Jag har ett missbruksproblem och jag behöver hjälp. Det har spårat ur och jag kan inte längre hjälpa mig själv. Jag känner mig ensam. Det finns ingen jag på riktigt kan prata med det här om, ingen som tar mig på allvar. Hade problemet varit droger eller alkohol hade kanske hjälpen funnits där om jag verkligen velat ha den, men nu är det bara jag och mina problem. Socker.Jontan lyssnar inte. Han kanske hör vad jag säger men inte det jag säger mellan raderna. Finns det överhuvudtaget någon som hör det? Dessutom säger jag inte allt, för jag skäms, och det gör mitt missbruk ännu värre. Igår berättade jag för Jonas att jag hade sett på webb-idol i tisdags och ätit godis samtidigt, och det krävdes en enorm insats för att våga erkänna det. Det kan han aldrig ha förstått.
Jag är helt fast i mitt sockerberoende. Jag smygäter godis, jag kan planera mitt liv efter när jag ska få något sött nästa gång men när jag väl har fått sockret så mår jag bara dåligt av det. Ibland blir behovet så starkt att jag längtar efter att trycka i mig allt sött jag kommer över. Men bara om ingen ser, och det är det som är ledorden här. Bara om ingen ser...
Om man bara vill tillräckligt mycket är det lätt att bryta ett dåligt mönster, men hur är det om man inte vill tillräckligt fast man borde? Om längtan efter den där B&J-burken Caramel chew-chew i frysen är för stor och det onda missbrukar-jaget övertalar mig att det inte spelar någon roll, att det inte är i några skedar glass problemet ligger? Var hittar man hjälpen då?
Kanske är min relation till godis så komplicerad att min enda utväg är samma som för nyktra alkoholister. De kan aldrig mer dricka en droppe alkohol och jag kanske aldrig mer kan äta en godisbit om jag väl får ordning på mig.
Det här är inte skrivet med den minsta ironi eller försök att göra en höna av en fjäder. Jag mår sämre och sämre av det här och jag behöver hjälp. Jag känner mig så ensam.
4 kommentarer:
Dra ner på kolhydraterna generellt. Det är förstås inte heller helt lätt i början, men att käka en massa pasta, bröd, ris och sånt triggar ju också sockersuget.
ojoj.. känn dig inte ensam! Jag är likadan! Socker är mer beroendeframkallande än droger! jag kommer ihåg när jag jobbade på Subway och fick gratis läsk varje dag. När jag inte jobbade skakade jag i hela kroppen av att jag ville ha socker så mycket! jag har tyvärr ingen lösning, för jag är också sockerberoende... däremot så har jag köpt ett té som ska minska socker upptaget = att man får mindre sockerbehov eftersom det bara åker rakt igenom kroppen och inte stannar upp. Det heter "mulberry green tea"... kanske något att prova? men som sagt.. du är inte ensam.. men jag har ännu fler laster än du, så känn dig bra!
Men pussgurkan!!
Du vet att du alltid kan prata med mig om du mår dåligt, tveka inte att ringa mig när som helst på dygnet. När jag körde LCHF-diet du vet, mycket fett och lite kolhydrater (så gott som inga) kände jag att jag inte blev speciellt sötsugen längre, jag vet inte om om jag inbillade mig men jag tyckte att det känndes så iallafall. Men du jag lovar, du är inte ensam om detta beroende, jag tror att de flesta menniskor av idag har någon typ av sockerberoende. Puss!
Hej!
Vem är inte mer eller mindre sockerberoeende i dag! Jag satt där också förresten, framför idol och käkade smågodis tills jag mådde illa!
För mig är det antingen eller. Antingen äter jag inget onyttigt, eller så äter jag för mycket. Tänk om man kunde vara lite mer lagom!
Kram Katarina med Fixa & Extra
Skicka en kommentar