18 km ensam i strålande solsken. Önskar jag kunde skriva att det var fantastiskt och att jag hade kunnat fortsätta hur länge som helst men det hade varit en grov lögn, även om benen kändes rätt pigga idag. Långpass är inte roliga och underbara i min värld. Det handlar bara om att uthärda dem på ett så bra sätt jag kan. Idag hade jag sällskap av Babben Larsson och Henrik Dorsin och det gjorde passet något mer uthärdligt.
Det roliga kommer efteråt när jag får kolla igenom gps-klockan, slå mig för bröstet och känna hur förbannat duktig jag varit. Det är det som gör det värt. Att se förbättringarna, att känna hur två timmars löpning plötsligt inte längre får mig att vilja tillbringa resten av dagen i horisontalläge. Hur de höfter som förut protesterade vid 12 km inte gör det alls längre. DET är fantastiskt.
Efter stretch, dusch och mat åkte jag iväg till Arninge tillsammans med Reka för att träna med Karin och Smila.
Det gick rätt bra idag. Mest nöjd är jag med fjärren där hon visade stora framsteg. Körde rutan några gånger, övade momenten i klass 1, apportering och några raka inkallningar där jag belönade farten. Och så massa kamp och lek. Ett bra pass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar