Jag är okej, tackar som frågar. Efter morgonens olycka fick jag akut och omedelbar hjälp av världens bästa, tillika min egen personliga, distriktssyrra Malin. Ringde henne när blodet sprutade och lyckligtvis var hon i trakterna, så hon slog på blåljuset och kom insladdande efter bara 15 minuter.
En tur till Apoteket senare så var jag ordentligt omplåstrad och ihopklistrad. Det kändes skönt, och nu ser jag ut precis som man önskar sig när man ska på bröllop om två dagar, med ett stort plåster i pannan.
En hatt på det här kanske? Jag klär i hatt, har jag sagt det?
PS. Inga vinflaskor gick sönder under nationaldagsfirandet, bara jag. Jävla skit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar