Jag praktiserar just nu min första dag som lyxhustru här i Manila. Det går bra men det finns saker som kan förbättras.
När jag vaknade kl. 6 i morse kände jag mig riktigt pigg och tänkte att jag klarat tidsomställningen bra. En dryg timme senare var det som om huvudet klämts mellan två bussar. Åt frukost med Jonas innan han gick till jobbet. (Förbättringspunkt #1, ät utanför boxen.)
Satte mig vid poolen under ett parasoll och läste en stund men när det började regna gav jag upp och gick in. (Förbättringspunkt #2, sitt kvar för skurar drar snabbt förbi.)
La mig och sov en stund i vår extremt sköna hotellsäng som jag direkt börjat fundera på hur jag ska kunna racka härifrån och få med hem i bagaget. (Förbättringspunkt #3, häng inte på hotellrummet mer än nödvändigt.)
När jag vaknat gick jag och åt lunch med Jonas och hans arbetskamrat Peter med fru och barn i Ayala-triangeln mittemot hotellet. (Förbättringspunkt #4, is är också vatten och jag ska inte utmana ödet.)
Gjorde sedan ett besök i hotellets gym och sprang mina tisdagsintervaller. Det gick lätt idag. Plättlätt. Motivationen stiger tydligen av att springa med en palm och en pool som utsikt. (Förbättringspunkt #5, träna på morgonen så kan jag hinna två pass om dagen.)
Nu sitter jag vid poolen igen och väntar på att min man ska komma från jobbet. Himlen är blå och det är runt 30 grader i luften. Det här är mitt klimat! Jag älskar värme. Jag älskar palmer!
Här i Makati där vi bor känns inte Manila farligare eller fattigare än vilken annan storstad som helst, men det var omöjligt att inte bli berörd och illa till mods av det jag såg när vi åkte hit från flygplatsen. Men den biten kräver nog ett eget blogginlägg så småningom. Eller inte.
Livet är inte rättvist och kommer aldrig att vara det. Jag har haft tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar