lördag, december 31, 2016

Nyårskarameller


Roten till allt ont kommer från igår. Då var jag i Vasalundshallen med bästa simgruppen och körde ett dubbelpass med fröken Hasse. Först en timme i bassängen, sedan en lika lång cirkelträning.

Mitt styrketränande har varit mycket modest under hösten, pga diskbråcket och den överansträngda fossingen. Den sistnämnda, som fortfarande besvärar, begränsade mig kraftigt igår, men så här i efterhand är jag glad över det. Jag har nämligen ändå träningsvärk så att jag knappt kan röra mig.


Det var inte enbart därför jag hade en dålig morgon, men den blev definitivt inte bättre när jag kom till Vårby för att fira nyår på Camp Snowman med Human Ambition och fick se dagens hiskeliga pass.

Jag skulle simma på bana tre och alltså skrapa ihop 8000 meter i ångestlånga serier med min träningsvärk. Gah! Fenorna åkte omedelbart på och jag svalde ner gråten.

Sofia, Sofia och Rex. Tappra krigare.

Fenorna gjorde mig lite för snabb för min bana, och under insimmet kändes det stökigt och ryckigt, men sen när det möblerades om lite så blev det bättre och jämnare. Och efter ungefär en timme hade jag simmat ut det mesta av morgonens frustration och ledsamhet.

Siamesiska T-Rex. Jag kände mig ungefär lika smart som jag ser ut.

Folk började droppa av redan efter nån timme och på slutet var vi inte många kvar. Jag var verkligen svintrött, men jag hade bestämt mig för att inte ge upp förrän passet var klart. Det hade bara fått mig att må sämre igen, så jag gnetade på tillsammans med Rex.

Fysisk smärta och trötthet är så mycket lättare att hantera än psykisk. Jag är jättestolt över att jag tog mig igenom allting. Den här typen av pass är åtminstone karaktärsdanande.


Belöningen blev en högst ståndsmässig lunch vid Nytorget tillsammans med Urban, Stina, Karin och Tompa.

Nu rundar jag av det här förbannade skitåret. Hur jag känner mig? Sviken, sårad, otillräcklig och ledsen. Må 2017 vara på min sida.

torsdag, december 29, 2016

Dubbeltorsdag


Morgonpass i Vasalund. Jag är så stor nu att jag fått sätta ihop mina egna pass för mellandagarna. Jag syr egna kläder. En blåklocka här, en vitsippa där. Anyway.


Jag simmade ganska sakta. Förutom på slutet när jag hade fenor, men då var det jättejobbigt istället. Idrott ska tydligen vara det, men det var ändå störande.


Kvällspasset i Vårby med Human Ambition var också jättejobbigt. Och roligt och omväxlande också. Totalt 3800 meter, väl värda att kämpa för.

Sofia x 2

Vi var inte mer än sju personer idag, och alla var hyfsat jämna. Det gjorde tyvärr att jag inte kunde mjölka som planerat. Det är ju det fina med att simma i grupp, och speciellt när alla andra är bättre eller lika bra. Slappnar jag av en sekund kommer jag på efterkälken och det vill jag inte.

Nu sovdags. Om åtta timmar ska jag vara i Vasalundshallen för nästa simpass. Hårt att vara jag.

tisdag, december 27, 2016

Samla meter-vecka


Jag har ett mål med den här veckan, och det är att samla meter i bassängen. Sen ska jag eventuellt tatuera mig och ha en veckas simvila/återhämtning.

Min plan för veckan ser ut så här:

Måndag: Camp Snowman med Human Ambition (5500m)
Tisdag: Distans, Vilundabadet (4400m)
Onsdag: Vila
Torsdag: Distans, Vasalund (3000m) samt Camp Snowman med Human Ambition (ca 3500-4500m)
Fredag: Hasses Nyårskarameller, Vasalund
Lördag: Camp Snowman med Human Ambition (ca 4500-5500m)
Söndag: Camp Snowman med Human Ambition (ca 3000-4000m)

Eftersom jag inte vet hur HA-passen ser ut så har jag bara gissat distanserna på dem.


Igår slutade jag på 5500 meter efter ett segt och ganska tråkigt pass med 8x400 meter som huvudserie. Jag simmade första hälften av den med paddlar och dolme och andra med fenor. Blev otroligt trött på slutet, men avslutade ändå med 5x100 meter av medleykaraktär.


Trots att det kändes trist hade jag en oklanderlig inställning och tänkte att det var bra att köra ett sånt här pass med sällskap, och jag hade bästa tänkbara på min bana. Allting utom just 400 meter var jätteroligt!


Idag simmade jag själv i Vilundabadet. Det kändes som om jag bara låg stilla och guppade i vattnet under insimmet, men jag kom tydligen framåt. Kroppen var seg som kola och jag hade helst entaktsandats mig genom mina 4400 meter, men jag hade trots det (återigen) en väldigt bra attityd.

Försökte fokusera på höften och låtsades att jag hade blippmojängen på mig, men jag fick inte till känslan. Man kan inte göra mer än att försöka, så jag var ändå nöjd efteråt.

lördag, december 24, 2016

God Jul & hela adventskalendern från Facebook

I år har jag haft en adventskalender på Facebook. En slags snällkalender där jag varje dag försökt ge lite kärlek till personer som jag tycker sprider glädje, inspirerar eller bara är härliga i största allmänhet.

Jag kom på det redan förra året, fast lite för sent, men trots att jag haft ett år av möjlighet att förbereda mig så har varje lucka varit spontan. Beroende av dagsform. Alla har tyvärr inte fått plats. Deal with it.

Att skriva kalendern har gett mig väldigt mycket. Jag har upptäckt hur lätt det är att hitta fina egenskaper hos andra om man försöker och jag har fått lättare att säga vänliga saker till främlingar. Det krävs så lite!

Jag har också varje dag blivit påmind om hur många fantastiska människor jag har runt omkring mig. Om du läser det här kan jag lova att jag har tänkt på dig. Jag har tänkt på och hittat positiva sidor hos såväl nära vänner som ytligt bekanta.

Så oavsett om du kom med i kalendern eller inte:

God Jul! Du är extraordinär. Tack för att du finns!

---
Lucka 24 - till den sista luckan i min kalender har jag sparat de mest betydelsefulla personerna i mitt liv. De som varit så viktiga för mig att jag kommer att föreviga dem och deras avtryck i en tatuering.


Här är min förklaring varför:

Reka – för att du är mig närmast. För att du ger mig närhet, kravlös kärlek och sällskap. För att du alltid sprider ljus och glädje, även i de mörkaste stunder.

Henrik Fräsén – för att du är min vän och för allt du lärt mig om mig själv. För att du får mig att skratta och för att du fått mig att uppleva alla sorts känslor, från djupaste sorg till sprudlande glädje och kärlek.

Jonas Demnert – för att jag älskar dig mest av allt. För att du gett mig en ny förståelse för vad kärlek är och borde vara. För att du är intelligent, trygg, generös och omtänksam.

Linda Doktár – för att du är min vän. För alla äventyr vi upplevt tillsammans, mina största fysiska utmaningar och för att du är stark när jag är svag. För att du alltid kämpar och vill fortsätta framåt.

Malin Hammarlund – för att du är min vän. För att du utstrålar kärlek, värme och omtanke. För att jag vet att du alltid tar emot mig med öppna armar.

Kristina Demnert – för att du är min mamma och för att du alltid funnits för mig, stöttat och hjälpt mig. För att du kan vara larvigt mesig men när situationen kräver det är du starkare än de flesta.

Sven Bjersander – för att du är min morfar. För myrlejon, knasiga konstverk och hemliga stigen. För att du lärt mig att en bra historia inte alltid nödvändigtvis måste förstöras av oviktiga sanningar.

Tina Redig – för att du är min vän. För att du är okomplicerad, öppen och vänlig. För att det är lätt att umgås med dig och att prata om allt. För allt vi upplevt tillsammans.

Göran Demnert – för att du är min pappa. För att du alltid har kämpat dig genom de svårigheter som dykt upp och för att du alltid bjuder på dig själv. För all support, all skjuts, allt engagemang.

Marcus Demnert – för att du är min bror. För att du påminner mig om att blod är tjockare än vatten. För handbollsturneringar, frivolter och BMX-klubbar. För att jag alltid, trots att vi inte är så nära, vill finnas till hands om du behöver du mig.

Eva Bjersander – för att du är min mormor. För alla pannkakor, dockkläder och ponnyridningar. För timmar i telefon när jag var liten. För att jag alltid fått känna mig omtyckt och älskad.

Isabella Gardelin – för att du är min vän. För att du går din egen väg, har stor integritet, säger vad du tycker och har lätt till skratt. För att du visat styrka i svåra motgångar och är härlig att umgås med.

Lucka 23 - Karin Pettersson
Jag är väldigt glad över att ha lärt känna dig. Den bild jag hunnit få av dig är att du är en otroligt positiv person som alltid har nära till skratt, och att du är väldigt lätt att prata med. Och jag älskar hur du hetsar mig i bassängen så att jag tar i lite extra.

Lucka 22 - Martin Doktár
Jag har alltid mått bra och haft väldigt roligt i ditt sällskap. Det fanns en tid när jag såg dig som min bästa vän och du hade en väldigt stor positiv påverkan på mitt liv. Det glömmer jag aldrig.

Lucka 21 - Elin Sterner
Du är en fantastisk förebild. Stark och uthållig. Du tar dig an jättestora utmaningar samtidigt som du bollar familj och heltidsjobb. Alltid peppande mot andra och med ett leende på läpparna. Jag blir jätteinspirerad av dig!

Lucka 20 - Magnus Hult
Du är som en kameleont som passar in i alla sällskap. Är tveksam till att någon någonsin skulle kunna säga ett ont ord om dig. Du är snäll, rolig och intelligent, och jag har så många fina minnen tillsammans med dig. Hoppas det blir minst lika många till.

Lucka 19 - Linda Malmqvist
Du är lättsam och rolig att umgås med och din breda allmänbildning imponerar otroligt mycket på mig. Du är aldrig främmande för äventyr och vi har delat flera stora upplevelser tillsammans. Med dig känner jag mig alltid trygg och positiv.

Lucka 18 - Björn Redig
Du är en person som är lätt att tycka om. Avspänd, intelligent och väldigt härlig att umgås med. Jag gillade dig från samma stund du fångade min bästa väns hjärta och inget har ändrats sedan dess. Jag är jätteglad över att du är en del av mitt liv.

Lucka 17 - Sofia Wager
När vi för ett tag sedan träffades första gången på minst tjugo år var jag chockad över hur tiden stått still. Du var ingen främling, trots att det gått ett halv liv sedan vi sågs senast, och det kändes så uppenbart att vi som barn formats tillsammans. Du var en av mina bästa vänner när vi var små och utan de tankar och drömmar vi tillsammans delade hade jag inte varit den jag är idag.

Lucka 16 - Robert Danowsky
Efter vår första, rent katastrofala kontakt för fjorton år sedan trodde jag aldrig att vi skulle börja umgås som vänner. Hade fel. Du är en storartad person med en väldig bredd. Du kan komma med kloka råd i allvarliga frågor och vara helt hopplöst oseriös och jätterolig vid andra tillfällen. På ytan hård, innerst inne som en kattunge.

Lucka 15 - Gunnika Isaksson-Lutteman
Du är en av de snällaste, mest osjälviska och omtänksamma personer jag känner! Sättet du väljer att leva på inspirerar och jag har verkligen uppskattat alla äventyr du tagit med mig på. Jag har fått uppleva saker jag aldrig skulle ha gjort utan dig.

Lucka 14 - Hans Albrektsson
Utan dig skulle mitt liv förmodligen se helt annorlunda ut. Du har gjort att jag har hittat glädje i simningen, med allt vad det sedan inneburit av nya vänner, spännande utmaningar och en enorm personlig utveckling. Du fortsätter att sporra mig och får mig alltid att vilja göra mitt bästa.

Lucka 13 - Sofia Demnert
I dagens lucka påminner jag mig själv om att jag duger, att jag är stark och att jag är värd att älskas. Att jag ibland måste göra vad jag kan för mig själv innan jag kan räcka till åt andra. ❤️

Lucka 12 - Micke Rosén
Du är bejakande, omtänksam och fascinerande. Enkel men samtidigt komplicerad. Samtalen med dig utmanar mig och breddar mina perspektiv. Du är en enastående person!

Lucka 11 - Karin Ringnér
Du är stark, självständig, rak, beslutsam och har fötterna på jorden. Och dessutom är du supersnygg! Våra middagar med snack om livet, personlig utveckling och mental träning har gett mig otroligt mycket.

Lucka 10 - Mattias Weineson
Mina första intryck av dig när vi träffades var att du är peppande, vänlig, engagerad och mild. Den uppfattningen har inte ändrats men nu vet jag också att detta bara är en liten del av alla de positiva egenskaper du besitter. Är väldigt glad över att kunna kalla dig min vän. Grattis på födelsedagen!

Lucka 9 - Theresia Viska
Du är som ett tivoli med gratis sockervadd! Du har så mycket positiv energi och många kloka tankar. Jag kan prata med dig om allt och jag skriver ofta i min bok hur tacksam jag är över att ha lärt känna dig. Du förgyller mitt liv!

Lucka 8 - Tommy Östher
För att beskriva dig skulle jag använda orden ödmjuk, social och lättsam. Du lyfter stämningen på måndagarna och hur mycket jag än tränar verkar jag aldrig kunna simma ifrån dig. Men att försöka gör mig bättre.

Lucka 7 - Eva Marie Wergård
Din glädje, energi och dina tips om mental träning har alltid varit en inspirationskälla för mig. Du är en fin person.

Lucka 6 - Roger Ström (min dröm)
Du är rolig att hänga med och du utstrålar alltid glädje. Till och med när du är arg upplever jag dig som glad. En härlig egenskap!

Lucka 5 - Greta Mathiesen
Du är en av mina stora förebilder. Alltid omtänksam, glad, snäll och kärleksfull på ett kravlöst sätt. Du möter omvärlden med ett leende och hetsar aldrig upp dig nämnvärt över något. Om fler var som du skulle världen vara lite bättre.

Lucka 4 - Fredrik Petersson
Vi umgås inte längre men när vi träffades gjorde du ett väldigt stort intryck på mig. Du passerar förbi i mina tankar oftare än någon annan jag inte längre känner och jag använder mig fortfarande av uttryck som du myntat. Och utan dig hade jag kanske aldrig träffat Jonas. Jag hoppas du mår bra!

Lucka 3 - Sara Joelsson
Tack vare dig fann jag yogan! Älskar hur du helhjärtat kastar dig mellan olika intressen och hur du alltid försöker ha en seriös och mogen framtoning, men blir jättefnissig så fort någon råkar säga "penis".

Lucka 2 - Pål Török
Du utstrålar optimism, glädje och en känsla av att allting löser sig. Ofta är det precis så men det är lätt att glömma. Du påminner om det då och då, och för mig är det guld värt.

Lucka 1 - Maria Karlsson
Du är en härlig person som inte tar mycket plats men döljer ett väldigt färgstarkt och vänligt inre. Saknar våra kvällar i simhallen, du inspirerar mig alltid i bassängen!

fredag, december 23, 2016

Mänskligheten hade inte tid att simma


Idag var det inte många som ville simma. Men jag ville! Ville känna lite hur kroppen hämtat sig efter Lasses julafton i onsdags. Igår kände jag verkligen att jag hade en rygg. Skulderblad, axlar, filéer, bröstmuskler. Allt fanns där och hade arbetat. Skön känsla.

Är förresten larvigt starstruck över att Lars Frölander skrev en hälsning till oss på Instagram. Se ovan.


Dammade av ett gammalt pass med lämpligt namn idag. Faktiskt perfekt val! Jag kände mig lite mindre motiverad än vanligt men det är inte så konstigt efter alla timmar i förrgår. Jag gjorde bra ifrån mig ändå.

Och förresten är den lilla dippen över nu. Imorgon ska jag julaftonsbada ett gäng snabba 25:or och det ser jag verkligen fram emot! Hoppas det är lika tomt i bassängen som idag.

onsdag, december 21, 2016

Lars Frölanders julafton, Thomasdagen, 100x100


Hurra! Årets upplaga av Lars Frölanders julafton är avklarad! 100x100 meter är simmade. Thomasdagen ordentligt firad. Jag är trött men lycklig!

(Läs om tidigare upplagor av eventet här och här.)


Jag mötte upp Karin och min siamesiska T-Rex i Vilundabadet strax efter kl. 11 imorse för att dra igång dagens festligheter. Jag hade i förväg utarbetat en plan för att inte simningen skulle bli för slitsam eller monoton, och för att automatiskt dela upp passet i mindre delar som var lättare att överblicka.


Upplägget var enligt ovan. Varje hundring bestod av 25 meter teknikövning och 75 meter sammansatt simning, och jag hade dessutom delat in hundringarna i tre grupper om 30, där första var sammansatt, andra med paddlar och dolme och tredje med fenor. Insim och avbad, 5x100 vardera, tillkom.


Efter varje 30x100 hade vi ett power break för energiintag och toalettbesök. De tre pauserna var på 8, 10 och 4 minuter, vilket gav oss en simtid på strax under fyra timmar. Resten av passet simmade vi på starttid.


Vi höll våra starttider med en enda miss (som vi tog igen) och vi simmade snabbt. För bara några veckor sedan, när jag körde med Aktivitus i Vasalund, var jag sjukt nöjd över att ha klarat att hålla runt 1:47-1:48 i 12x100 med start 2:30. Efter diskbråcket var det värsta stora genombrottet.

Idag simmade jag totalt 40x100 med samma starttid och i samma tempo. Trots teknikövningen på 25 meter. Jag var så grymt stark!


Med paddlar och dolme låg jag mellan 1:37-1:42/100 på alla trettio. Även med fenor höll jag ett fint, jämnt tempo från start till mål, någonstans runt 1:32-1:34/100. Alltså även efter över 9000 simmade meter. Jag var så grym! Så fokuserad. Så stark. Så jävla bra!

Det här är payback för mig. Big time. En av de bästa insatser jag någonsin har gjort i bassängen faktiskt.


Jag är jätteglad över att ha fått simma med Karin och Thomas. Vi var helt synkade och höll exakt samma tempo hela tiden. Båda två är superhärliga och glada, och det låg som en positiv aura över vår bana. Kanske var det därför jag aldrig fick någon riktig dipp idag. Jag var väldigt trött på slutet, men inte mer än att jag kunde fortsätta i samma fart.


Dagen avslutades med ett par åk i vattenrutschkanan följt av pizza hemma hos mig. Jag ville äta den liggandes i soffan men trots att varken min, Karin eller Thomas hjärnor fungerade jättebra så lyckades jag styra om mig själv till bordet. Sen föll vi alla tre ihop i soffan med kaffe/te och choklad.

Jag kommer sova som en prinsessa i natt. Är trött och SÅ lycklig.

Stort tack Karin och Rex för idag!

tisdag, december 20, 2016

Simskoleavslutning


Igår var det sista tillfället på terminen för bästa simgruppen (tm) i Vasalund. Trist.

Jag var väldigt, väldigt peppad innan passet. Tror den där veckan av återhämtning, trots förkylning, kräks och helvila, gjorde mig ganska gott. Om inte för kroppen så för huvudet.
  • 2x100 med dolme, fokus höft, gav en feeling på slutet som jag vill hitta igen
  • 4x25 max, start 1:30 var svinroligt. Fokuserade på teknik och simmade snabbare och snabbare
  • 200 andningskontroll var vedervärdig och helt okontrollerad
  • 2x25 flaggstången med en benspark som kändes ovanligt... eh... existerande
Nästa termin drar igång den 9 januari och jag längtar redan! Då kommer jag dessutom få stå på kanten och kolla kurs igen innan mitt eget pass. Happy!


Ikväll var jag och simmade i Tibble med Jontan, pappan och Björn. Hela syftet var egentligen att agera simfröken åt Jonas och pappa, vilket jag inte har gjort tidigare fast jag borde.

Idag gjorde jag misstaget att hoppa i bassängen (och simma med dem) för att jag tänkte att jag skulle behöva visa några övningar, men det var ingen bra idé. Jag hade svårt att hjälpa dem från vattnet och det blev inte mycket av min egen simning heller.

Nästa gång håller jag mig på kanten.

måndag, december 19, 2016

Skidåkning & spännande simleksaker (ej ekivoka eller badankor)

Jag har alternativtränat. Längdskidor i Högbo bruk med Jontan, Gunnika och Johan. Jag har alltid trott att längdskidåkning är något jag skulle kunna bli grym på, men jag är tyvärr inte så jävla bra.


Så länge jag och mina vallningsfria budgetlagg håller oss för oss själva så är det riktigt roligt. Skidorna är stadiga uppför (jä), långsamma utför (tack) och saknar helt glid på platten (wtf). I sällskap av andra med bättre utrustning är det lätt att bli provocerad av effekten varje stavtag verkar ge dem, men ensam behöver jag inte jämföra.


I lördags åkte jag tre varv á 3 km i Högbos pay & ski-spår. Hade bestämt mig för ett varv, men ändrade till två när jag fick upp ångan. Slutligen blev det ett tredje varv för att få ihop till 1/10 vasalopp - 9 km - och för att det var så sjukt skönt att röra på kroppen. Resultatet blev tydlig träningsvärk i höftböjaren och ryggen.

Jonas stånkade runt 10 varv på lördagen och sedan ytterligare 10 varv på söndagsmorgonen. Mäktigt.


På söndagskvällen var det ÄNTLIGEN simning igen. Äntligen. Det kändes så himla bra att vara tillbaka i Vårby simhalls håriga vatten. Passet var på 3150 meter och jag körde hela huvudserien med fenor. Blev ändå väldigt trött, på ett härligt sätt.

Bild stulen från finisinc.com

Teknikfokuset i början var höftrotation. Fick först simma 10x50 meter med den där plippmojängen, Finis Tech Toc som jag har använt förut. Tycker den är ganska bra, men det tar några längder att komma in i det.

Bild stulen från finisinc.com

Sedan bytte jag redskap och satte små vingar på höfterna, en Finis Hydro Hip, och simmade ytterligare 8x50 meter. Tre femtior med vingarna och en utan. Jag hade svårt att få den att sitta på plats och det var först när jag drog åt den svinhårt på höftbenen som det funkade.

Men när det funkade var det en ball känsla. Rotationen blev megatrög och simningen långsam, men när jag tog av den överroterade jag först nästan, eftersom det plötsligt gick så lätt. Tycker att det var rätt givande, och jag skulle vilja prova den igen.

lördag, december 17, 2016

Kent, kräks och kaos



Jag var på Kents avskedsturné igår. Näst sista konserten ever och nu efteråt önskar jag att jag hade kunnat vara med även ikväll, på den allra sista. Det var så mäktigt!


Älskar stora bildskärmar, strålkastare, ljusshower, enorma högtalare och ett publikhav som dansar i takt. Älskar Kent. Önskar att jag vore Kent! Eller Jocke Berg. Egokicken när en fullsatt Tele2 Arena nästan sprängs av jubel måste vara hyfsat svårslagen.


Det är sorgligt att de lägger av, men jag kan ändå hålla med om att det är dags. De är så gamla nu för tiden! Gubbrockare, det är inte lika gulligt som när de var egensinniga unga popsnören som sa "Tack som fan".



Jag har lyssnat oerhört mycket på Kent. Alltså jätte, jättemycket. Den senaste veckan, som varit så fullständigt nattsvart, har en del av låtarna fått ny innebörd. Det var inte helt utan ansträngning jag klarade av att hålla ihop och sitta kvar på min plats under vissa av dem igår.

- insert bild på hink med kräks och en svettig Sofia på badrumsgolvet med handduk om täcke -

Kanske är det på grund av senaste veckans helvete som mitt immunförsvar för första gången på länge sviker mig. Har precis hämtat mig från förkylningen och i natt vaknade jag, efter att ha legat och frusit en lång stund, med enorma magsmärtor. Kort därpå kräktes jag ut gårdagens middagsburgare, innan jag somnade på badrumsgolvet i en timme.

Sedan var allting över, men jag insåg ju att det inte var läge att åka och simma tre timmar senare. Jag har inte varit i vattnet sen i söndags och jag har sett fram emot dagens Vårbypass så mycket! Schiiit!

måndag, december 12, 2016

Utebliven chans till revansch


Det här är jag och David den 6 september i år. Det är första tillfället på terminen för träningsgruppen och vi har precis maxat 200 meter på tid. Efter en stenhård kamp satte vi tassarna i kaklet exakt samtidigt, efter 3:05.

Målet för nästa tidtagning blev med ens solklart - då skulle jag simma på under tre minuter.

Nästa gång är idag. Skulle varit idag. När jag fick veta det imorse fick jag först prestationsångest. Med de senaste rätt vidriga månaderna färskt i minnet känns jag långt från att ha den tiden i kroppen, och min första tanke var därför att jag inte ville simma.

Men ganska snart kom jag på hur larvigt det var. Jag brukar fungera så här. Efter kort betänketid började jag istället se fram emot att få ett kvitto på vad jag kan prestera precis just nu. Idag. Med höstens bagage. Med fyra veckor av i snitt 14k/vecka simning i kroppen (och 6000 meter bara igår).


Istället ligger jag hemma i soffan med Tratte. Jag var lite snorig imorse, vid hyfsat god vigör när jag lämnade jobbet och på gränsen till dödssjuk när jag kom hem.

Okej, jag överdriver. Men jag är för förkyld för att simma. Så jävla deprimerande.

Den här veckan är min återhämtningsvecka och det kan tyckas lämpligt att detta avbrott i mitt fysiska välmående inträffar just nu, men jag har fått lära mig att det inte är återhämtning att vara sjuk. Det är att vara sjuk.

Jag hoppas därför att tillståndet är snabbt övergående. Puss, hej.

söndag, december 11, 2016

Syns jag så finns jag


Återigen tillämpades självseedning på banorna inför morgonpasset i Vasalundshallen med Aktivitus/Human Ambition/Race and shine. I praktiken innebar detta, precis som senast, spänstiga unga karlar till vänster, män med självinsikt och kvinnor till höger samt Sofia ensam i mitten.

Dagens pass som jag modifierade lite, till 3300 meter

Förra veckan var min bana ett ingenmansland där jag var osynlig. Idag var det precis raka motsatsen.

Jag överöstes av komplimanger för min simteknik av fröken Johan, och han använde mig som modell för att visa övriga deltagare How To Do It. Tack för den självförtroendeboosten. Ibland känner jag mig väldigt enkel som blir så glad av lite random beröm.

Eftermiddagen var ganska rutten. Jag fick en känslomässig dipp, var tvungen att lägga mig och sova istället för att gå på planerat glöggevent och att åka till Vårby och simma på kvällen kändes som en gigantisch utmaning.

Jag kom iväg enbart för att det är sista passet innan min extremt välförtjänta återhämtningsvecka.


Karin stod på kanten och bollade passet. Det är så himla bra med ett par ögon som ser och påminner om precis sånt som jag behöver bli påmind om. Jag var väldigt trött, men bitvis kändes det ändå ganska bra. Att cruisa fram genom vattnet kan ibland ge mig en sån enorm tillfredsställelse.


Jag tycker det är svårare att få till en bra övergripande känsla när jag inte i förväg vet exakt hur passet ser ut. Vill helt enkelt veta hur jag ska disponera de krafter jag har och extra viktigt är det när jag känner mig som ikväll, dvs helt kraftlös och konstant på väg att ge upp. Simmade en del med fenor och dolme. Dock ej samtidigt.

Men ändå. High five till mig som var där, som simmade, som hade roligt och som får sova nu.

lördag, december 10, 2016

Heartbeat heroes


Jag har under större delen av hösten simmat Human Ambition-passen i Vårby med fenor för att avlasta diskbråcksarmen och bygga självförtroende. Sedan ett par veckor är jag så gott som återhämtad, men jag har ändå fortsatt med fenorna, mest för att det är roligt att vara snabb.

Efter PT-passet med Hasse igår pratade vi lite om användandet av hjälpmedel i allmänhet och fenor i synnerhet, och då föreslog han att jag skulle simma insim, allt löst och eventuellt avbadet utan fenor, och att jag kunde lägga in hjälpmedlen i längre serier istället, för att kunna pressa ut mer mot slutet.


Huvudseriens upplägg idag med 3x(8x75 f3 + 8x25 hård/lös) passade perfekt för det:

Första varvet körde jag sammansatt (start 1:45, ca 1:16 (motsvarar 1:42/100m)).
Andra varvet med paddlar och dolme (start 1:45, ca 1:12 (motsvarar 1:36/100m)).
Tredje varvet med fenor (start 1:30, ca 1:07 (motsvarar 1:30/100m)).

Jag var nära att ge upp efter de två första 75:orna, men sen lossnade det och allt som allt tycker jag ändå att det gick finfint!


Under andra varvet fick jag dessutom ytterligare en gadget av Micke, en mojäng med en kula i som sa plipp varje gång jag roterade höften. Fick jag till en snärtig rörelse kom plippet nästan omedelbart och om jag roterade långsamt så kom det med lite fördröjning.

Jag var som en liten klickande delfin under vattnet. Om mojängen förbättrade min höftrörelse ska jag låta vara osagt, men jag fokuserade i alla fall på det partiet lite mer.

fredag, december 09, 2016

Det fortsätter droppa...

Jag kan inte säga annat än att det här har varit en förjävlig vecka, men att jag har gjort vad jag har kunnat för att silvertejpa ihop mig själv. Och försökt se positiva saker:
  • Jag är här, jag är nu, jag är jag.
  • Jag har fina vänner som jag kan prata med och som bekräftar mig.
  • Jag kan inte vara stilla och får således väldigt mycket gjort.
  • Hur ont det än gör i mig så kan jag fortfarande ge kärlek till andra.
Och så har jag simmat. Tack gode Gud, vars trossamfund jag förvisso har lämnat, för simningen!


I måndags hade vi vikarie på simskolan. Hela gruppen stod som fågelholkar när Roger berättade att vi efter insimmet skulle köra 100m medleybenspark, men vi tog oss fnissande igenom det. Ish.

Sen fick vi göra teknikövningar i fart 1-3, vilket också var nytt men väldigt intressant.

Slutligen skulle vi ösa på 200-150-100-50 meter med ett antal snabba 25:or emellan. Det gick sådär. Dels var jag trött i armarna och ganska långt från mental toppform, och dels kände jag inte att jag synkade riktigt med vikariefröken på den här delen. Hade kanske funkat under andra förutsättningar.


Det planerade tisdagspasset frös inne men i onsdags åkte jag till Vilunda och körde igenom 6x(4x75 meter) med olika teknikteman. Var fortfarande seg som en kola i vattnet men jag utförde mitt pass och är nöjd med det. Kunde inte lägga ribban högre under rådande omständigheter.


Idag simmade jag ett PT-pass för Bäst-Hasse. Uppvärmning, 4x50 fart 1-4 och 4x100 start 2:15. Tider och antal armtag enligt ovan, bakom den mörka slöja som idag får illustrera hur jag känner mig.

Är nöjd med vad jag presterade och efter passet mådde jag, som alltid, så bra jag bara kan. Trött av träning ser jag den helhet som är mitt liv och det är inte så dumt trots allt.

måndag, december 05, 2016

När livet ger dig citroner...


... gör lemonad. Tills du drunknar i citrus och inte kan andas längre. Den där droppen finns alltid.

Min bägare har varit rätt fylld hela hösten. Jag har kämpat med min positiva attityd, slagits mot vilda ninjor för att hålla humöret uppe. Fokuserat överdrivet mycket på alla små ljusglimtar för att framhäva dem mer. Varit tacksam för allt jag har och inte har. Lyft fram sånt som får mig att må bra.

Men med mörker och höst och löpvila och Trump och överbelastade senor och relationer och för lite sömn och Skanstull och diskbråck och mormor som ramlat och Vasalundshallen och jobbet och sjukgymnastik och press och formgjutna sulor och tröstätande och piller och rasister och flyktingar och stress och snökaos och den där lilla, lilla droppen...

Och det jag känner är att jag aldrig någonsin räcker till, hur mycket jag än försöker.

---
Visst är det roligare när bloggen handlar om simning. Jag återgår till det inom kort. 
Mina krascher brukar vara korta och kärnfulla. Tror jag har gråtit klart nu.

söndag, december 04, 2016

Stor volym


Jag längtar till helgen för att jag vet att jag ska få simma mycket då, men sen när det väl är helg och klockan ringer 05:30, utan time for snooooze, så känns det liksom inte alltid jätteenkelt att förstå den där längtan.

Idag var det Johan som höll i passet med Aktivitus/Human Ambition/Race and Shine i Vasalund.

De som kände sig fulländade i sin simning skulle välja bana 1-2 och de som behövde jobba med tekniken skulle välja bana 4-5. Jag valde bana 3 och hamnade i ett ingenmansland, bortglömd av simfröken.


Det gjorde dock ingenting. Jag körde igenom passet med äckelpositiv och peppig inställning, trots att det inte gick bra alls. Hade dåligt tempo, var sjukt trött i armarna och saknade helt flyt i allt utom simningen i fart 1. Fantastiskt att jag lyckades hålla så bra attityd!

Den senaste månaden har jag simmat ihop ungefär 65 km (sjukt!) så jag tänkte att det är i sin ordning att jag börjar bli lite trött i både kropp och huvud.


Eftermiddagen bjöd på en klump i bröstet som jag (tror att jag) hanterade med strutsmetoden, en gammal goding som aldrig fungerar särskilt bra. Klockan åtta stod jag ändå i Vårby med min färgglada zebrarandiga badis och ett leende på läpparna. Insidan avstängd.

Det känns som att jag var helt oseriös hela passet, men egentligen var det bara på slutet. Lili blev petad från konstsimslaget, Anki steppade upp och Karin är vår nya stjärna. Typ så.


Innan det spårade simmade jag ändå helt okej med tanke på känslan jag hade imorse. Och jag maxade en 50:a på under 40 sekunder (39.8) för första gången på vad som känns som väldigt länge. Tar med mig det i alla fall.