Lars Frölanders julafton, Thomasdagen, 100x100

Hurra! Årets upplaga av Lars Frölanders julafton är avklarad! 100x100 meter är simmade. Thomasdagen ordentligt firad. Jag är trött men lycklig!

(Läs om tidigare upplagor av eventet här och här.)

Jag mötte upp Karin och min siamesiska T-Rex i Vilundabadet strax efter kl. 11 imorse för att dra igång dagens festligheter. Jag hade i förväg utarbetat en plan för att inte simningen skulle bli för slitsam eller monoton, och för att automatiskt dela upp passet i mindre delar som var lättare att överblicka.

Upplägget var enligt ovan. Varje hundring bestod av 25 meter teknikövning och 75 meter sammansatt simning, och jag hade dessutom delat in hundringarna i tre grupper om 30, där första var sammansatt, andra med paddlar och dolme och tredje med fenor. Insim och avbad, 5x100 vardera, tillkom.

Efter varje 30x100 hade vi ett power break för energiintag och toalettbesök. De tre pauserna var på 8, 10 och 4 minuter, vilket gav oss en simtid på strax under fyra timmar. Resten av passet simmade vi på starttid.

Vi höll våra starttider med en enda miss (som vi tog igen) och vi simmade snabbt. För bara några veckor sedan, när jag körde med Aktivitus i Vasalund, var jag sjukt nöjd över att ha klarat att hålla runt 1:47-1:48 i 12x100 med start 2:30. Efter diskbråcket var det värsta stora genombrottet.

Idag simmade jag totalt 40x100 med samma starttid och i samma tempo. Trots teknikövningen på 25 meter. Jag var så grymt stark!

Med paddlar och dolme låg jag mellan 1:37-1:42/100 på alla trettio. Även med fenor höll jag ett fint, jämnt tempo från start till mål, någonstans runt 1:32-1:34/100. Alltså även efter över 9000 simmade meter. Jag var så grym! Så fokuserad. Så stark. Så jävla bra!

Det här är payback för mig. Big time. En av de bästa insatser jag någonsin har gjort i bassängen faktiskt.

Jag är jätteglad över att ha fått simma med Karin och Thomas. Vi var helt synkade och höll exakt samma tempo hela tiden. Båda två är superhärliga och glada, och det låg som en positiv aura över vår bana. Kanske var det därför jag aldrig fick någon riktig dipp idag. Jag var väldigt trött på slutet, men inte mer än att jag kunde fortsätta i samma fart.

Dagen avslutades med ett par åk i vattenrutschkanan följt av pizza hemma hos mig. Jag ville äta den liggandes i soffan men trots att varken min, Karin eller Thomas hjärnor fungerade jättebra så lyckades jag styra om mig själv till bordet. Sen föll vi alla tre ihop i soffan med kaffe/te och choklad.

Jag kommer sova som en prinsessa i natt. Är trött och SÅ lycklig.

Stort tack Karin och Rex för idag!