Jag har inga gränser, eller så är de alldeles för starka.
Tremånaderssatsningen, som jag tjatar om, går väldigt bra. Jag har begränsat onyttigheterna till en eller max två dagar i veckan. Men ju längre tid som går, desto större ovilja känner jag för att unna mig saker. Jag får för mig att det kommer skada min kropp, jag får dåligt samvete och tror att allt ska vara förstört.
Man kan tro att det är en bra sak, men det är det inte. För det är maniska och osunda tankar och det minskar möjligheterna för satsningen att vara hållbar i längden. Man behöver unna sig saker, då och då, det är när det är för ofta som det inte blir bra. När jag inte lägger band på mig blir det istället alldeles för ofta. En inverterad tvåmånaderssatsning där det är så gott som omöjligt att äta något nyttigt.
Jag behöver lära mig att vara mer lagom, inte freaka ur oavsett i vilken riktning det må vara.
Frukt är godis |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar