Det har kommit önskemål från landets mittersta delar om en rapport kring Trattelurvens träning. Så där väldigt mycket träning att skryta med har vi dock inte. Jag har tränat lite apportering med vanlig apport och metallapport och fotgående där jag som vanligt kört fast igen. Jag börjar slarva, släpper på kriterierna och vågar aldrig gå vidare. Jag har en mental spärr mot fotgående!
Vad vi ägnar oss mycket åt just nu är vittringsapporteringen. Typiskt bra att träna på vintern, så hemma nosduttas det på post it-lappar så det står härliga till. Senast ackompanjerat av cd:n med fyrverkerier, skott och åska, fast det märker ju inte döva Reka, trots att jag själv knappt hör vad jag tänker.
Vidare försöker jag träna på platsliggning med hakan i backen, men där har jag samma problem som vid fotgåendet. Jag fastnar och kommer inte vidare, precis som när jag försökte lära Elsa det, så jag funderar på att ge upp. Det ser schysst ut när hunden ligger med hakan i backen, men det känns så meningslöst när vi inte kommer framåt.
En annan inomhusaktivitet som vi också ägnar en del tid åt är fjärren. Skiftena stå-ligg är bra, hon fäller bakåt riktigt snyggt. Ligg-stå är sådär, hon tar gärna något lite steg med framtassen när hon reser sig. Ligg-sitt har jag övat in att hon ska skjuta ifrån och hoppa upp till sittande men där blir hon lite väl engagerad ibland och tar i så att rumpan lättar och hon hamnar snett. Känner också att jag måste börja förlänga avstånden i de skiften hon klarar bra. Och flytta belöningen från mig till skål bakom henne.
Det allra bästa är dock att träningen börjar kännas kul igen! Jag längtar efter tillfällen att träna och den känslan har jag verkligen saknat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar