Veckan som gått

Lördag
Elsas nya husse Max ringde och berättade att han, av samma anledning som jag, tyvärr inte kunde ha kvar Elsa. Erbjöd sig att ta henne till veterinären och jag bad att få fundera på saken och återkomma dagen efter. Tog det hela väldigt bra.

Söndag
Väntade med att ringa Max tills efter långpasset med Lindad. Kanske min absolut sämsta idé. Bad honom ta henne till veterinären i hopp om att skydda mig själv och inte riva upp något sår som kanske börjat läka. Kollapsade totalt när vi lagt på. Trött i både kropp och huvud efter 26 km löpning kunde jag inte på något sätt hantera den sorg som kom över mig.

Måndag
Fruktansvärt trött och tung i huvudet. Orkade ingenting. Gick hela dagen och väntade på att höra av Max, för att få veta att det var klart. På kvällen hade jag inte hört något och allt kändes ganska bra igen. Det var som att jag trodde att hon fått en ny chans och skulle få leva om jag inte hörde något. Skickade ett sms till Max och frågade. Kändes ännu mer hoppfullt när jag inte fick svar.

Tisdag
Max svarade att de var hos veterinären igår och att allt gick bra. Total kollaps igen. Varför trodde jag att hon skulle få leva?

Onsdag
Trött. Tränade med Reka på morgonen för att få annat att tänka på men ställde in simningen eftersom jag inte orkade. Körde ett yogapass som åtminstone för en stund fick mig att vakna till liv igen.

Torsdag
Var på väg till jobbet men avbröt efter morgonpromenaden och åkte hem igen. Kände att jag inte orkade trots allt. Väl hemma sov jag tre timmar till. Åkte till veterinären med Reka på kvällen för att kolla hennes öra och bad dem samtidigt att ta bort Elsa ur sitt register. Klarade det oväntat bra.

Fredag
Försökte ha någon form av plan för dagen och hålla igång, men sov en timme vid lunch. Fortfarande helt orimligt trött.

---

Tröttheten är nästan mitt största problem nu. Jag är extremt frisk men det var länge sen jag kände mig så sjuk. Den senaste veckan har känts som flera veckor och jag har nästan inte gjort någonting alls. Alla planerade projekt har känts oöverstigliga och jag har blivit stressad av att ha inplanerade aktiviteter. Har inte klarat att ha några krav eller förväntningar på mig.

Jag kan också känna mig väldigt ledsen över att jag gjorde valet att inte vara med Elsa när hon somnade in. Hade jag vetat att det skulle bli så här jobbigt ändå så hade jag lika gärna kunnat ta den smällen också. Försökte göra det lättare för mig men jag vet inte om det var rätt. Ångrar att jag inte träffade henne en sista gång eller tillät mig säga hejdå ordentligt, det gör jag verkligen. Det känns så fruktansvärt overkligt att hon är borta för alltid.

Min fina, älskade vän! ❤