Det var nästan skrattretande hur stel jag var imorse när jag försökte genomföra en kortare morgonyoga. Jag som trodde jag gjort framsteg när jag plötsligt kunde nå mina tår med raka ben i förra veckan. Det hade jag förvisso, men av detta märktes ingenting idag. Usch.
Trots detta hade jag en ganska skön känsla när jag begav mig ut i skogen med flickorna. Jag vet inget som får mig så lugn, glad och harmonisk i själen som två små kolabjörnar som tumlar runt i snön bland snötyngda granar med varsitt leende på läpparna. Fina hundarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar