Livet utan hund

Innan Rekis flyttade kunde jag knappt föreställa mig hur det skulle bli utan henne. Nu när halva tiden gått kan jag inte minnas hur det var att ha henne här. Det är konstigt hur man anpassar sig.

Tittade på några gamla agilityfilmer på mobilen och blev alldeles varm inombords när jag såg hur glad hon var och hur roligt vi hade. Då känns det väldigt skönt att veta att hon är min fina hund och att hon snart kommer tillbaka.

Önskar jag kunde säga detsamma om Elsa. Har tänkt mycket på henne på sista tiden och jag saknar henne. Det gör så ont att veta att jag aldrig kommer få träffa henne igen.