Jag börjar med Elsa för det går fort. Ingen lydnad mer än lite lek med fotgåendet. Det är inte kul när hon bara är måttligt road. Agility är jättekul. Freestyle är ganska kul.
Räkan finns det mer att säga om. En fantastisk liten hund, bättre än jag någonsin vågat hoppas. Inte specifikt i lydnaden, utan i allmänhet. Fantastisk!
Vår status i lydnaden just nu är som följer:
Fotgående har vi inget. Jag har inte velat påbörja att gå längre sträckor med bylsiga vinterkläder på knögglig mark tidigare, men nu är det definitivt dags. Vi har gått några steg, övat position, vändningar på stället, lite sidoförflyttningar och kontakt under vintern istället. Det går okej. Hon flyter ut lite i vändningarna ibland och hamnar lite snett då och då. Sidoförflyttningarna gör hon gärna sittande, så där jobbar jag på att belöna när rumpan är uppe. Hon rör sig annars väldigt fint.
Platsliggning har vi övat inomhus och nu sedan snön försvann försöker vi göra det minst en gång varje promenad. Det är för övrigt på promenaderna den mesta träningen sker och har skett. Effektivt och inte för långa pass. Det är inga längre stunder hon kan ligga (jag har iofs inte testat max) men det största problemet just nu är att hon gärna reser sig så fort jag kommer tillbaka. Så det blir mycket återgångar, från alla möjliga håll.
Läggandet är ojämnt så jag försöker att bara belöna de snabba. Kör läggande under baklängesmarsch men ibland när hon går vid sidan, trots att vi inte har fotgåendet. Hon är segare vid sidan men det blir bättre och bättre.
Ställande under gång har vi påbörjat och nyss provat med externbelöning. Funkade bra, men vi måste jobba för ett mer distinkt ställande.
Sättande under gång är hennes paradnummer så jag försöker undvika att träna det. Annars kommer vi aldrig få till ställande och läggande.
Apporteringen går bra. Problem som vi har kommit till rätta med är att hon förut reste sig så fort hon fick apporten, om hon satt ner. Ett potentiellt problem som jag hoppas inte utvecklas är att hon gärna låter så fort hon får något i munnen. Gripandena är snabba och hon har bra fart in (men inte tillräckligt bra!). Ingångar har vi kört lite grann separat.
Inkallningen går bra men vi har inte fått till ingångarna där. Reka är precis som Elsa var och bromsar gärna farten (vill ha ännu högre fart! jättefort!) mot mig. Dessutom känner jag mig inte 100% på kvarsittandet så jag vill bara göra någon enstaka inkallning när jag sagt åt henne att sitta kvar. Istället kör vi många spontana inkallningar ute, ibland med ingång och ibland utan.
Fjärrskiften har vi inte gjort på ett tag, mer än ligg - sitt. Hon har ett jättebra "upphopp" men ibland skuttar rumpan fram också.
Hopp tränar vi över små grenar i skogen ibland men något hinder är inte introducerat.
I övrigt så går det bra. Vardagslydnaden har vi jobbat mycket på och det har gått mycket bättre än det gjorde med Elsa. Reka vänder på en femöring när jag ropar, lyssnar på nej, även om det ibland är väldigt svårt att stå emot stora flockar Kanadagäss eller harar som hoppar upp mitt framför nosen (där var vi mest illa ute) och hon kan fokusera på mig även om jag pratar med en mötande människa. Elsa spårar ur totalt av glädje vid de tillfällena och är i det närmaste okontrollerbar.
Självklart är inte Räkan felfri och det är inte varje gång hon är exemplarisk, men åtminstone i 80% av fallen och det är jag nöjd med just nu, även om målet är 100%. Det kommer att bli bra det här.
