till tävling... haha.

Ett bättre träningspass var det imorse på gymmet. Duds köpte träningskort och vi körde stryketräning en timme. Kändes att det var länge sen för mig och det syns framför allt på vikterna. Jag klarar typ hälften av vad jag gjorde när jag tränade regelbundet, och ändå var det extremt jobbigt. Planen är i alla fall att komma igång igen, och att samtidigt få fart på båda mina föräldrar så att deras liv blir långa och hälsosamma.

Alltid snö på tisdagar

Hela veckan är det tö, men på tisdagen kommer snö. Det är ta mig fan ofelbart. Det är lätt att komma ihåg att det alltid snöar på tisdagar, eftersom det är dagen då jag springer till jobbet. Idag var det extra vidrigt eftersom det blåste ettrig blötsnö rätt in i mina ögon.

Till saken bör sägas att jag egentligen hade alibi för att slippa springa idag. Höll nämligen på att dö inatt. Drömde en dröm där jag och Malins man Ola höll på att dammsuga ett gammalt hus. Dammsugaren funkade dåligt och vi insåg att det var sork i röret. Sorken bestod av en militärgrön/gul strumpa. Sedan vaknade jag och insåg att jag också hade sork i pumpen.

Det kändes som om något fastnat i bröstet på mig. Det spände och värkte och jag hade svårt att andas. Försökte dricka vatten, sträcka på mig och harkla mig, men inget fungerade. Eftersom jag blev rädd så spände jag mig också, vilket sannolikt gjorde saken värre. Trodde aldrig att jag skulle kunna somna om, men jag tvingade mig att sluta tänka att jag fått en hjärtinfarkt (på höger sida). När jag lyckades slappna av somnade jag i alla fall till slut.

När jag vaknade mådde jag bra igen.

Ny hylla och skärmvägg

Idag har projekt Ljudisolering avslutats på jobbet. Mellan mig och Kenth står nu en tjock, grå skärmvägg, klädd med två hyllor. Tyckte först inte att det blev någon skillnad, men skarpa tester har visat att jag numera faktiskt hör vad kunderna säger i telefon. Dessutom blev det ordning och reda på mitt skrivbord av bara farten.

Det nyttigaste jag har gjort i lydnadsträningsväg

Igår var jag och Elsa på tävlingsträning i på brukshundsklubben i Kista. Det var upplagt för att var så likt en tävling som möjligt och jag försökte ha inställningen att det var en riktig tävling. Dock fick man göra om moment som hunden misslyckades med samt belöna under programmtes gång.

Elsas uppladdning var kanske inte den bästa. Hon kräktes två gånger under natten och andra gången fick hon upp en liten benbit. På morgonen var hon precis som vanligt så jag bestämde att vi skulle ställa upp i "tävlingen" ändå.

Maxpoäng för Lydnadsklass I är 200 poäng. Beroende på hur många poäng man får kan man bli tilldelad 1:a, 2:a, 3:e eller 0 pris. 0 pris får man om man inte ens kommer upp i 100 poäng. Det var ingen poängbedömning på träningstävlingen, men jag räknade i efterhand ut att vi skulle hamnat på drygt 85-90 poäng. Så bra gick det för oss.

Platsliggning: Hundarna läggs med 5 m mellanrum, förarna ställer sig 20 m framför hundarna som ska ligga kvar, stilla i 2 min. Efter ungefär 1 min satte sig Elsa upp och jag fick avbryta.

Tandvisning: Ett av våra sämre moment. Tävlingsledaren ska titta på hundens tänder medan hunden sitter vid förarens sida. Elsa som inte gillar detta skötte sig ypperligt. Full poäng!

Linförighet: Hunden ska gå fot och i programmet ingår diverse svängar, halter och helomvändningar. Eftersom ordinarie planen var hal som en skridskobana var vi på en liten specialgräsplätt med kort gräs på ena delen och ängsgräs på andra. Under den del av fotgåendet som hamnade på ängen fick jag i prinicp dra fram Elsa. I övrigt gick det väldigt bra.

Läggande under gång: Hunden ska gå fot och på kommando lägga sig snabbt ner medan föraren fortsätter gå. Föraren stannar sedan efter 10 m och återvänder till hunden. Trots säkert fyra försök fick jag inte Elsa att lägga sig överhuvudtaget.

Inkallning: Hunden lämnas sittande och föraren stannar ca 20 m från hunden och kallar in den. Här reste sig Elsa vid första försöket att lämna henne. Andra gången satt hon kvar och kom när jag ropade, men det var inte alls med det tempo jag vill ha. Travade sista metern mot mig.

Ställande under gång: Som Läggande under gång fast hunden ska stå istället för ligga. Elsa tog något steg efter mitt kommando och satte sig när jag ställde mig bredvid henne, innan jag hann säga sitt.

Apportering: Hunden ska på förarens kommando gripa en träapport och hålla den i 5 sek. På förarens kommande släpper hunden apporten. Det här har vi varit lite dåliga på att träna på, men till min förvåning så klarade Elsa just det här momentet. Hon fick inte världens bästa grepp om apporten och hon "höll på" lite och rörde huvudet, men hon tuggade inte på apporten.

Hopp över hinder: Hunden lämnas sittande framför hindret, föraren går till andra sidan och kallar sedan in hunden. Det här är Elsas absolut bästa gren. Hon älskar att hoppa och jag kan skicka henne över hindret på säkert 50 meters håll. Alltså gick det inte så bra. Hon sprang runt hindret två gånger innan vi fick ett lyckat försök.

På det hela taget är jag, trots det dåliga resultatet, nöjd med dagen. Det var helt fantastiskt nyttig träning och jag inser nu hur mycket vi har kvar att göra.

Det märktes att Elsa blev störd av tävlingsledarens kommandon och av alla människor som stod som publik runtomkring. Hon var lite loj redan när vi gick in på plan, kanske beroende på nattens bravader, och det märktes mot slutet av programmet att hon blev väldigt trött av att koncentrera sig så länge. Dessutom var jag helt beroende av att belöna henne under programmets gång för att hon skulle orka fokusera.

Vi måste dessutom träna på övergången mellan momenten för där kände jag också att jag tappade henne. Måste hitta ett sätt att belöna utan godis, som får henne att fokusera på mig så att vi direkt kan gå vidare till nästa moment utan att hon svävar iväg.

NEEEEJ!!!!

Jag är oolyckan, ole dooolyckan, obidobidobidobi dooolyckan.

Krasch! En av de två favvotemuggarna som jag fått av faster i present gick i golvet. Allting kan gå i tu och min tekopp gick i tusen bitar... Varför kunde det inte varit en av mina Höganäskoppar där jag har en i reserv? Varför svår-att-få-tag-på-bästa-koppen?
Varför, varför varför?

TYPPE!!!

Där snuvade jag den snuvan

Igår var det verkligen fullt ös hela dagen! BNI-balunset tog förstås lång tid, men det var roligt. Mycket folk på plats, närmare 100 personer att mingla med, och eftersom jag stod i entrén och hälsade och var trevlig mot alla dessa så sögs all energi ur mig. Vilket märktes på kvällen.

Direkt efteråt åkte jag och D till en av vårt teams medlemmar, Jannis, som är fotograf. Vi blev fotograferade och spexade vilt framför kameran. Det blev så jäkla fina bilder!!! Grymt! Bildbevis kommer efter helgen. Alla fina bilder gjorde förstås att det blev dyrt för familjen Ego.

Hann med en timmes jobb innan det bar iväg till Kista för träning med Elsa och möte med TÄS. Har påbörjat någon typ av engagemang i tävlingssektorn, vilket känns både kul och spännande. Jag har inte engagerat mig i något föreningsliv sen jag var fjortis och nu ser jag fram emot att göra det igen.

Under mötet kände jag hur jag blev sjukare och sjukare. Snörvlig, huvudvärk och feber. Tänkte att det var kört nu och att jag skulle bli sängliggande hela helgen, men icke! När jag vaknade imorse mådde jag mycket bättre. Ha! Där fick jag.

Idag är jag fin

Stort BNI-baluns idag vid lunch. 100 personer, presentationer, mingel och visitkortsbyten. Av denna anledning har jag inte mina leriga jeans, raggisar och hoodie på mig idag, utan en liten blus, väst och kjol. Ni ser själva. Dessutom är jag sminkad. Jesus.

Jag känner nästan inte igen mig själv.

Teknisk utveckling

På årets upplaga av StockholmsBuss populära skidresa kunde vi erbjuda resenärerna något alldeles nytt. Nämligen en DVD-skiva med bilder från deltagarnas egna kameror. En testskiva brändes och visades i bussen på hemvägen, och mot en mindre avgift kunde man sedan beställa hem ett eget exemplar. Succé!

Självklart pryds skivan av världens vackraste kille.

Österrike i bilder

Vi hade sol hela veckan, oavsett vad du kan ha hört från något annat håll. Och det var oändligt mycket snö.

Och idag snöar det!

Men vad gör det, för nu sticker vi!

Adios!

En försmak av våren för en blivande kändis

Vilken härlig dag! Solen värmer och snön smälter! Det är vår i luften! Att fira det genom att lämna landet känns som en lysande idé.

Blev för övrigt intervjuad för en tidning idag. Joråsåatt... Tidningen Bussbranschens stora Reseguide valde naturligtvis att vända sig till en expert när de vill veta vad som är viktigt att tänka på när man lägger upp resor, och vad som förväntas av våra besöksmål. Klart man ställer upp!

Packa pappas kappsäck

Förväntningarna är höga här på kontoret inför Österrikeresan. Kenthaboy och Steffepeffebananas ser fram emot lite lugn och ro, medan jag och pappa är laddade för att pumpa puder.

Nu är det bara de sista finjusteringarna kvar innan vi är helt redo. Allt är testat in i minsta detalj, något som min far redogör för på sin blogg. Inget lämnas åt slumpen. Inget annat än arbetstekniska detaljer åtminstone, för sånt har vi inte tid med så här i sista stund.

Finns det någon som inte vill byta jobb med mig?

Jag har faktiskt något att skydda

Mitt huvud! Det är unikt. Alltså har jag köpt en hjälm.
En skidhjälm enligt följande:

TECNOpro / ST SAFINE TT
"Lätt och skön tjejhjälm med inmoldkonstruktion. En snygg och slimmad modell som är försedd med mjuka öronskydd och bra ventilation. Ställbar i storlek för perfekt passform."

Min där dock inte silver utan mörkgrå med lite ljusgröna detaljer. Grönt ludd och sånt. Typiskt en tjejhjälm. Men den sitter bra!!

Från topp till tå

Idag har jag blivit ompysslad, från topp till tå. Kändes verkligen som ett lyft efter all stress senaste tiden. Fick till slut iväg katalogen till tryckeriet idag, och imorgon är korret att vänta. Efter det kan jag andas ut. Då är det bara småpyssel kvar på jobbet innan Österrikeresan.

Det här känns verkligen som ett helt onödigt och oinspirerande inlägg. Jag borde aldrig ha skrivit det.

Folkfest!

Okej, det är inte världens bästa bild, men man tager vad man haver, och dåligt ljus och N95 var vad jag hade. Som ni ser är det hoppbacken i Fiskartorpet som idag bjöd på backhoppningstävling. Vilken folkfest! Inte varje dag man får se sånt live.

Jag, Elsa och Jonas gick dit för att titta och fick sällskap av Simon&Charlie. Vi lyckades se hela första omgången av seniorklassen innan vi gick hem för att äta lunch med Sussie&Stebbe.

Efter lunchen gick vi till Skafferiet och fikade. Idag var det extra trevligt där eftersom caféet fick nobelt besök i form av Anders.

Det har varit en bra dag idag. Vaknade tidigt, prompade Elsa, gick till gymmet och sprang på löpbandet, åt en god frukost som inkluderade den märkliga men välsmakande frukten Honey Pomelo. Sen fortsatte det med allt det jag började berätta om. Trevligt.

Ikväll: fredagsmys hemma

Att det ska vara så jävla svårt att komma iväg från jobbet!

Nu är det fan dags!

Ja-a det är det! Lydnadstränade med Soffan & Simba igår och vi har nu bestämt att det är dags för oss att anmäla oss till klass I. Och detta alldeles för snart!

Vi börjar en lydnadskurs på Ekhagens Hundskola i slutet av mars och bestämde att vi måste ha startat innan dess. Så nu har vi/jag planerat in tävlingar 21 mars, 28 mars och 4 april.

Vi har mycket kvar att öva på innan dess, men jag hoppas att lite eld i baken gör susen. Annars får vi skämmas.

Detta har hänt

Jag stod uppe på Harbour Bridge i Sydney. Jag hade gått på en smal järnbalk för att komma dit och för allt i världen ville jag inte gå tillbaka samma väg. Runt midjan hade jag ett bungyrep - det var meningen att jag skulle hoppa. Jonas och hans ex var där också. Hon var riktigt tuff och hoppade flera gånger, medan jag bara stod där. Jag var rädd för vad Jonas skulle tycka om mig, en fegis som inte vågade, och känslan gjorde mig ledsen.

Vattnet nedanför var klart och turkost och vågorna ganska höga. Jag tänkte att om jag sätter mig ner där jag står så kanske det känns bättre, och mindre läskigt att hoppa ner i vattnet. För det var i vattnet jag skulle hamna. Och när vågorna var som högst så var det inte så högt. Jag övervägde alternativet med järnbalken tillbaka, men det kröp i kroppen av tanken på att balansera över den igen.

Jonas fortsatte att prata med sitt ex, som studsade runt oss i sin bungy. De var oense om något och precis då kände jag att jag måste hoppa. Jag ville att han skulle bry sig om mig och tycka att jag också var tuff. Så jag hoppade och det var inte läskigt! Jag landade mjukt i vattnet och precis då upptäkte Jonas att jag hade försvinnit. Han skyndade sig efter mig men landade på mig i vattnet. Det kändes som om jag trycktes ner under ytan, snörena trasslade... och sedan vaknade jag.

Gick morgonpromenad i 45 minuter med lill-grisen och sedan gick jag in i gymmet och sprang en halvtimme på löpbandet. Det är verkligen värdelöst med all den här isen utomhus. Går inte att göra någonting. Man blir bara förbannad!

Mina fantastiska föräldrar

Jag har gjort en oberoende undersökning. Inte i enkätform som den med promenadvanor utan en undersökning med djupintervjuer bland vänner och bekanta. Det har då visat sig att mina föräldrar är i en klass för sig. Att pappa brukar kamma hem titeln som årets pappa innebär inte automatiskt att mina föräldrar är ett bra lag, men så är det faktiskt.

De är roliga, avspända, generösa, hjälpsamma och stöttande. Har alltid tid att lyssna när man vill berätta om att man hittat en ny feature på sina träningsbyxor, eller tid att hjälpa när man kört vilse på en liten okänd gata i city. Det finns alltid ett litet hörn av soffan över till Elsa eller en bit av middagen över till mig. Man kan alltid prata med dem om precis vad som helst; kärlek, trubbel eller bajs.

Kort sagt, världens coolaste föräldrar. Dude.

Ung man nära att skadas av älgko

Turen till utedasset höll på att sluta illa för den 29-årige Stockholmaren Jonas Gustafsson. Plötsligt stod han öga mot öga med en stor älgko, bara några meter från flickvännens sommarstuga.

-"Det var en riktig krock, en ordentlig krock! Jag sprang ner mot utedasset eftersom det regnade, och plötsligt var älgen där. Jag höll på att springa in i den. Jag blev rädd och skrek rakt ut", säger Jonas.

När Jonas tillsammans med flickvännen sedan gick ut för att ta ytterligare en titt på älgen stannade de på behörigt avstånd. Detta upprörde ändå älgen, som tog ett språng emot paret, som flydde i panik upp till sommarstugan. Älgen såg senare strosa ut i skogen.

Långpromp!

Åkte till landet igår kväll med JG, Elsa och Simba. Vi sov allihop i en liten hög på madrasser på golvet, eftersom vi inte ville sova i Lillstugan.

Idag gick vi på utflykt in till Trosa och handlade middag. Det blev en riktig långpromenad på fyra timmar ungefär, och nu sitter vi alla i soffan och myser. Två av oss har däckat och två dricker varm choklad och kollar på någon pinsam reality-semester-såpa på tv. Det är toppen! Allt känns så mycket bättre när man har rört på sig ordentligt.

Liv är att ta sig ut

Lise&Gertrud på Södra Teatern igår. Detta var min ömma moders julklapp från mig, men tyvärr blev hon sjuk i veckan (med sjukhusbesök, jag avstår att visa bildbeviset) så jag kallade JG som reserv. Han var positiv, även efter showen.

Som vanligt var Lise&Gertrud underhållande och skapade en feel good-känsla. Modern girlpower ville jag kalla det, men JG protesterade och tyckte att power räcker. Och det är sant. Från scen förmedlade de att man ska vara stark och stolt, och att skit händer men att det ordnar sig ändå. Det är inte hela världen, bara man vågar följa sin väg. En fin devis, kombinerad med kända och okända låtar på Lise&Gertrud-vis.

Är för övrigt med dubbelhund under helgen. Simba är och hälsar på medan hans matte far runt i skidbacken. Det är kul. Blir ett jäkla håll-i-gång!

Australia

Igår såg jag och JG äntligen slutet på Australia. Vi var tvungna att se små bitar av filmen under flera dagar för att överhuvudtaget orka ta oss igenom den. Så dålig var den. Det var kaos!

I början förstod jag inte ens vad den handlade om, men det härledde jag till textningen. Den förvirrade. Tror det var en blind, hörselskadad dyslektiker som skrivit den på fri hand, alltså utan att ens titta på filmen.

Utan text blev handlingen klarare, men tyvärr gjorde det inte filmen bättre. Vilket hopplöst, värdelöst, innehållslöst drama!

Mitt drömboende!

Jag har hittat mitt drömhem! Röd stuga med 20.000 kvm tomt och bara 5 min promenad till jobbet!! Fattar du? Om inte, klicka på bilden och läs beskrivningen. Jag är överlycklig!!

Kul på jobbet

Det är mycket just nu. Känns som om jag har väldigt mycket spännande saker för mig och är mycket mer aktiv än innan jul. Det är roligt!

Det är roligt på jobbet också, trots att det är löjligt mycket att göra hela tiden. Åker ju till Österrike om blott 2½ vecka och innan dess ska jag ha en ny katalog fix och färdig och dessutom med för den tillhörande resor. Men kul är det som sagt, se bara själv:

Berg-och-dalbana i motivationen

För ett par veckor sedan var jag tokigt laddad inför lydnadsträningen med Elsa. Kanske överladdad? Jag kände i alla fall ett riktigt jäklaranamma och att nu, nu, NU ska vi börja träna målinriktat och fokuserat så vi börjar utvecklas ordentligt. Men då hade inte Elsa någon lust, och plötsligt var all min motivation också som bortblåst.

Det är kanske inte så konstigt. Kalla fingrar, isande vind, snö och is på varje tilltänkt träningsplan, minusgrader, förfrusen rumpa och mörker är inga kända motivationshöjare. Men nu har det vänt igen.

Igår tränade vi med Sofia&Simba i Ekhagen. Min första känsla var att träningen skulle gå åt skogen, för Elsa pep och for som en tok i kopplet när hon fick syn på Simba, och hon vägrade bry sig om mig överhuvudtaget. Men sen vände allt.

Externbelöning har visat sig vara jättekul. Och då menar jag verkligen jättekul. Vi tränade ställande och läggande så det stod härliga till. Dessutom vågade jag mig på ett par inkallningar med ställande och hon var lysande duktig (med godiset hägrandes bakom ryggen). Det var ett riktigt bra träningspass! Kort, välplanerat och koncentrerat!

Men jag längtar till sommaren.

Myslördag

Vakna tidigt, äta två limpmackor med ost, springa till M&D med Elsa, få skjuts tillbaka hem, duscha, åka in till stan, träffa Malin vid Sergels Torg, äta brunsch på Djurgårdsbrunns(ch) Värdshus, promenera en timme in till stan, bada kurbad med enbärsolja, simma lite, duscha och byta om, träffa Henkeponken, fika, gå på Åhléns, äta tre revbensspjälls spjäll och 5 pommes på Texas, dricka alkofri björnbärsdrink på 101, åka tunnelbana hem, gå ut med grisen, sova.

Sofias önskelista
Regelbunden hjälp med hundpromenad lördag eller söndag morgon så att jag kan få lite "egen tid" att med gott samvete styrketräna utan stress eller vetskap om att jag direkt efteråt måste kuta ut med Elsa.

It's friday, I'm in love

Jag har jobbat jättebra idag! Jag har fått massa småsaker gjorda som jag låtit dra ut på tiden och jag har kunnat bocka av flera saker på todo-listan.

Nu ska jag hem till världens sjukaste sjukling och pigga upp med stuvade mackisar och falukorv.

Mingelmania

Jag håller på att utbilda mig till proffsminglare. Igår var jag och far på BNI-mingel i World Trade Center och idag var det lunchmöte i Kista. Lunchmötet är för övrigt något vi från och med nu förbundit oss till att vara med på varje vecka, men "äta ska man ju ändå" som vi brukar säga här på jobbet.

BNI är en sekt för folk som vill skapa ett nätverk för affärer. Man träffas en gång i veckan och byter kontakter med varandra. Dessutom bjuder man in gäster från olika branscher. Mycket mingel med andra ord. Inte min starka sida, men övning ger färdighet. Det ger faktiskt en bra känsla att utsätta sig för något sånt här som är lite lagom svårt. Dessutom är det till och från lite roligt också.

Till vem ska jag framföra min klagan?

Jag är missnöjd med sjukvården. Som tur är har mina besvär minskat och jag har börjat känna mig piggare igen, utan hjälp. För hjälp, det är inte något jag anser mig ha fått. Vad är poängen med att betala dyra skattepengar om man ändå bara blir åsidosatt?

13 jan - Träffar doktorn

14 jan - Lämnar prov

16 jan - Ringer för att få provsvar

16 jan - Får en tid (26 januari 15:30) då doktorn ska ringa mig

19 jan - Når oväntat doktorn på hans telefontid, får piller på recept

26 jan - Doktorn ringer 3,5 timmar efter utsatt tid, talar in ett meddelande om att han blivit försenad och att han ringer följande eftermiddag

27 jan - Ingen doktor ringer

Tacka vet jag gräddfiler, både till jobbet och sjukvården. Det är väl värt ett par tusenlappar om året för att kunna få tag i en läkare direkt. Inte bryr jag mig om att jag då inte får träffa samma förvirrade snubbe varje gång. Hoppas denna gräddfilsförsäkring träder i kraft snart, innan jag blir sjuk igen.

Mer om skor

Jag måste berätta att jag köpte ett par stövlar igår. Bra tänker du, för ett par nya stövlar behövde Sofia verkligen nu när alla hennes har gått sönder.

Och det är ju sant. Det finns bara en liten, liten oförsvarlig detalj att ta hänsyn till här. Stövelns karaktär. Snygga Timberland mockastövlar funkar inte alls i vattenpölar. Inte på något sätt. Men det var faktiskt halva priset, jag var värd nya osv. Vet bara inte hur jag ska berätta det här för pappa, som jag är skyldig pengar. Jag vet inte om han kommer förstå.
Damn. Dude.

Kris

Kaos och panik på skofronten. För någon vecka sedan upptäckte jag ett hål på skaftet till mina fluffodrade gummisar. Och idag, ve och fasa, ett hål även på de ofodrade. Mitt på foten! Man kan inte hoppa i vattenpölar i gummisar som har hål på foten. Det blir kallt och blött. Så nu ligger jag illa till.

Quiz

Ponera följande: Du står med din pojkvän på en så gott som tom fjärrtågsperrong en söndageftermiddag vid halv två. Plötsligt dyker Magnus Hult upp från ingenstans (fast egentligen från trappan).
Vad gör du?

A) Tror att det är en synvilla och ignorerar honom.
B) Frågar om han vill ses på en fika i veckan.
C) Tycker att det känns naturligt och låtsas som ingenting.
D) Tänker att det är jävligt märkligt.

Social saturday

Igår ägnade familjen Demnert-Gustafsson-Orchis sig åt sociala aktiviteter. Vi var lite sega i starten, för trots en lugn fredagkväll kände vi oss båda lite bakis. När vi vaknat till ordentligt åt vi frukost (vilken inkluderade en halv semla) på Skafferiet i Ekoparken och sen åkte vi över till Gunnar&Malin för att träffa Fredrik, Ivar, Alice och Mikke&Greta.

På eftermiddagen bar det sedan av hem till min gamla moster för att fira hennes kommande födelsedag. Det bjöds på mycket god mat, men tyvärr även på två fina men håriga katter som gjorde Jontan helt allergisk. Vi fick tacka för oss.

Jonas körde in mig till stan och jag tog en öl med Karin&Carl (hoppsan, jag skrev ihop deras namn) och Perry på Monks. Så nära paradiset man kan komma.

Idag är det söndag. Sköna söndag.

Världens bästa kelpie!

Jag är mäkta stolt över min lilla kelpie! Igår åkte vi tunnelbana och var på hembesök och hon var såå duktig! I kollektivtrafiken var hon glad och positiv hela tiden och hon kändes aldrig stressad, bara nyfiken.

För första gången i sitt liv åkte hon rulltrappa på egna ben. Det tyckte hon var lite läskigt först, men ganska roligt också. Hon satte framtassarna på bandet, lät dem åka iväg så att hon blev platt som en pannkaka, och sen kom baktassarna med också. När hon skuttat av rulltrappan var hon superlycklig.

Hemma hos Stefan och Malena var hon lugn och låg snällt och tuggade på sitt medhavda ben eller snorfade i soffan. Märktes knappt, min fina, fina prinsessa!

Bra platser hade vi också...

Cirkus Cirkörs föreställning ("Inside Out" feat Iryas Playground) om "något så enkelt som livet" visade sig vara allt annat än enkel. De gick helt bananas på scen! Föreställningen var otroligt underhållande, alla aktörer hade sina egna privata helt fantastiska nummer och även när alla var med på scen samtidigt så var det skitbra. Irya's Playground stod för livemusik som var helt och hållet i min smak och skivan har gått varm på Spotify idag. Även kulturtubsmamman var hänförd. Rekommenderas!





















Foto: Mattias Edwall

Dansens Hus med k-tuben

Idag är det kulturtubstorsdag. Mor ska mötas i stan om en timme och sedan väntar middag och Cirkus Cirkör på Dansens Hus. Vi ska se ”Inside Out” – en cirkusshow om något så enkelt som livet. Jag vet inte vad de menar med det. Mitt liv har aldrig varit enkelt.

Åt lunch i Elektrum idag och lyssnade till information om BNI, ett företagsnätverk som sägs ge stora möjligheter till nya affärskontakter. Jag är försiktigt angelägen om att hålla med. Verkar lovande men kräver en 100%-ig insats. Ska sova på saken.

Inställd löpträning

All min löpträning är tills vidare inställd. Det känns inte som en bra idé att springa när jag är så trött hela tiden, i alla fall inte eftersom jag tror att tröttheten hänger ihop med magproblemen. Promenader och liknande aktiviteter kommer jag dock fortsätta med, var icke orolig.

Ikväll blir aktiviteten som vanligt (två gånger är en vana) hundträning på Danderyd-Täby BK och det ser jag fram emot. När jag och Elsa tränade på lunchen igår var hon superglad hela tiden och det gjorde mig motiverad. Dessutom har jag äntligen kommit igång med en träningsdagbok!

Typiskt!

Skulle lämna in Pedro hos Toyota för en Good-will åtgärd nu på morgonen. Vid en fältundersökning av Yarisar har man nämligen noterat att det finns en möjlighet till ytrost på golvplåtarna under golvmattan i de länder där man använder salt som halkbekämpning. Sverige t ex.

Aktuella bilar ska därför kontrolleras och vid behov åtgärdas. Så långt frid och fröjd och Toyotas rykte är oförändrat på topp. MEN! När jag kommer till verkstaden och ska lämna in bilen så finns jag inte inbokad. I alla fall inte idag.

Däremot var jag välkommen om en vecka, den 28 januari, PRECIS SOM DET STÅR PÅ MIN ANSLAGSTAVLA!

Jag tog fel dag. Så jäkla typiskt.

Tidens tand

Vid helgens källarrensning kom det fram en del gamla minnen. Som till exempel mitt tandavtryck från oktober 1992, taget precis innan jag fick tandställning. Jag har aldrig varit särskilt välvilligt inställd till tandvård, och jag är ohyggligt tacksam över att mina föräldrar övertalade mig att välja tandställning när jag själv tvekade på om det var värt besväret.

Min stiliga tandrad kom alltså till genom mycket smärta, men den var väl värd två år av ömma tänder och sönderslitet tandkött.

Nu vet jag varför jag känner mig deppig

Aftonskökan har alltid svaret.

Idag är jag inte glad

I slutet av förra veckan var jag glad, idag är jag det inte, och jag vet inte varför. Kanske för att jag känner mig så trött hela tiden. Eller kanske för att jag fortfarande efter en månad har problem med magen och att jag känner mig sviken av sjukvården som jag betalar dyra skattepengar för.

Helgen var i alla fall bra. Åkte till M&D i lördags morse och hjälpte till att fortsätta fylla containern med skräp och gamla möbler. Sen träffade jag Fredrik för första gången på länge och fikade. En muffin med cheescake på toppen. Mäktigt. Sen kom Jontegull också och så fikade vi igen, fast alla tre.

När det blev kväll blev jag så där trött igen och somnade tidigt.

Söndag morgon innebar 45 min jogging för mig och lilla Brun medan resten av familjen låg och sov. Efter en sen frukost åkte vi ut till Bogesund och promenerade i två timmar. Det är fint därute och Elsalisa sprang runt som en vilde, helt oberörd av morgonens löptur. Typiskt henne. Följde upp promenaden med varm choklad och lingonpaj på Skafferiet i Ekoparken tillsammans med Mikke och Greta.

När det blev kväll blev jag så där trött igen och somnade tidigt.

Skräp!

Jaha, så var den veckan avklarad. Var tvungen att dubbelkolla almanackan nyss för att se om det verkligen stämmer att jag bara har jobbat en vecka sen jag kom hem från resan. Och det stämmer.

Nu ska jag i alla fall gå från jobbet och istället övergå till att slänga gamla skor, cyklar, kläder, möbler, sällsiskataloger, dataskärmar, vitvaror, färgburkar och kartonger. Och säkert lite annat smått och gott. Containertajm hos M&D.

Tillfreds med livet

Igår när jag åkte från träningen med Elsa kände jag mig otroligt tillfreds med livet. Lycklig rentav. Det var en riktigt bra dag! Började med långprommis med pappa och Elsa, vilket inkluderade en spårläggning. Under dagen tog jag tag i något som bekymrat mig och Elsa var duktig när vi tränade på kvällen. Dessutom var det en fin kväll och skönt att vara ute.

Som grädde på moset fick jag en insikt under fikarasten om hur trivsamt jag har det på kontoret. Värsta lyxjobbet, hur bra som helst! Jag har en så jäkla bra känsla när jag tänker på Sällsis framtid. Konkurrenter - bäva! Det här kommer bli superbra!

Ikväll blir det lydnadsträning

Det känns som om Elsa mer och mer börjar komma tillbaka till sin gamla psykiska form igen. Det ska bli jättekul att se hur hon är ikväll när vi ska lydnadsträna på Danderyd-Täby BK tillsammans med kursarna på Ekhagens Hundskola (rekommenderas, gå kurs där!).

Har spårat med henne två gånger sen jag kom hem och hon är verkligen jätteduktig. Ångar på som ett litet lok ut i spåret och det märks att hon tycker det är superkul, men fortfarande måste jag jobba på att få henne att markera apporterna. Så mycket att lära...

The fortune teller said...

På Temple Street Night Market passade jag och Jontegull på att få vår framtid spådd. Vi prutade bara lite på priset... det gäller ju att vara försiktig när man förhandlar om sin framtid.

Vår spågubbe hade massor av spännande att berätta. Bland annat kommer jag att få två barn, en son och en dotter. Dottern kommer först. Vet inte om bruna luddiga tjejer räknas.

Min man träffar jag när jag fått mitt hjärta krossat fyra gånger. Han kommer att ha bra ekonomi, se bra ut och vara förnuftig. Det har varit och kommer alltid att finnas många pojkar i mitt liv.

Om jag ska flytta så ska det vara åt nordväst.

Det här året kommer att vara ett dåligt år för mig på jobbet, men sen blir det bättre. Det finns ett antal år då det är lämpligt för mig att byta arbete, men jag kan gott och väl jobba kvar på samma företag i 20 år till. Jag kan bli egen företagare när jag är 41 år.

Jag kommer att ha mycket god ekonomi från det att jag fyllt 31 år. Jag kommer inte bli rik (som Jontan skulle bli) men jag kommer ha det gott ställt och ha möjlighet att lägga undan pengar. På den fronten är framtiden mycket stabil.

I princip alla färger är mina färger och mina turnummer är 4 och 5 plus alla tal som följer om man adderar med 5 upprepade gånger.

Min hälsa kommer att vara top of the line. Spågubben såg inga fysiska bekymmer alls i min framtid. 2006 var ett dåligt år för mig mentalt, då det hände saker som var betungande, men jag kan leva tills jag blir 91 år eller ännu längre. Efter 91 är det dock upp till mig (?).

Inga steg fram men många tillbaka

Försöker få Grisen tillbaka till det normala. Ingen lätt sak. Hon blev upprörd av raketerna vid nyår och sen dess har hon inte varit sig lik. Jag har många teorier om varför, och en av dem är att hon helt enkelt bara är understimulerad. Jobbar vidare enligt den teorin.

Vad gäller lydnadsträning så har vi tagit ett par steg tillbaka och lider av mycket stora koncentrationssvårigheter. Vid hundmöten är vi inte ens på ruta ett längre. Ingen aning om varför. Innan jag åkte kunde jag till och med ha henne lös vid möte med andra hundar. Nu är hon helt utan kontroll och far som en okontaktbar vilde i kopplet. Vi har helt enkelt en del att jobba på. Igen.

För övrigt var jag hos doktorn idag med anledning av min semesterstrulande mage. Ursäkta om jag blir lite personlig. Uppgiften blev att producera och ta prov. Sen i ilfart åka och lämna detta på labbet. Härliga tider. Joråsåatt...

Klart!

Nu är inläggen jag skrev under resan uppdaterade med bilder. Fantastiskt. Så om du inte orkade läsa inläggen kan du nu i alla fall titta på bilderna. Från bok till serietidning i ett nafs.

Jag längtar tillbaka. Fast igår var jag på middag på Claes på Hörnet med vänner och det var kul. Det hade aldrig gått att få alla dem till Nya Zeeland på samma gång.

24 timmar senare är jag hemma igen...

Vi lämnade hotellet igår morse kl. 05:00 lokal tid och anlände på Arlanda 21:30 på kvällen, 24 timmar effektiv restid. 7 timmar extra levde vi utan existerande tid.

Flygresan till London tog 13 timmar men gick ganska bra. Kollade film för glatta livet och försökte undvika att folk trampade mig på fötterna. I London fick vi vänta 4 timmar på planet hem.

M&D och lilla Gris mötte på Arlanda och det blev ett kärt återseende. Hur kan man sakna en liten brun luddboll så mycket??? Sov dåligt i natt för att hon tog upp hela min sida av sängen, men vad ska man göra? Känns ändå lite sorgligt, en smula konstigt men samtidigt ganska skönt att vara hemma igen. Jag längtar tillbaka till Nya Zeeland och till Australien, men Hongkong har jag sett nog av.


PS. Är anmäld till Agilitykursen jag bad att få hjälp med. Tusen, tusen tack till Helga som fixade det åt mig!

Sista dagen på semestern

Bestämde oss för att ta det lite lugnt. Åkte till en kinesisk trädgård med tempel och hela kittet. Här fanns massa olika enorma, guldiga Buddahstatyer som serverats frukt. Det var jättefint och kontrasterna med skyskraporna i bakgrunden var häftiga.

Lunch åt vi på en vegetarisk restaurang där maten lagades av nunnor. Återigen var det knapphändig engelska av personalen, och efter lite tveksamheter om vad vi fick beställa och inte så lyckades vi till slut. Var väl ingen höjdare dock. Teet smakade häst, hö och gammalt bajs och dessa smaker återkom i maten. McDonalds till middag!

Besökte ytterligare ett tempel där folk tände rökelsepinnar och gick runt och viftade med. Gick knappt att andas där, och skicket på templet var inte alls i klass med det tidigare men det var ändå roligt att se.

På kvällen satte vi oss på Sky Loungen på Sheraton Hotel och kollade in stadens stora ljusshow över en drink. Ljusshowen var enligt mig det finaste Hongkong hade att erbjuda. Det var tufft med lasrarna och Bank of China som såg ut att vara genomskinlig.

Mötte Fredde på kvällen och tog ytterligare en sväng på Temple Street Market innan vi avslutade kvällen här i vår hotellbar.

Gränsöverträdande

Idag åkte vi över till riktiga Kina. Hongkong var en brittisk koloni fram till 1997 och hör sedan dess åter till Kina, men mycket brittiska influenser finns fortfarande kvar. Och priserna i Hongkong ligger högre än i Kina-kina.

Så vi åkte över till Shenzhen som låg precis på andra sidan "gränsen". För att komma in där behövde vi köpa ett Visum, vilket kostade 180 kr och administrerades på ett litet skumt kontor vid tågstationen.

Shoppingen var hysterisk. Det var som en stor labyrint i åtta våningar med butiker överallt. Alla butiker var lika varandra och det såldes handväskor, klockor, lite teknikprylar, tröjor, DVD's och tjänster. Vart vi än gick så var det folk som drog i oss och försökte få oss att gå in i just deras butik. Det var helt skrämmande. "Missy, missy! Copy handbag, copy watch?" Köpte en väska, skor och några t-shirts. Hade dessutom en liten självutnämnd personal shopper med oss som tog oss till butiker med sånt vi var intresserade av. Priserna låg betydligt lägre än i Hongkong och dessutom var allt prutbart. Priset för min väska var t ex ursprungligen $380 men jag fick den för $100.

Åt lunch på en restaurang där engelska inte var ett alternativ, och bortsett från att vi inte lyckades beställa in vatten på flaska och istället bytte ut välkomst teet mot varmt vatten så gick det bra. Maten var god.

På tillbaka vägen höll jag på att fastna i ingenmansland mellan Kina och Kina. Fick problem vid passkontrollen (igen) då de inte tyckte att jag var lik mig själv. Larmet gick i kontrollbåset och tre vakter kom galopperande för att jämföra min bild med mig. Till slut gick det dock bra. Måste skaffa nytt pass.

Vilade lite på hotellet innan vi gick ut på Temple Street Night Market. Det var lugnare än shoppingen i Shenzhen men lika mycket skräp. Köpte lite småsaker och sen blev vi spådda av en fortuneteller. När jag hittat lappen där jag skrev ner vad han sa så ska jag berätta om det. Det såg i alla fall bra ut.

Hongkong - en stad som luktar illa

Att komma till Hongkong efter lugnet på Nya Zeeland blev lite av en chock. Högljutt, skitigt och illaluktande! Vi kom fram till vårt hotell Novotel på Nathan Road i Kowloon sent på kvällen igår, och gick bara ut på stan för att få något att äta på kvällen. McDonalds visade sig vara ett prisvärt alternativ. Två menyer kostade lika mycket som 33 cl Evian i vår minibar på hotellet, lite drygt 40 kronor.

Andra dagen åkte vi över till Hongkong Island med färjan och promenerade runt och letade efter lite fotoaffärer. Blev helt fascinerade över massor med människor som brett ut kartonger och filtar längs gångbroarna och satt där och åt, läste, gav varandra pedikyr, skrattade och verkade ha det allmänt bra. Till slut var vi tvungna att fråga varför de satt där och vi fick veta att det var fillipinskor på semester som fått tillstånd av staten att sitta där. Jäkligt skumt.

Vi gick genom Hongkong Park, åkte rulltrapporna som går nedåt fram till kl. 10 på morgonen och uppåt resten av dagen och tog sedan spårvagnen upp till Victoria Peak. Härifrån var det en storslagen utsikt över hela Hongkong. Vi tog en promenad, åt en dyr middag och fotade lite.

När vi kom hem på kvällen hade jag ont i magen och var så trött att jag i efterhand inte minns så mycket av vad som hände. Kände mig nästan medvetslös.

Pa vag igen

Vi ar nu pa flygplatsen i Sydney i vantan pa planet till Hongkong. Ganska trakig flygplats och ett par timmar kvar tills planet gar, men snart ska vi forsoka hitta nagot att ata. I natt sov vi pa Airport motor lodge, nara flygplatsen, eftersom vi behovde vara dar redan kl. 5 pa morgonen.

Det kandes vemodigt att lamna Nya Zeeland. Det har varit en sa grymt bra semester och allt var sa vackert, vart man an kom. Har varit med om sa manga helt fantastiska upplevelser!

Nu vantar tre dagar i Hongkong innan vi kommer hem pa onsdag kvall. Jag saknar Elsa sa in i helvete. Kanske tur att jag har ett sa starkt dragplaster hemma, annars hade jag nog stannat har.

Hanmner Springs SPA Resort

Inte namnvart bakis lamnade vi imorse Kaikoura for att via en slingrig bergsvag ta oss till Hanmer Springs.

Hade ingen tackning pa mobilen pa hela vagen, men precis tre minuter i tolv kom vi till en liten hala dar jag plotsligt fick mottagning. Det innebar att jag kunde ringa M&D och onska Gott Nytt Ar, och samtidigt hora nyarsklockorna pa Skansen live i telefonen. Maktigt!

Vart eget tolvslag har nere missades av 2/3 av sallskapet, men jag stod pa balkongen till var lyxiga lagenhet och horde nagra skumpaglada hubbabubba-tjejer rakna ner.

I Hanmer Springs checkade vi in pa Forest Peak Motel och gick ner till stan. At lunch och gick in pa badomradet med Thermal Pools and Spa. Det fanns flera olika pooler, forutom vanliga klorvarianter sa fanns ocksa de varma kallorna. Temperaturen varierade mellan 33-32 grader i de olika poolerna. Dessutom inneholl de massa mineraler som sades paverka kroppen positivt.

De varmaste kallorna luktade lite som surt diskvatten men var skona att sitta i. Dock var det mycket folk.

At middag pa ett sunkigt Thaihak med jattegod mat och hangde sen pa rummet resten av kvallen.

Gott Nytt Ar

Jag brukar ju skriva nagon form av arskronika men av forklarliga skal far den vanta pa sig.

Imorse akte vi pa valsafari. En liten katamaran tog oss ut langs kusten. Solen gassade och det var en tokigt fin morgon. Efter en stund fick vi syn pa en graval som lag och andades vid ytan och sprutade vattenfontaner precis som man kunde vanta sig. Pa en lang stund hande ingenting men sedan dok han ner i vattnet och skickade upp sin beromda stjartfena. Det var haftigt. Tva ganger lyckades vi fa se det, och daremellan akta vi in mot land och hamnade mitt i en koloni av Dusky Dolphins. Det var nastan en annu storre upplevelse.

Det var delfiner overallt, de simmade langs baten och hoppade och lekte. Sa otroligt fina djur. Jag var helt betagen. Tyvarr stannade vi bara dar en kort stund, men jag hade helst velat vara kvar hela formiddagen.

Nu ska vi ga och handla nyarsmiddag med tillhorande dryck, checka in i var lagenhet, anvanda tvattmaskinen och kanske sova lite middag. Annars vet jag inte om jag orkar vara vaken, trott som jag ar.

Imorgon aker vi till de varma kallorna i Hanmer Springs, badar och kanske bokar en massage. Sen har vi en dag kvar pa Nya Zeeland innan vi aker vidare mot Hongkong. Jag ar en lycklig skit.

Gott Nytt Ar pa er! Varldens basta ar!

Timaru - Christchurch - Kaikoura

Vi fortsatte pa bilakartemat och korde vidare norrut. I Christchurch stannade vi och motte upp Fredde for lunch. Vi bestamde oss for att fira nyar i Kaikoura, ungefar tva timmars bilfard norr om Christchurch.

Vi lamnade Fredde i Cc och kom fram hit till Kaikoura pa eftermiddagen. Ordnade med boende for nyarsafton i en tvarumslagenhet med balkong och utsikt mot havet pa Waves of the Esplanade. Tyvarr var den bara ledig en kvall sa i natt far vi sova pa Lobster Inn. Tidigt imorgon aker vi pa valsafari.

Invercargill - Timaru

Idag blev det en kordag. Landade strax innan tio i Invercargill och satte fart pa Debbie norrut. Langs vagen stannade vi och forsokte fa syn pa nagra Yellow-eyed penguins men de var tydligen ute och fiskade. Vi stannade ocksa vid Moeraki Boulders, en samling valdigt runda stenblock i strandkanten. Ursprunget var mycket oklart, men de var ganska coola.

Vadret har varit stralande fint ett par dagar nu och det ar valdigt varmt. Hur skont som helst. Svart att tanka sig att det ar morkt och kallt hemma.

Vi ar nu i Timaru och har just varit och bevittnat Caroline Bay Carnival med lite klammig livemusik, samt atit middag. Jag valde fel och fick all min mat friterad. Typ. Dessutom spelade vi minigolf pa nagon slags stenbumlingsbana. Behover jag beratta vem som vann??

Ulva Island

Sov helt okej for forsta gangen pa lange. Gick och handlade picknicklunch i affaren och at frulle pa ett cafe. Det gar at en del pengar... Skicka mera tack.

Vi tog en battaxi fran Golden Bay ut till Ulva Island. Ocksa en valdigt personlig liten taxiverksamhet. Allt med Stewart Island var charmigt och pittoreskt. Vi promenerade runt Ulva Island och kollade faglar. Sag nagra coola och sallskapliga varianter men fortfarande ingen Kiwi.

Pa West End Beach slog vi oss ner i sanden, jag sov en liten stund och vi at lurre. Medan vi satt dar pa stranden kom tidvattnet och mycket av det som var strand tidigare bara forsvann. Och fort gick det. Det var riktigt coolt. En timmes promenad senare var vi tillbaka vid hamnen dar var forsenade battaxi plockade upp oss.

Ikvall blir det middag pa Church Hill igen, alltsa samma stalle som igar.

Stewart Island

Sa fort vi klivit iland fran kryssningen pa Doubtful Sound ringde vi Stewart Island Flights, ett flygbolag med trafik till Nya Zeelands sydligaste o - Stewart Island. De hade plats pa ett flyg kl. 15 fran Invercargill. Klockan var strax efter 12 och vi hade minst tva timmars bilresa ner till flygplatsen, men pa flygbolaget var de overtygade att vi skulle hinna. Det gjorde vi ocksa, med full gas i Debbie och utan lunch. Vi insag nar vi kom fram att det har inte var ett flygbolag som alla andra.

Killen som tog emot bokningen via telefon var ocksa killen som checkade in oss, oppnade gaten, visade oss till planet, hjalpte oss ombord, korde sakerhetsgenomgangen, lastade vara vaskor samt pilotade planet. Planet tog 9 passagerare, varav en fick sitta bredvid piloten. Vi fick sen hora att detta vara deras stora plan. Flygningen var skitkul.

Pa Stewart Island visade det sig vara svart bade att fa en ordentlig lunch och att hitta boende. I princip allt var fullbokat, men till slut fick vi tag pa ett DR med delad toalett pa Rakiura Lodge. At middag pa Church Hill, en jattemysig restaurang med hogt lage och utsikt over havet. Maten bade sag tjusig ut och smakade gott sa vi bokade bord dar aven for imorgon kvall.

Avslutade dagen med en och en halv timmes kiwi-spottarpromenad (alltsa fagelskadning) men sag ingen. Javla faglar. Daremot motte vi en jattesot svart kelpietjej med matte som vi stannade och pratade med. Jag saknar Elsa!!