Jag kände en liten svacka i motivationen på passet imorse.
Wait... WHAT? Jo, det är sant.
Kanske hänger det ihop med att jag fick för lite sömn i natt, eller så är det bara omöjligt att hela tiden vara så inspirerad som jag oftast är. Det var någonstans under teknikdelen som jag kände att mitt attention span tog slut.
Idag delade jag bana med Direktör'n och när jag ledsnade så sa han bara att jag skulle skärpa mig. Så då gjorde jag det. Värre var det inte. Sen tvingade han mig (jag kände iaf en klar hotbild) att simma 400-ingen och de sista 16x25 utan fenor.
Tyvärr kände jag till och från av mitt vänstra skulderblad idag. Vet inte varför, men det dök upp ett par gånger under passet. Funderade på om jag borde lagt av då, men sen försvann det igen och då fortsatte jag. Nu känns ingenting.
Avslutade med att simma konstsim. Med nämnda Dirre, två armtag/sida. Jävligt snyggt om jag får säga det själv. Nästa vecka kör vi blommiga badmössor, stjärnformationer och elegant sträckta vrister.
På fikat efteråt (som Johan inte deltog i, varför jag tog besluten åt oss) bestämdes att vårt konstsimlag ska vara Lili & Sussie, och att Stina ska vara med (fast lite i bakgrunden) som Anki Bagger med blå tights. Såhär i efterhand är det en smula obegripligt hur vi tänkte, men just där och då kändes det oerhört rimligt. Karin mumlade något om endorfiner och att vi inte fattade själva att vi var post-simhöga.
1 kommentar:
Jag tar på mig din motivationsdipp... Tusen gånger förlåt för att jag höll dig vaken.... Hur gottgör jag det på bästa sätt?
Skicka en kommentar